Kategoriarkiv: Höga kusten

Ulvödagar (4)

Publicerad den av
Svara
Måndag och sista gången för denna sommar vid Sandvikens sköna strand.
1975 var jag första gången i Ulvöhamn. Det är nu femtio år sedan och kärleken till denna plats har bara vuxit sig starkare.
Klockan är halv tolv och M/S Kusttrafik har anlänt enligt tidtabell, fullastad med turister som sig bör.
Ulvö Hotell. Skärgårdsbuffén i restaurangen kan definitivt rekommenderas.
Hamngatan, en idyll vars bebyggelsemiljö minner om ett saknat Sverige.
Foten av (den hiskeligt branta) Malabacken.
I huset närmast till vänster fanns förr i tiden den gamla handelsboden, där jag som barn bland annat gärna köpte serietidningen Fantomen. Längre bort till höger på Hamngatan ligger den klassiska kiosken, nedlagd 1978 men återstartad häromåret av vännen Östen Markström (det var av honom jag hyrde cykeln).
M/F Ulvön anlöper kaj…
…och sedan lämnar vi Ulvöhamn. Men hjärtat förblir varmt klappande kvar.
På väg genom utloppet passerar vi Aggebo, pappas tomt på Södra Ulvön (även kallad Ytterön). Där planerar jag att tälta ett par veckor nästa sommar och börja röja upp för framtida byggnation.
Över havet mot Köpmanholmen medan öarna försvinner i fjärran.

Ulvödagar (3)

Publicerad den av
Svara
Morgon i Sandviken.
Först en simtur…
…innan det är dags att trampa sju, synnerligen backiga kilometrar tvärs över ön till Ulvöhamn…
…och väl där sitter det ytterst fint med en kall öl på Ulvö Hamnkrog, kan jag lova!
Vargen i brons är skapad av konstnären Anders Jansson, 2010. Men varför den placerats på Ulvön är obegripligt. Tanken leds helt fel. Varg har aldrig funnits här. Det är alltså inte från ulven som Ulvön fått sitt namn. Istället kan upphovet varit – vilket Ulvö Museum försöker påpeka – från en bonde på ön som hette Ulf. Eller från myten om jätten Ulf som uppretad kastade ut två väldiga stenblock i havet, vilka då blev Norra och Södra Ulvön.
Mitt favoritfartyg vid kaj nedanför Ulvö Hotell. Sedan 1972 har M/S Kusttrafik gått i daglig trafik på rutten Ullånger-Docksta-Ulvöhamn under sommarens turistsäsong.
Kärt återseende 1: Curt Sundqvist, still going strong! Det var i Curts bolag som min pappa arbetade när han tjänstgjorde som befälhavare på M/S Kusttrafik under 70- och 80-talet. Denna söndag har Curt hoppat in som kapten på charterbåten M/S Rånö.
Kärt återseende 2: Peter Sundqvist, Curts son som numera driver familjeföretaget Höga Kusten-Båtarna.
Söndagen till ära står Peter vid rodret som kapten på M/S Kusttrafik och han lät mig följa med uppe i styrhytten på en liten tur i Ulvösundet.
Helt underbart att befinna sig på Kusttrafiks brygga igen. Nostalgi i kubik.
Kanske inte lika kul att cykla åter till Sandviken. Men det är ändå svårt att klaga. Det är ju Ulvön!

Ulvödagar (2)

Publicerad den av
Svara
Som ”praktikant” följer jag med Sven på en av hans guidningar i Ulvöhamn. Idag är det en grupp stockholmare, vilka kallar sig ”Höga kusten-entusiasterna” (inte illa!), som får sig en riklig dos lokalhistoria till livs från Ulvö Museums grand old man.
Sven berättar målande om målningarna i det gamla kapellet anno 1622. Votivskeppet räknas för övrigt som ett av Sveriges finaste.
Guidningens final med förevigande i Ulvö Museums sjöbod.
Sven och jag har eftersläckning på hans veranda i Malabacken, där det deklameras gripande strofer om fiskarkonsten ur Göran Palms stora blankversepos Sverige, en vintersaga. Här håller vi litteraturen levande!
Här är det inte så otokigt att vistas.
Christian cyklar i skymningen. Längs vägen mot Sandviken dansar älvorna.

Ulvödagar (1)

Publicerad den av
Svara
Ute till havs igen…
…ombord på M/F Ulvön…
…med destination Ulvöhamn!
Med den oförliknelige Sven Bodin på Bistro Ruben.
I Ulvöhamn var alla boenden fullbokade denna helg, så jag har hyrt in mig i en av de gamla fiskarstugorna sju kilometer därifrån i Sandviken, beläget på norra delen av Norra Ulvön.
Men det är inte illa det heller.
Inte minst har Sandvikens fiskeläge Ulvöns bästa badstrand, perfekt för ett kvällsdopp.

Söndag i Ulvöhamn

Publicerad den av
Svara
På Lotsberget, närmare 80 meter över havet.
1725 inrättades en lotsstation på Ulvön som var i drift till 1 januari 1967. En av de sista lotsarna hette Harry Wisten, en kär vän till vår familj. Han bodde kvar på Ulvön till sin bortgång 1989. Lotsstugan uppe på Lotsberget är från 1835 och inrymmer ett litet lotsmuseum som håller öppet under sommarsäsongen.
Nere på Hamngatan finns sedan 2013 ett annat ställe som är värt att besöka för den som vill bekanta sig med Ulvöns fascinerande historia.
Det är förstås Ulvö museum, som egentligen ej ännu öppnat för säsongen. Men Östen Markström, som har ett hus strax bredvid och vars släkt funnits på Ulvön i många hundra år, hade vänligheten att bjussa mig och syrran på en privat visning.
Så bodde en typisk fiskarfamilj förr i tiden.
Inte för inte är Ulvön surströmmingens Mekka. Det var här som denna kulinariska läckerhet började tillverkas i större omfattning till hela konungarikets fromma.
Idag finns tyvärr ingen lokal produktion kvar. Men 1999 instiftades Surströmmingsakademien på Ulvön med syfte att främja surströmmingskulturens fortlevnad.
Vår pappas bidrag till Ulvö museum: ett cirka 70 meter långt rep av tunna tallrötter, tillverkat för mycket länge sedan av kust- och fiskesamer som använt det vid notdragning av vårlekande strömming. Pappa upptäckte det vid en sjöbod på ön, tipsade Ulvöhistorikern och turistguiden Sven Bodin som ryckte ut och räddade fyndet till eftervärlden.
Vy från museets sjöbod.
Vid handelsboden ligger M/F Ulvön och väntar på att ta oss tillbaka hemåt imorgon.
Kiosker av gammalt hederligt snitt ser man knappt längre. Men det finns en på Hamngatan som drivs av Östen Markström.
Kiosken startades av Östen Markströms morfar 1948, därefter tog mormodern över och hon fortsatte tills sommarsäsongens slut 1978. Sagan var dock ingalunda all. För några år sedan återupptog Östen verksamheten så nu är det liv i luckan igen.
Nostalgi! Östen har sparat gammal ädel reklam som han haft den goda kulturhistoriska smaken att fortfarande skylta med. Detta är GB:s glasslista från 1969, en mycket fin årgång (jag föddes då).
Och detta är GB:s sortiment anno 1978. Det är inte osannolikt att jag den sommaren köpt någon glass av Östens mormor från just exakt denna bevarande lista. Förmodligen blev det klassiska favoriten 88:an som då kostade 2 kronor och 20 öre.
Farväl, kära Ulvön. Vi ses snart igen!

Vandring på Södra Ulvön

Publicerad den av
Svara
Det är lördag och vi lämnar Villa Dalbo på Hamngatan för en expedition till Södra Ulvön.
Den lika vänliga som generösa Ulvöbon Östen Markström ger oss skjuts över sundet.
Vi närmar oss pappas tomt på Södra Ulvön. Det är också pappa som byggt angöringsbryggan vid klippan.
I land!
Tomten på Södra Ulvön omfattar cirka 4000 kvadratmeter och efter pappas bortgång i höstas tillhör den numera oss. Det känns väldigt fint att äga en bit mark på Ulvön, Bottenhavets pärla!
Ingen dålig vy, eller hur?
Tyvärr är marken strandskyddad, men vi hoppas kunna få dispens för att bygga något här i framtiden. För att hedra vår far, Anders Dahlgren, har vi döpt platsen till ”Aggebo” (efter hans smeknamn i släkten, Agge).
Färdiginspekterat för denna gång och dags att vandra vidare på ön.
Större delen av Södra Ulvön är idag naturreservat och ön är sedan gammalt endast sparsamt bebyggd. Vi kämpar oss fram genom stiglös, skogig och bergig terräng. På en höjd blickar vi mot södra inloppet till Ulvöarna (där M/F Ulvön och M/S Kusttrafik brukar anlöpa Ulvöhamn).
Etappmål Fäbodviken.
Från Fäboviken finns lockande vandringsleder inåt ön.
Fläckvis ligger vinterns snö ännu kvar.
Fäbodsjön och angenäm John Bauer-stämning.
För bara 300 år sedan var Fäbodsjön en havsvik. Numera ligger sjön drygt fyra meter över havet.
På andra sidan Fäbodsjön finns en autentisk fäbodvall bevarad. I äldre tider, och ända fram till 1950-talet, förde Ulvöns fiskare hit sina kreatur för bete under somrarna (korna fick faktiskt simma över från Norra Ulvön!).
En mycket rogivande paus, skogen är full av vacker fågelsång.
Genom skogen leder stigen vidare upp på en höjd med storslagen utsikt över havet.
Efter 3,5 kilometers vandring genom härlig varierad natur är vi framme vid det gamla fiskeläget Marviksgrunnan på öns södra sida.
Den vita byggnaden till höger är ett kapell från 1771, uppfört av Gävlefiskarna då som arrenderade fisket på Marviksgrunnan av staten. Kapellet var inte öppet när vi kom dit, men det står ingalunda oanvänt. En gång varje sommar förlägger Vibyggerå församling i Kramfors sin gudstjänst här ute.
Landhöjningens effektfulla konsekvens. Sedan Gävlefiskarna etablerade fiskeläget på Grunnan under 1600-talet har sjöbodarna i den lilla naturhamnen rest sig en bra bit från vattnet.
1557 erhöll fiskarna i Gävle, då Norrlands enda stad, kungligt privilegium på alla fiskerättigheter längs Norrlandskusten. I utbyte skulle var tionde tunna fisk tillfalla kronan. Markviksgrunnan är – liksom Ulvöhamn, Sandviken och många andra fiskelägen på Höga kusten – ett arv från denna epok av fjärrfiske som ägde rum under sommarhalvåret.
Gävlefiskarnas privilegier blev sedermera omtvistade och upphävdes under Gustaf III:s regering 1773. Fiskeläget på Grunnan övertogs därefter av fiskare från Härnösand och sedan av strandfiskare från Vibyggerå socken. Numera är Marviksgrunnan ett exklusivt paradis för privat sommarboende.
Syrran kopplar av en stund på Marviksgrunnans klippor.
Ett par hundra meter söder om det tidigare fiskeläget finns resterna av en nedlagd gruva.
Precis som fisket har gruvnäringen en lång tradition på Ulvön. Det började brytas järnmalm på Grunnan redan under 1600-talet slut och i en mer omfattande skala från 1870-talet. Problemet var dock att järnmalmen visade sig av mindre god kvalitet, varför man stället fokuserade på mineralerna vanadin och titan som behövdes för tillverkning av specialstål.
Ruinerna av gruvans smedja.
Marviksgrunnans gruvort som går horisontellt rakt in i berget. Fyndigheterna var således relativt enkla att transportera till gruvkajen strax utanför. Periodvis sysselsatte denna gruva omkring 50 arbetare innan driften upphörde på 1950-talet.
Gruvgången är, som synes, idag fylld av vatten. Trots rasrisken lär vissa djärva besökare ibland ta sig en simtur här! Vi avstod dock från detta äventyr.
Vi vandrade åter samma sköna stig tillbaka och passade på att njuta av såväl lugnet som det fina natursceneriet.
På Södra Ulvön var det slående gott om blåsippor som kantade vår väg i markerna.
Tillbaka i Fäbodviken, fast på motsatt sida denna gång.
Inväntades Östen Markström som kom punktligt och hämtade oss med sin båt på eftermiddagen.
Med ny keps och champagne firar vi dagens slutförda expedition vid vårt tillfälliga hem i Villa Dalbo!

Vandring på Norra Ulvön

Publicerad den av
Svara
Under påskhelgen har min syster och jag hyrt Villa Dalbo i Ulvöhamn av paret Linn Madsen och Christian Sabe (som under turistsäsongen driver den förträffliga sommarkrogen Bistro Ruben). Denna långfredag tänkte vi sträcka ut benen genom att vandra över till den nordligaste sidan av ön.
En knapp kilometer från Ulvöhamn kom vi fram till Ulvöns fridfulla begravningsplats.
Kyrkogården är vackert belägen på en holme vid Bysjön och anlades 1920 (innan dess var det brukligt att öborna för sin sista vila fick hålla till godo med Nätra kyrkogård på fastlandet).
Norrbyn. Det är svårt att tro att man befinner sig långt ute i skärgården när man hamnat i detta landskap. I gamla tider härskade Ulvöns bönder här och de ansågs stå högre i social rang än fiskarbefolkningen.
Framme vid dagens mål: Sandvikens fiskeläge omkring sju kilometer från Ulvöhamn. De väderbitna gråa byggnaderna är från 1700-talets slut. När fiskarna övergav Sandviken vid förra seklets början fanns det planer på att riva hela rasket. Men istället blev det en semesterby för sommarturister.
Det är skönt att koppla av med en kopp kaffe!
I folkmun kallades Sandviken för ”de krökta ryggarnas fiskeläge”, detta på grund av att den ständiga landhöjningen (idag fortfarande 0,8 centimeter per år) tvingade de stackarnas fiskarna att dra sina båtar allt längre upp på stranden..
Sandstranden är må vara fin. Själva tyckte vi dock att det vilade en ganska dyster stämning över platsen. Men för den hugade är möjligheten öppen att hyra en stuga här till sommaren.
Ett otippat fynd. En bit bortanför Sandviken dök plötslig en telefonkiosk upp mitt ute i obygden. Vi misstänker att det är samma telefonkiosk som vi senast såg nedanför Malabacken i Ulvöhamn på 90-talet.
På tillbakavägen vandrade vi på en skogsstig som passerade Kvarnsjön. Vid dess ena utlopp började Ulvöborna 1918 bygga en dammanläggning för ett kraftverk. Ytterligare en påbyggnad av dammen skedde 1923 och kostnaden gick loss på totalt 32 000 kronor i den tidens penningvärde. Men…
…kort därefter var katastrofen ett faktum. Våren 1924 brast dammen med ett jättelikt brak,  
kraftverket spolades ut i havet och på endast några minuter sjönk Kvarnsjön med sju meter!
Åter i Ulvöhamn avslutas vandringen med att syrran testar elpianot i Ulvö kyrka. Det lät inte dumt alls.