Ring P1 är ett outhärdligt program. Det sliter sönder vardagsmornarnas harmoni. Det kan i mörka stunder få vem som helst att börja tvivla på om den allmänna rösträtten var en särskilt lyckad idé ändå.
Kategorin som lyfter telefonluren förefaller påfallande ofta vara ensamma backstugusittande samhällshaverister, vilka med bitter emfas vädrar reaktionära åsikter, vars bäst före datum passerade någonstans strax innan Olof Skötkonungs regeringsperiod.
Ett illustrativt exempel är den kvinna ur folkdjupet som ringde programmet i veckan. Hon krävde att staten måste använda hårdare bandage mot män som köper sex. Blotta misstanken om brott skulle räcka för att myndigheterna skulle låta dem schavottera i offentligheten.
Så här lät det:
”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen… Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex.”
”Det är lite grann att du får skämmas på torget.”
”Min uppfattning är att poliser är för tillmötesgående mot sexköpare som vill ha handlingarna skickade till jobbet, till advokaten, ja till vilka andra adresser som helst.
”Varför ska vi vara tillmötesgående mot de som kränker människor? Familjen ska få veta vad man håller på med. Jag tror att det tar skruv mycket mer än annat, i den meningen att många kommer att avstå.”
På invändningen om nu dottern i familjen skulle råka öppna brevet, replikerade kvinnan:
”Det är nog lika bra att dottern får veta vilken typ hon har till far. Man måste tänka på att inte skydda fel faktor. Om det är en dotter som blivit utsatt för övergrepp av sin far kanske brevet ger henne mod att berätta.”
Huvudlöst och otäckt resonemang, eller hur?
Förslaget vore som att återintroducera medeltida skamstraff, tyder på en mycket problematisk människosyn och står helt i strid med det civiliserade rättssamhället mest fundamentala principer.
Om endast misstanken räcker för att hängas ut, kan helt oskyldiga människor få sina liv raserade. Att staten självsvåldigt sätter sig över domstolarna är vanligt förekommande i diktaturer. Men sker det i en demokrati har vi snart varken frihet eller trygghet kvar.
Vilken massa förvirrad dynga som Ring P1 sprider, va? Tur att det bara var en vanlig pappskalle!
Okej, som ni säkert redan listat ut har jag bluffat något. Förvisso kunde det lika gärna varit ett typiskt inslag i nämnda program. Men inte denna gång. Det är ingen puckad bagatell, utan avsevärt värre.
De citerade meningarna är ordagrant återgivna uttalanden från justitieminister Beatrice Ask (M), dels från ett seminarium om prostitution i torsdags, dels från en intervju i Aftonbladet dagen efter (läs här och här).
I Aftonbladet medger hon att det där med gredelina kuvert kanske inte var så klokt.
Men står fast vid att brottsmisstanken fortfarande borde gälla för rapportering. Härnäst ska hon ta upp sitt förslag bland regeringskollegorna:
”Jag måste stämma av med dem. De tycker att jag är lite vild ibland.”
Frågan är förstås om vi överhuvudtaget bör ha vildingar i justitiedepartementets topp. Att låta sådana figurer ratta en av statsapparatens viktigaste institutioner riskerar ju att föra oss på kurs mot mål som avspeglar dem själva.
Christian Dahlgrens Blogg 