Kategoriarkiv: Kultur

Skrivdon för Gatsby

Publicerad den av
Svara

Vill man skriva en roman i stil med The Great Gatsby eller Tender is the Night  (och handen på hjärtat: vem vill inte det?) så behövs naturligtvis ordentlig utrustning. Förutom inspiration, talang, uthållighet, en bra story och mästerskap i världsklass då. Men bortsett från såna detaljer, vad kan vara lämpligare att återskapa The Roaring Twenties med än denna speciallyxiga Montblanc som bär F Scott Fitzgeralds signatur? Borde räcka långt, tycker jag. Förhoppningsvis är pennan vattentät också. Ty som F Scott sa: ”All good writing is swimming under water and holding your breath”. Bara att slå till och kasta sig i sjön, alltså.

Genom 2012 i Becketts anda

Publicerad den av
Svara

Gav aldrig något nyårslöfte. Eftersom jag inte kunde komma på något att angeläget att lova. Men efter att ha läst Carl Rudbecks sköna understreckare i dagens SvD om Samuel Beckett, överväger jag att göra den gamle favoritirländarens motto till mitt för 2012. Bara för att det är så elegant tyket i sin offensiva pessimistiska absurdism:

”Jag kan aldrig mer gå med på något annat än handlingen utan hopp, lugn i sin förtappelse”.

(Detta skrev Beckett i ett brev 1949 och det gick ju utmärkt med den hopplösa förtappelsen. Prick tjugo år senare fick han nobelpriset i litteratur.)

Tillbaka i Stockholm

Publicerad den av
Svara

Riddarfjärden ligger i mörker, stadens ljus flämtar i regnet mot tågets fönsterrutor. Så var man här igen. Jag tar min svarta väska. Den är stor, tung och rullar på små hjul. Kliver av, det är nästan midnatt, vi resenärer skingras över Centralens ödsliga golvytor.

Jag drar min last genom T-banespärren, hinner precis med röda linjen mot förorterna. Tystnaden bryts abrupt vid Mariaplan. Två högljudda, stirriga killar i tjugoårsåldern slår sig ner på sätet brevid mig. Den ena rotar lika fumligt som ivrigt i sin jackficka. Håller fram en liten plastpåse med vitt pulver framför kompisen. Rycker sedan ned en reklamskylt i papp som hänger i vagnen, river av en bit, viker ihop den och häller pulvret i skåran. ”Så här gör vi i Stockholm, vet du!”, gormar han flinande. Och snortar helt ogenerat i sig kokainet genom näsborrarna.

Killarna försvinner vid Liljeholmen. Jag kastar en blick på den trasiga pappskylten. Som gör reklam för en ny biofilm. Med titeln Shame. Bara någon minut återstår av årets första dag. En intensiv, kvävande längtan efter ön och havet trycker i bröstet.

På perrongen igen

Publicerad den av
Svara

Åker buss, åker tåg.
Konstanten i livet. Man åker.
Iväg, tillbaka, bort, hit, dit.
Nån annanstans.
Med ständigt byte på en blåsig perrong i Emmaboda.
Tankens flykt. Undrar hur det vore att helt enkelt stanna här?
Man knäpper rocken, drar upp kragen.
Och fortsätter.

Istället för en önskelista

Publicerad den av
Svara


Kära Tomten. Jag har tröttnat på att vara snäll. Incitamentet med julklappar funkar ändå inte längre. Jag är ju faktiskt vuxen numera, har egna pengar och kan köpa vad jag vill. Under vilket tid som helst på året också. Ska sanningen fram har jag alltid tyckt att du är ganska fjollig med din fula röda sparkdräkt och löjliga släde.

Farbror Tengil är mycket coolare. Han har en egen eldsprutande drake, du! Det är annat än dina töntiga renar. För att inte tala om farbror Tengils brorsa, Darth Vader. Gissa vad han har? En dödsstjärna! Som kan spränga sönder hela planeter va! Men framför allt har Tengil och Vader snyggare kläder och fräckare accessoarer.

Jag kan få jobba åt dom, har de sagt. Fatta vad häftigt med lasersvärd och sånt. Väldigt schysst betalt också. ”Ta vad du vill ha”, sa dom och pekade på nått ställe som hette Törnrosdalen. Hajja att det bara är att roffa, hela hus och folk och allt. Sorry Tomten, men du ligger i lä.

Klipp dig och skaffa dig nått vettigare arbete. Ditt extrema intresse för barn känns faktiskt ganska peddo. Tengil och jag ska förresten grilla dina renar. Istället för att äta julskinka.

Tja, hej då helt enkelt. Här har du tio spänn till en flaska rödsprit. Det passar väl dig, skägglurk.

Mad Marcus tar temperaturen på samtiden

Publicerad den av
Svara

”Danielssons tidslösa saga om Karl Bertil visar för oss att Sverige 2011 är ett land i totalt och skrämmande sönderfall”, skriver nyansernas mästare Marcus Birro i sin senaste Expressenkrönika.

”Totalt och skrämmande sönderfall”, alltså. Verkligen? Inte för att jag själv tillhör de nya Moderaternas värsta fanclub. Men att Fredrik Reinfeldt är så jäkla kass att han förvandlat vårt gamla folkhem till ett nytt Somalia – det kunde väl ingen tro! Det påminner väl mer om sagan Mad Max än Karl Bertil, förresten. Bäst att ladda geväret. Snart kommer grannen och försöker råna oss på bensin till sin Volvo. God jul i avgrunden.

Václav Havel var en tvättäkta hjälte

Publicerad den av
Svara

Mina minnesord om Havel på Correns kultursida idag:

På något sätt är det väl ödets ironi. Två av världens mest namnkunniga ledargestalter går samfällt ur tiden. Nordkoreas Kim Jung Il och Tjeckiens Václav Havel. Den ena representant för diktaturen, barbariet och lögnen. Den andra symbolen för demokratin, rättvisan och sanningen.

Dödsfallen påminner oss därmed i pedagogisk blixtbelysning om vår moderna epoks avgörande strid mellan totalitarismens maktanspråk och humanismens frihetsvärden. Dessutom kan nog få länder i samma utsträckning som Kim Jung Ils Nordkorea göra skäl för det epitet Havel gav sitt eget Tjeckoslovakien under kommunismen: Absurdistan. Som Moira, ödets gudinna, hade velat ge en extra knorr åt lektionen.

Havel hade ju en sällsam förmåga att både se det järnhårda allvaret i tyranniet och dess bisarra löjlighet. Men vad annars från en dramatiker, född i Kafkas Prag? Och kanske var det just blicken för den svarta farsen i kommunismens mekaniska slagordspredikningar och nitiska taggtrådssystem, som gjorde honom extra farlig för regimens uppblåsta knektar. Ty visa tyrannen som den pompösa narr han är, och allt som återstår är tomhet och terror.

Havel bidrog därmed i icke ringa grad till att delegitimera marxismens frälsningsideologi, i vars namn halva Europa hade stängts in bakom kalla krigets murar och vakttorn. Havel belades med yrkesförbud och förvisades till inre exil. Men knäcktes aldrig i förvissningen om att hans politiska credo ”ett liv i sanning” var starkare än den falska grund realsocialismens gråa, ovärdiga tillvaro byggde på.

Det är knappast överord att kalla Václav Havel för hjälte. Dock en i dubbel mening befriande mänsklig sådan; ohejdad bohemisk, kedjerökande och gärna med favoritölen Urquell i hand. Lika bestämd i sina uppfattningar, som mild till sin personliga framtoning. Han gick i spetsen för den tjeckiska statsomvälvningen 1989. Men nog är det stilenligt för Havels karaktär att det inte blev en revolution i blod, utan i sammet.

En av Sveriges stora liberaler var Torgny Segerstedt, även han legendarisk i sin rakryggade kamp mot diktaturen. Under andra världskrigets mörka år skrev Segerstedt: ”De moraliska krafterna är livets must och sav, utan dem vissnar allt”. Ska man sammanfatta Václav Havel med en mening kan jag inte tänka mig några bättre ord än just dessa.