Storgatan 1950, fångad i färg. Vackert, eller hur? Notera hur bilen är parkerad, vänstertrafik gäller!

Samma gata i motsatt riktning uppifrån torget sett, sju år senare. Är fotografiet månne taget på en söndag? Var är allt folk?

Vallgatan 1957 vid viadukten. Hade jag fått en krona för varje gång jag gått i den trappan…

Och här syns viadukten bättre i sin forna härlighet, 1959. Man kan väl utan större överdrift säga att trafiken blev livligare på min tid.

Vi stannar i krokarna och är nu på Östergatan 1957. Huset i Badhusparken på andra sidan viaduktens räcken fanns fortfarande kvar när jag var liten på 70-talet, men då spöklikt övergivet och revs senare. Läget var udda och precis intill järnvägsspåren. Länge undrade jag vilken mystisk person som kunde bott där tidigare. Den mindre fantasieggande sanningen om fastigheten, byggd kring sekelskiftet, är att huset ursprungligen rymde ett acetylengasverk. Verksamheterna kom därefter att skifta: köttbesiktningsbyrå, elverkskontor, drätselkontor och som final: lokal för hembygdsföreningen 1965-1972.

Västra Villastaden 1959. Idrottsplatsen Tingbergsvallen ser vi i övre vänstra hörnet, men överst till höger i bild saknas något för oss nutidsmänniskor välbekant: denna ännu ej byggda Varlaskolan (för övrigt mitt högstadium 1982-85 och som jag upplevde som lite sunkigt i jämförelse med den mycket trevligare Alléskolan).

Alléskolan förresten, den skymtas här inåt centrum bakom hustaken längs Kungsgatan som vi blickar ut mot från Tingbergets perspektiv 1959. Det kanske inte var bättre förr, men lugnare på gatorna i alla fall.

Ett vykort från hemstaden anno 1903. Den snygga lampan på torget hade gärna fått stå kvar.

Runt förra sekelskiftet även här (har tyvärr inget åratal), ur ett annat perspektiv.

Nu börjar vi känna igen oss! Tiden är kring 1938 och det har tydligen nyss regnat.

Två decennier senare och vi hamnar mitt i den somriga torgkommersen. 1952 uppges bilden vara tagen.

Och så här livat var det under mina yngsta år i det bekymmerslösa 70-talets Kungsbacka. Oj, det rycker i hemlängtansnerverna. När går tåget tillbaka till civilisationen?

Checkar in för helgen på Säröhus, mitt favorithärbärge vid västerhavet.

A bottle with a view. Rum 406 kräfva dessa drycker!

Himmel över Kattegatt. Nog är det förståeligt att Gustaf V tillbringade varje säsong han kunde i detta sommarparadis, en tradition som började när fadern Oscar II åkte hit och badade.

Och majestätet har satt sina spår. 

Med polaren Pär som bor här. Som vanligt när vi råkas blir det kungligt festligt i vår lattjoförening ”Gustaf V:s vänner”. Verksamheten består i att äta och dricka gott på Särö. Pär är en tvättäkta lokalentusiast. Han har döpt sina bägge söner Gustaf och Oscar efter… tja, gissa! Respekt.

Den gamle havsguden Neptun på sin delfin ute i vattnet, kännemärket att vi nu angjort Gottskär på Kungsbackas Onsalahalvö. Ursprungligen var Neptun skapad för jubileumsutställningen i Göteborg 1923, då man firade att 3oo år passerat sedan Gustaf II Adolf grundade staden (vilket egentligen skulle varit 1921 om inte evenemanget blivit försenat). Efter utställningen slog Gottskärs krogägare Emil Hammarberg till. Han köpte Neptun och flyttade hit statyn som ett blickfång för sina restauranggäster. 

Den gamle poeten Albert Ulrik Bååth (1853-1912) gillade Gottskärs havsluft skarpt. Han var född i Malmö, bodde i Göteborg, men rekreerade sig gärna här och förärades denna minnesvård 1916. Han fick även en väg i samhället uppkallad efter sig. Som representant för åttiotalistgenerationen i svensk litteratur skaldade han:

Må ung och gammal i grönskan trivas.
Vinne de styrka i hvilostund.
Råde här glädje och ädel gamman.
Hållas i helgd må hällar och lund.

Och dessa rader är väl ganska passande för denna vederkvickande västkustoas?

Den gamla favoritkombon, barndomens gyllene festivasmeny, på anrika Jönssons konditori: Coca-Cola i glasflaska, smörgås med ett mindre berg handskalade räkor och kronan på verket – Jönssons klassiska hallontårta, oöverträffad i sitt slag. ”The west is the best”, sjöng Jim Morrison på The Doors debutalbum. Sannolikt syftade han likt A U Bååth naturligtvis på hur gott det är i Gottskär. 

När jag kysser havet
Är jag tätt intill det verkliga
När jag kysser havet
Blir jag uppfylld av det märkliga
I att finnas till
Och allt jag vill
Är att leva, låta leva livet ut.

– Ulf Lundell

Äntligen hemma! Kungsbacka är verkligen en förebild, tycker jag. Det är trevligt, städat, snyggt och man behöver inte bry sig om nått, om man inte vill. Och vill man ändå det, kan man i allmänhet upplevas som en lite störig person som borde lugna ner sig. Kan det bli bättre? 

En mil utanför centrum ligger Särö, denna västkustens vackrast glimrande pärla. Ett annat, mer perfekt ställe att hälsa Valborg och våren välkommen på finns säkert. Men då får man nog leta. Länge. 

Säröhus heter hotellet att rekommendera. Skål! 

Carl XVI Gustaf i all ära, hurra för honom! Men för oss finns det naturligtvis bara ett sant och riktigt majestät; den store Mr G. Vad vore exempelvis vår stolta nation utan hans förträffliga sardiner?