KD:s kvinnoförbund informerar
Svara
Kategoriarkiv: Kristdemokraterna
Roten till det onda
Okej, det blir öppen strid inom Kristdemokraterna. Mats Odell utmanar om partiledarposten. Trist. Vad skulle han tillföra? Själv gillar jag verkligen den skojfriske Göran Hägglund, som dessutom har en utmärkt musiksmak (Pink Floyd, The Clash). Men om sådana som jag uppskattar Hägglunds person, är det kanske inte konstigt att KD:s medlemmar har problem med honom.
Blekinge – Sverigedemokraternas trädgård
Krönika i Sydöstran, publicerad 5/10:
Om valet finns åtskilligt att säga. Förstås. Inte minst det elände att Blekinge framstår som Sverigedemokraternas kärnland. Partiledaren Jimmie Åkesson är som bekant från Sölvesborg. Och en av hans viktigaste vapendragare, Richard Jomshof, har länge satt sin prägel på Karlskronapolitiken. Bägge är nu invalda i riksdagen. Med benäget bistånd från blekingeborna. Var tionde röst härifrån gick till SD.
I vad som brukar kallas Sveriges trädgård finns det uppenbarligen god (eller ond, snarare) jordmån för främlingsfientlighet, rasism och allmän kulturell inkrökthet. Tragiskt nog. Men det är ju faktiskt inga nyheter. Hur vore det om vi äntligen på allvar försökte ta itu med problemet? Förutsatt att SD:s triumftåg ses som ett problem, givetvis. Man kan undra.
Tendensen av anpassning från länets etablerade partier har redan varit märkbar under den gångna mandatperioden. I Karlskrona har borgerligheten komprometterat sig med både slutna och öppna försök till samverkan med SD. Minns hur kommunstyrelsens ordförande KG Svenson (M) sträckte ut handen till Richard Jomshof 2007. En hand som togs tillbaka först efter att Moderaternas partiledning i Stockholm slagit KG Svenson på fingrarna.
Och minns vittnesmålet från den avhoppade FP-kanslisten Mikael Lejdeby om hur femklövern efter valet 2006 spelade under täcket med SD i syfte att få bort Socialdemokraterna från makten. Oppositionsrådet Patrik Hansson (S) krävde nyligen en sanningskommission för att utreda skandalen. Vad hände med denna?
Eller minns hur kommunalrådet Tommy Olsson (KD) strax innan årets val offentligt ställde Socialdemokraterna mot SD, en jämförelse som entydigt utföll till det senare partiets förmån. ”Hederligare”, ”tydligare” och ”reko”, löd Olssons betyg på SD.
Jag skulle kunna rada upp ännu fler deprimerande exempel, också från andra Blekingekommuner. Poängen är att denna borgerliga fraternisering med hatets och intoleransens företrädare aktivt bidragit till att legitimera SD och ökat acceptansen för deras motbjudande budskap.
Även från Miljöpartiets sida har det funnits villighet att öppna famnen för dessa organiserade muslimhetsare. Kombinera detta med oförmågan/ovilligheten att med kraft försvara humanistiska grundvärderingar i debatten och resultatet talar för sig själv: Blekinge – Sverigedemokraternas trädgård. Som man sår, får man skörda. Är ni nöjda?
KD i Karlskrona om SD: ”Hederliga, tydliga och reko”
Tommy Olsson, kommunalråd (KD) i Karlskrona, har mitt under brinnande valrörelse tagit tillfället i akt att öppet prisa Sverigedemokraterna. Det främlingsfientliga partiet är kommunens tredje största och vågmästare i fullmäktige.
Men för Tommy Olsson är tydligen den socialdemokratiska oppositionen ett värre problem. Intervjuad i gårdagens BLT (6/9) förklarar han:
”Sverigedemokraterna har tydligare talat om vad de vill. Socialdemokraterna har oftare lagt krutet på att tala om att vi gör fel i tekniska frågor och inte så mycket vilken färdriktning de vill ta. Där har Sverigedemokraterna motiverat sig. De har bytt fot, men de har förklarat varför. Det har varit ett hederligare förhållningssätt.”
I dagens Sydöstran (7/9) fullföljer Tommy Olsson sin omfamning av SD genom att kalla partiet och dess gruppledare Richard Jomshof för ”reko”.
Är detta alltså Kristdemokraternas syn på hatets och intoleransens företrädare? ”Tydligare”, ”hederligare” och mera ”reko” än Socialdemokraterna?
Jag undrar om Tommy Olsson egentligen förstår vad han själv säger. Men eftersom han ändå är kommunalråd och en av Karlskronas tyngre politiker måste vi ta honom på allvar.
I praktiken bidrar Tommy Olsson till att legitimera SD och dess naket främlingsfientliga, islamofobiska budskap. Tyvärr är jag inte förvånad. Borgerligheten i Blekinge har genomgående haft notoriskt svårt att hålla rågången mot Sverigedemokraterna. Olssons utspel är bara ett deprimerande exempel i raden. Tendensen är dessvärre tydlig – från allianspartiernas sida har man successivt anpassat sig och riskerar snart bli ett slags medlöpare åt SD.
Varje anständig humanist och värderingsburen demokrat borde ha detta i åtanke inför valet den 19 september.
Dansant röstfiske
Både Centern och Kristdemokraterna går till val på att sänka dansbandsmomsen från 25 till 6 procent. Suck.
(harkel): Jag har förvisso inget emot dansband…
…eller jo – ärligt talat avskyr jag dansband och vill helst se eländet nerplöjt med blod på Lövsta soptipp. Fast okej då, man får väl vara tolerant…
Men seriöst. Någon måtta får det väl ändå vara på detta eviga politiska jonglerande med differentierade skattesatser, som redan gjort skattesystemet till en svårgenomtränglig härva.
Sänk gärna momsen – om det är det ni vill, KD och C. Men gör det då generellt. Och återställ principerna från den stora skattereformen 1990-91.
Det vore i långa loppet bäst även för verklighetens folk på dansbanan.
Vi tolkar världen genom Black Sabbath (4)
Tony Iommi: gitarr
Geezer Butler: bas
Maria Larsson: tramporgel
Bill Ward: trummor
Ozzy Osbourne: körsång och delad leadsång
Göran Hägglund: tamburin och sång
Uppträder: Folkets park, Jönköping
Låt: Fairies Wear Boots + allt material från Master of Reality
Vilka värden delar KD och SD?
”Det är helt otänkbart att vi skulle samregera med SD även om det finns vissa värdefrågor som vi har gemensamt.”
Christel Henningsson, gruppledare för Kristdemokraterna i Sölvesborg, stänger dörren till Jimmie Åkesson & Co (Sydöstran 3/6).
Men vilka värdefrågor är det som KD har gemensamt med ett främlingsfientligt, högerextremt parti som SD? Avskyn mot homosexuella, aversionen mot kultureliten, den populistiska vurmen för ”verklighetens folk”…?
Det vore intressant att höra Christel Henningsson utveckla detta vidare.
Ett tungt argument för Sahlin
”Jag har gillat Kiss sedan 1970-talet.”
Mona Sahlin, partiledare (S), kommer ut som hårdrockare i Expressen (12/6).
Sahlin är även känd som en hängiven diggare av Bruce Springsteen. Därmed distanserar hon lätt Fredrik Reinfeldt, som föredrar Da Buzz och Magnus Uggla. Den enda borgerliga partiledaren som kan ge Sahlin en match om creddigast musiksmak är Göran Hägglund. Han gillar Pink Floyd och The Clash!
Let them eat metal!
Sol, värme och skrikande elgitarrer. Tiden då hårdrock var något elakt, förbjudet och farligt känns oändligt länge sedan. Numera har metallmusiken blivit ett kärt och traditionellt sommarnöje för stora delar av svenska folket.
Denna dag är lilla Blekingekommunen Sölvesborg belägrat av hårdrockfans i alla åldrar och generationer när omåttligt populära Sweden Rock Festival drar igång igen (läs här, här och här).
Och det är bara början. Hårdrocksfestivalerna duggar tätt hela sommaren. Metaltown i Göteborg, Getaway i Gävle, Rock weekend i Söderhamn, Sonisphere och Rock out i Stockholm…
Innan hösten är över oss har vi kunnat njuta av konserter med KISS, AC/DC, Motörhead, Deep Purple, Twister Sister, Iron Maiden, Alice Cooper, Saxon, Joan Jett, Aerosmith, Slayer, Guns N’ Roses and you name it.
Kanske vore det ofint att påminna om vad KD:s dåvarande partiledare Alf Svensson tyckte om denna musik i mitten av 80-talet:
”Jag vill inte döma ut musikformen som sådan, eller de människor som lyssnar på den, men jag har väldigt svårt att tro att hårdrocken kan förmedla ett budskap, eller ge en kulturupplevelse.” (Expressen 17/3 1985)
Det är nog en uppfattning som gamle Alf tvingats revidera vid det här laget. Hårdrocken är väl så integrerad i svensk mainstreamkultur som det överhuvudtaget är möjligt. Tag bara Iron Maiden. Detta band är ungefär lika folkliga som Snoddas eller Vikingarna.
Och vad passar då inte bättre än att ställa sig köket med nitar i kockmössan och laga passade mat därtill?
Förhöj musikupplevelsen med läckra recept ur Hellbent for Cooking. The Heavy Metal Cookbook av Annick Giroux. Här får hela hårdrocksfamiljen heta tips hur man fixar ihop oemotståndligt käk till middagsbordet som Mummified Jalapeño Bacon Bombs, Speed Metal Vegan Tofu eller New Orleans Blood Red Beans and Rice.
För den jaktintresserade hårdrockaren rekommenderas även gitarrhjälten Ted Nugents bok Kill It & Grill It.
Samtliga rätter serveras lämpligen till tonerna av Pete Townshends I Eat Heavy Metal (från rockmusikalen Iron Man):
Odell, Sahlin och chokladen
”Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.”
Så löd KD-ministern Mats Odells förkastelsedom över den rödgröna oppositionens förslag om att ge 12 miljarder kronor till kommuner och landsting. Odell (eller troligare någon anställd PR-kille) tyckte väl sig hittat på en vass och fyndig oneliner, som skulle tränga igenom mediabruset.
Det gjorde den. Men knappast på ett sätt som Odell tänkt sig. Den ofina anspelningen på Mona Sahlins gamla skandalsynder blev en rejäl bumerang. Nu haglar kritiken: lågvattenmärke, slag under bältet, bottennapp, brutalisering av valdebatten. Till och med de egna Allianskompisarna ser besvärade ut.
Tobleronen verkar bli dyrköpt även för Mats Odell. Han framstår ju inte direkt som grabben med choklad i, om man säger så.
Christian Dahlgrens Blogg 