Kategoriarkiv: Folkhälsa

Förmynderiets tidevarv är över

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 8/1:Corren.

Superiet i Sverige kring förra sekelskiftet var tveklöst ett stort samhällsproblem. Alltför många tog till flaskan alltför ofta som flykt undan tristess, fattigdom och social misär.

Både från vänster till höger på den politiska skalan blev bekämpandet av missbruket en högprioriterad fråga. Det sågs som nödvändigt för att Sverige skulle klara omvandlingen till en demokratisk, modern industri- och välfärdsnation.

Med auktoritära metoder lyckades man också. Statlig monopolhandel, höga priser, rigida regler för utskänkning på krogen och ett strängt motbokssystem kan man säga mycket om.

Men de hårda bandagen fungerade. Fast sedan ville politiker och myndigheter ogärna släppa på förmynderiet – trots att huvudproblemet var ur vägen, samhället förändrats radikalt till det bättre och människors attityder skiftat.

Det enda som tycks förblivit konstant i utvecklingen verkar vara statliga företrädares djupa skepsis till medborgarnas mognadsgrad i umgänget med alkohol. Ett klassiskt exempel är när motboken äntligen avskaffades 1955 efter att ha levt på övertid på tok för länge. Då befarades att superiet skulle öka lavinartat och att folk inte ens skulle bry sig om att gå till jobbet (nej, domedagsprofetiorna slog som bekant aldrig in).

Ett annat, mer närliggande exempel är när införselkvoterna från EU liberaliserades 2004. Initialt steg konsumtionen och olyckskorparna kraxade ånyo om att eländet stod för dörren.

Men därefter har drickandet tvärtom minskat. 2004 var konsumtionen 10,5 liter (ren alkohol) per invånare från 15 år och äldre. 2012 hade siffran sjunkit till 9,2 liter. Nedgången är lika för bägge könen och främst bland yngre åldersgrupper.

Fast vad hjälper det? Nu är det näthandeln med vin som demoniseras på samma gamla välbeprövade sätt. Utlösande orsak är livsmedelskedjan City Gross, som i somras började erbjuda sina kunder att komplettera internetbeställningar av matkassar med vin från danska nätbolaget Winefinder.

Folkhälsominister Maria Larsson (KD) och Systembolagets vd Magdalena Gerger larmade om hot mot, ja gissa: folkhälsan. Gerger polisanmälde City Gross, men åklagaren fann ingen laglig grund för åtgärd. Ogenerat pompöst har Maria Larssons reaktion istället blivit att snabbutreda om lagen går att ändra.

City Gross och Winefinder viker sig dock inte. ”Om regeringen sätter upp handelshinder för att privatimportera alkohol kommer vi att anmäla Sverige till EU-domstolen”, förklarar Winefinders vd Ole Nielsen (SvD 4/1).

Hela historien är förstås ytterst pinsam för regeringen. Särskilt som folkhälsoargumentet mest är ett fikonlöv för att slå vakt om det lukrativa skatteklirret i kassan från det statliga alkoholmonopolets butiker.

Men dessa har inte tillkommit i syfte att folkhälsoministern ska tjäna grova pengar åt sin regering. Utan för att stävja det utbredda folkliga fylleriet i 1900-talets början. I dag är det emellertid 2014 och Systembolaget har ur det perspektivet ungefär samma existensberättigande som motboken hade 1955.

Sagan om FHI

Publicerad den av
Svara

Skrivit iCorren. Corren 18/12:

Den 31 januari går Statens folkhälsoinstitut (FHI) i graven. Äntligen. Dels är det något djupt stötande och otidsenligt 30-talsaktigt med statliga byråkrater som försöker skriva medborgarna på näsan om hur de ska sköta sina kroppar och leva sina liv. Vi klarar oss själva, tack! Myndigheter ska vara våra tjänare, inte våra uppfostrare.

Dels kan man på goda grunder ifrågasätta om skattepengarna som bekostar hela denna pekpinneapparat gör någon egentlig nytta.

Enligt Riksrevisionens granskning av verksamheten (2010) finns exempelvis få vetenskapliga belägg för att FHI:s drogpreventiva insatser ger effekt överhuvudtaget.

Det bekräftades häromveckan vid avslöjandet att FHI fördelat 12 miljoner kronor på olika projekt i syfte att förebygga ungdomars cannabisbruk. Men nästan rubbet förslösades i kampanjer som inte ens nådde målgruppen.

Nu är FHI åter i blåsväder efter att man beställt en studie av forskare på Karolinska. Ämnet gällde om skräckbilder på cigarettpaket kan avhålla unga från att röka. Forskarnas slutsats: går inte att säga.

Folkhälsobyråkraterna, som uppenbarligen förväntat sig ett annat svar, blev sura och vägrade betala notan. ”Vi tycker att detta är exceptionellt allvarligt och märkligt. Jag har aldrig varit med om något liknande”, säger professor Lucie Laflamme på Karolinska (SvD 16/12).

En myndighet som agerar så flagrant förnuftsstridigt och skämmigt nonchalant har onekligen förbrukat sitt sista gram av existensberättigande (om det alls funnits något). Lyckligtvis är dess dagar ändå räknade, eller hur?

Nja. Statens folkhälsoinstitut försvinner. Dock bara till namnet. Den 1 januari slås verksamheten ihop med Smittskyddsinstitutet och återuppstår i skepnad av Folkhälsomyndigheten.

Sensmoral: det enda som är evigt i jämmerdalen är skattetvånget och statsbyråkratins överlevnadsförmåga.

Hyckleribolaget

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 21/11:Corren.

Sugen på öl, vin och sprit i novembermörkret? Men du orkar inte gå ut? Inga problem! Sätt dig vid datorn och beställ från Systembolagets sajt. Upp till 96 flaskor på ett bräde kan du få bekvämt levererade till din dörr.

Denna generösa service är ännu en försöksverksamhet i några områden som Stockholm, Göteborg och Skåne (inte Östergötland, sorry). Men det är nog bara en tidsfråga innan hela svenska folket får möjlighet att klicka hem 96 helrör vodka (eller vad man nu föredrar) från statens handlare i alkoholsvängen.

Fast ve den som på internet beställer en färdigpackad matkasse från City Gross och samtidigt vill ha en flaska vin till middagen. Sådan hemkörning gillar inte Systembolaget och polisanmälde livsmedelskedjan i somras, trots att City Gross försäljningsupplägg (ett samarbete med danska företaget Winefinder) inte stred mot EU:s regelverk. I fredags lade också åklagaren ner fallet.

Systembolagets vd Magdalena Gerger laddar istället om genom krav på att regeringen ändrar lagen för att stoppa City Gross. Annars kan det få ”ödesdigra konsekvenser för folkhälsan”, menar hon. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP), som råkar extraknäcka i Systembolagets styrelse, instämmer med samma motivering.

Beställa vin i samband med matinköp på nätet hotar alltså folkhälsan? Men inte statliga massleveranser av rusdrycker direkt till tröskeln hos folk? Lägg av.

Sjukt mobilsurfande en sjukdom?

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 29/10:Corren.

Experter varnar, larmet går. En ny folksjukdom drabbar landet: mobilberoende. Om detta kunde vi läsa i söndagens Svenska Dagbladet. I en dramatisk artikel beskrivs hur missbruk av smarta telefoner breder ut sig.

Vuxna människor är som klistrade vid sina nallar, de måste ständigt surfa in på sajter som Blocket, Tradera och Hemnet. Deras vardag, arbete och relationer skadas. ”De sitter på toaletten och smyger med telefonen precis som en missbrukare med sitt brännvin. De försöker sluta vara uppkopplade, men misslyckas”, säger Roger Thörn till tidningen.

Han är föreståndare på Kolmårdens behandlingshem. Verksamheten startade ursprungligen för att hjälpa alkoholister, men har med Socialstyrelsens välsignelse övergått till att specialisera sig på spelberoende och även shoppingmissbruk.

Roger Thörn förklarar att man nu överväger att expandera kurerandet till att omfatta också mobilsjukan.”Ett gissel”, menar Thörn. Beteendevetaren Tomas Danielsson instämmer: ”Många har problem med koncentration, sömnstörningar, muskelspänningar och de gnisslar tänderna i sömnen. Jag ser allvarligt på det här”.

Fara för folkhälsan? Ja, tydligen. Det har blivit vanligt att likna eller jämställa vissa typer av överdrivna beteenden med alkohol- och narkotikaberoende. Det kallas processmissbruk. Som då tvångsmässigt mobilsurfande, shoppande och hasardspelande. Eller sex-, porr- och förälskelsemissbruk.

Det har till och med talats om sportmissbruk, där personer uppges varit så fängslade av idrott att de blint försakat jobb och familj med följden att livet lagts i ruiner.

Problematiken ska ingalunda förringas. Men är det rättvisande att sjukdomsklassa dessa människor? En sjukdom är något man inte rår för, man är drabbad, ett offer, utsatt för en negativ omständighet som ligger helt utanför den egna viljans domäner.

Händelsevis hade DN samma söndag som SvD en artikel av ledarskribenten Hanne Kjöller. Hon refererade till socionomen Johan Christiansson, han arbetar med män som söker hjälp för sitt sexköpande. Tvång eller missbruk? Christiansson resonerade inte så. Istället gällde det att ta ansvaret för sina handlingar. Kan man inte det, är man ingen människa. Hårda ord?

Betänk vad det innebär att vara vuxen: att kunna hantera sina behov, att äga förmågan till kontroll över sina impulser, att inse konsekvenserna av sitt beteende. I annat fall förblir man i praktiken ett barn.

Att proklamera fanatiskt mobilsurfande eller förödande shoppinglust som sjukdom, är att lyfta bort skulden och ansvaret från individen. Vems blir då felet? Samhällets, strukturernas, kapitalismens, utvecklingen i stort? En bekväm flykt undan nödvändigheten att tvingas se sanningen om sig själv i vitögat.

Vad det handlar om tycks snarare vara ett missbruk av sjukdomsbegreppet, en slags infantilisering och omyndigförklaring av människor som utan tvekan har problem. Men att för den sakens skull förkunna dem sjuka är inte att hjälpa. Tvärtom.

Monopolistens klagan

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 27/6:Corren.

Livsmedelskedjan City Gross vill erbjuda sina kunder vin. Den som köper en färdigpackad kasse mat via internet, kan även passa på att beställa en vinflaska till middagen. Smidigt och bra, kan tyckas.

Redan nu får vi tack vare EU importera vin för privat bruk från utlandsbaserade företag utan att Systembolaget har med saken att göra. City Gross’ planerade vinförsäljning sker genom samarbete med en danskt firma och förefaller alltså kunna rimma med EU:s regelverk.

Systembolagets vd Magdalena Gerger grinar ändå illa och lovar att försöka skicka regeringen på straffexpedition mot City Gross.

”Det är inget tvivel om att det är problematiskt, nu har det gått så långt att företagen utnyttjar läget och går långt över gränslandet. Konsekvensen blir att vi tycker att lagen bör förtydligas för folkhälsans bästa”, säger hon till Expressen (26/6).

Folkhälsans bästa? Ja, en gång var det svenska alkoholmonopolet verkligen berättigat utifrån just det skälet. Kring förra sekelskiftet var supandet ett gigantiskt samhällsproblem.

Det är sannerligen ingen slump att liberaler, såväl som arbetar- och frikyrkorörelsen, engagerade sig kraftfullt för ett nyktrare Sverige. Det var en förutsättning för att omvandlingen till en demokratisk, modern industrination skulle lyckas.

Statsmaktens hårda bandage i syfte att öka nykterheten blev också framgångsrik. Men numera är vi ett betydligt mognare folk än för 100 år sedan. Trots successiva liberaliseringar som skett på alkoholområdet de senaste två decennierna, minskar både konsumtionen och det alkoholrelaterade våldet.

På vilket sätt folkhälsan riskeras av vinförsäljning till maten via livsmedelsbutikers webbsidor är svårt att se. Systembolagets ilska mot City Gross är snarare motiverat av omsorgen att skydda klirret i de egna butikskassorna.

Fria tider, tack!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 31/5:Corren.

Socialnämnden i Linköping har nådefullt bestämt att våra uteserveringar får sälja alkoholhaltiga drycker till klockan tre på natten.

Det positiva beskedet motiveras bland annat med att fler vuxna blir kvar på stan senare, vilket bidrar till en lugnare miljö. Visst är det trevligt att vi får möjlighet att umgås längre ute tillsammans över några glas vin, om vi så önskar. Linköping känns genast lite mer storstadsmässigt, lite mer urbant.

Men är det inte märkligt att politiker tagit sig makten att diktera privata krogars serveringstider? Varför är detta överhuvudtaget en fråga för offentliga beslut?

Serveringstiderna är till och med reglerade av riksdagen, som man kan tycka borde ha viktigare saker att göra. Enligt alkohollagen får inte servering av öl, vin och dylikt påbörjas tidigare än klockan 11 och pågå längre än till klockan 01, såvida inte kommunala makthavare bestämmer något annat.

Lagen innehåller massor av andra fyrkantiga detaljregleringar. Som att lagad mat också måste finnas. Eller att krögaren inte får kompensera en gäst för någon olägenhet genom att exempelvis bjuda på avec till kaffet. Det är uttryckligen förbjudet. Vem har kommit på det? Varför?

Vi är vuxna människor som både bör och ska kunna ta ansvar för oss själva. Vi är inga barn. Om en näringsidkare vill servera alkohol dygnet runt till myndiga personer, vad är problemet?

Så länge folk sköter sig, håll tassarna borta!

Rökning är inte längre så hippt

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 7/5:Corren.

En förförisk Marlene Dietrich, tuffingen Humphrey Bogart, flärdfulla Audrey Hepburn. Vad vore dessa legendariska stilikoner på bioduken utan en rykande cigarett?

Att röka var snyggt, coolt och världsvant. Det räckte med att handla en ask Camel eller Lucky Strike för att känna sig lite som en filmstjärna själv. 1946, året efter andra världskrigets slut, rökte hälften av Sveriges manliga befolkning. Men enbart 9 procent av kvinnorna.

I mitten av 70-talet hade emellertid det kvinnliga blossandet ökat till 41 procent, medan männen trappat ner på rökningen till 32 procent. Numera har de flesta svenskar fimpat helt eller aldrig börjat. Andelen dagliga vanerökare är nästan jämt fördelade mellan könen: 10 procent män och 12 procent kvinnor.

Fortfarande kan man naturligtvis se denna krympande skara som på tok för många. Men det går ju stadigt åt rätt håll i alla fall. Att röka är helt enkelt inte fashionabelt längre, vilket den populärkulturella utvecklingen ger tydliga indikationer på.

Ingen kan förvandla sig till Bogart eller Hepburn genom att blott tända en Camel. Snarare hamnar man i samma sociala lågstatuskategori som de odrägliga kedjerökande tvillingsystrarna Patty och Selma i The Simpsons.

Medvetenheten om hälsofarorna är så utbredd att praktiskt taget varenda kotte är väl bekanta med dem: lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar, KOL. Den allmänna toleransen gällande rökning har också blivit påtagligt mindre.

Förbud mot att blossa på krogen och i andra offentliga lokaler har massiv acceptans. Få kan tänka sig en återgång till dagarna då det ännu var okej att ha askkoppar på restaurangborden. Denna epok ter sig mycket avlägsen, men rökförbudet på svenska serveringsställen trädde faktiskt inte i kraft förrän 2005.

Frizonerna som återstår är antingen ute, eller inom det privata hemmets fyra väggar (där rökarna knappt ändå röker eftersom det luktar så illa).

Men för bidragsfinansierade organisationer som A Non Smoking Generation och Folkhälsoinstitutet är allt detta inte nog. De kan ju inte bara lägga av och nöja sig, utan måste motivera den egna existensen och sina anställdas jobb genom att tvärtom mobilisera ännu hårdare mot tobaksbruket.

Passiv rökning utomhus utmålas därför som rena skräcken, trots att hälsoriskerna är tämligen försumbara. Folkhälsoinstitutets byråkrater filar på förslag till nya förbudslagar som skulle innebära att polisen tvingas jaga rökare i parker, gathörn och på badstränder.

A Non Smoking Generation har förstås glatt hakat på och dragit igång en namninsamlingskampanj i syfte att förbjuda rökning på alla svenska lekplatser.

Nog är det olämpligt om vuxna sitter och röker i sandlådan tillsammans med sina barn, men är det verkligen ett sådant stort och hotande samhällsproblem att statsmakten måste ta fram batongen?

Den beskäftigt tramsiga förmyndarmoralism som bägge organisationer ger uttryck för, framstår lika omodern och ur takt med tiden som rökningen i sig.

Välståndets pris

Publicerad den av
Svara

Skrivit i CorrenCorren. 23/1:

Vi äter för mycket kött, tycker Jordbruksverket. I synnerhet är det svenskarnas glupska aptit på nötkött som får myndigheten att se rött. Det hotar folkhälsan, det hotar klimatet.

Lösningen är köttskatt i syfte att uppfostra medborgarna att lägga mindre biffar på sina tallrikar. Förslaget presenterades i går, men slaktades direkt av både finansminister Anders Borg och jordbruksminister Eskil Erlandsson. För klimatet räcker koldioxidskatten och någon måtta får det ändå vara på byråkraternas iver att peta i maten.

Men de lär säkert återkomma. Häromåret ville exempelvis Folkhälsoinstitutet ha fettskatt för att styra över konsumtionen åt det hälsosammare hållet. Även då höll regeringen emot.

Jag har ett annat förslag: starta världskrig. Det gör bevisligen underverk för folkhälsan och våra konsumtionsvanor. Förutsatt att vi själva inte deltar i blodbadet, förstås. Svenska folket ska nämligen aldrig varit så friskt som 1942. Det var mitt under andra världskriget.

Beredskapen medförde att varor som mjöl, ägg, kött och socker ransonerades. Vi sattes på en mager, fettsnål diet. Konsumtionen av grönsaker och rotfrukter nådde rekordnivåer. Bensinbristen gjorde att vi tvingades gå, cykla, åka spark. Mycket nyttig motion också, alltså. Därtill minskade den psykiska ohälsan, eftersom det fanns en reell fara att fokusera all oro och ångest på.

Nu menar jag naturligtvis inte allvar. Men nog ger 1942 års situation perspektiv. Vår tids fred och frihet, det fantastiska välståndet, alla valmöjligheter, överflödet av mat i aldrig tidigare skådad omfattning – det återspeglar en historisk dröm för generationerna innan oss.

Bara detta att kunna äta så mycket kött och fett vi vill och orkar. Enastående! Priset är dock det egna ansvaret för hälsans välbefinnande. Svårt? Jo. Men att någon annan ska axla det är väl knappast att föredra.

Fimpa statens folkhälsoförmyndare

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 13/9:

Statens folkhälsoinstitut. Bara smaka på namnet. Visst får man en känsla av grötmyndigt 30-tal, Alva Myrdal och uppfostrande slag med den sociala ingenjörskonstens pekpinnar för att inskärpa överhetens ”kvalitetskrav” på ”folkmaterialet” (för att använda Myrdals egna ord när det begav sig).

Statens folkhälsoinstitut är dock ingen gammal överlevande myndighet från denna förmynderiets glansperiod, vilket man kan förledas att tro. Utan är faktiskt en ganska ung företeelse, bildad 1992 och firade förra onsdagen sitt 20-årsjubileum.

Huvudsätet är utlokaliserat till Östersund i Jämtland. Därifrån bedriver institutets byråkrater en livaktig opinionsbildning i syfte att påverka våra levnadsmönster i sundare riktning. Det produceras också diverse lagförslag som riksdagens politiker förmodas nappa på. Ett aktuellt exempel är förbud mot rökning utomhus på allmänna platser, som badstränder och parker (onekligen en spännande uppgift för polisen, om det blir verklighet).

Folkhälsoinstitutet delar även frikostigt ut skattemedel till olika antidrogprojekt. I går avslöjade Ekot att 40 miljoner kronor spenderats för motverka bruket av alkohol, tobak och narkotika. Men kontroll och uppföljning är det sämre med. Hälften av pengarna har skänkts till ideella organisationer som Ungdomens nykterhetsförbund och A non smoking generation. Vilken nytta har deras bidragsaktiviteter gjort? En bra fråga.

”Väldig mycket av de pengar vi lägger på förebyggande arbete vad gäller missbruk går till klämkäcka projekt. Arbete som når de som ändå inte skulle drabbas av problemen”, säger regeringens förra narkotikapolitiska samordnare Björn Fries kritiskt.

Något som Folkhälsoinstitutet tycker är särskilt populärt är vällovliga kampanjer för att få ungdomar att dricka mindre. Riksrevisionen är dock funnit att belägg saknas för om dessa kampanjer gjort någon skillnad. Folkhälsoinstitutet  försvarar sig med  att ”tanken” är vetenskapliga utvärderingar ska göras. Men att modellen för detta blivit ”försenad”.

Under tiden tycker man uppenbarligen det är fritt fram att sprida skattebetalarnas pengar som löv i vinden, oaktat om de faller i sjön eller inte. Motiven är ju, trots allt, goda.

Bestickande nog har Folkhälsoinstitutet tidigare själva öppet medgett att mycket av deras verksamhet gällande skolungdomar är praktiskt taget meningslös. I en skrift med den talande titeln Att göra det omöjliga, utgiven 2006, konstaterar institutet:

”Flera kartläggningar har visat att undervisning om alkohol, narkotika och tobak ökar elevernas kunskaper och riskmedvetande, men inte har någon styrkt förebyggande effekt när det gäller rökning, berusningsdrickande eller andra riskbeteenden. Det man också vet är att preparatinriktad information och skrämselmetoder i värsta fall kan bidra till att förvärra problemen och till och med locka sårbara och osäkra ungdomar att testa.”

Drogförebyggande arbete är angeläget. Men måste vi ha en särskild statlig myndighetsbyråkrati för detta? Vi lever i ett hälsoinriktat, individualistiskt tidevarv där centralstyrda förmyndaromsorger mest ter sig som en kostsam och kränkande utmaning av löjet. 20 år med Folkhälsoinstitutet borde räcka.

Fimpa Folkhälsoinstitutet

Publicerad den av
Svara

Statens Folkhälsoinstitut arbetar på förbudslagar mot rökning utomhus, rapporterar DN. Först trodde jag det var ett slags skämt. Men det är uppenbarligen sant. Personligen blir jag bara så enormt trött på sånt här moraliserade pekpinnetrams. De skatteparasiterande DDR-dårarna på denna överflödiga knäppskallemyndighet borde skjutas ut i en omloppsbana kring en av solsystemets yttre planeter. Där är det i alla fall garanterat rökfritt.