
I själva verket har jag aldrig tillhört något parti, ej ens mitt eget, om ett sådant funnits.
– Erik Gustaf Geijer, 1783-1847.

I själva verket har jag aldrig tillhört något parti, ej ens mitt eget, om ett sådant funnits.
– Erik Gustaf Geijer, 1783-1847.
I dag handlar partianknytning för många inte om vilket politiskt parti som driver den bästa politiken som det var på, låt oss säga, Eisenhowers och Kennedys tid. Det handlar inte ens om vilket parti som har den bästa grundfilosofin, som det var under Reagans tid.
Nu för tiden är partitillhörighet ofta allomfattande. Folk använder partiidentiteten för att fylla det tomrum som uppstått när deras andra anknytningar vissnat bort – religionen, etniciteten, lokalsamhället, familjen.
– David Brooks, DN 5/11.
…Vilken förundran ”Att till slut alla Tillstånd äro lika”!
Lidande, lidande: högtid, högtid: sträva, och njuta: möda, och ära – allt detta balanseras i alla livets grader.
Lev då icke efter jämförelse med andra: det är för din sällhet alldeles lika om du är bonde eller Kung: lev för dig! Den eviga tiden flyr: och du dör för dig, icke för andras tanke.
Lev för dig! Efter din hälsa, dina sinnen, din glädje. Det är tom förundran, att vara ett fenomen för andra; Men det enda gudomliga i din varelse, är att vara Säll.
– Thomas Thorild, Utdrag av en dagbok, c:a 1785.
Det är som att fråga sig varför man ska andas. För mig är klassisk bildning ett sätt att inte bara finnas till i mitt lilla ögonblick och min personliga historia, utan också att leva med i hela västerlandets öde.
– Horace Engdahl i Språktidningen nr 6/2017
De som försvarat och inkarnerat Europas civilisation är inte hemma i Bryssel utan det är författare från Centraleuropa – Vaclav Havel, Czeslaw Milosz, Milan Kundera, György Konrad.
De tog med sina liv ställning mot kommunismen och försvarade inte bara demokratin utan också en civilisation som var deras identitet – ett Europa som inte kan förminskas till sina brott utan är sin upplysning och sin romantik, sina landskap och monument, sina städer och kaféer. En livsform med många ansikten, men med en gemensam bakgrund i antiken, Bibeln, Rom, renässansen…
Hitler är den ohyggligaste parentesen i nutidens historia, men Bach och Beethoven, Goethe, Kant och Caspar David Friedrich består utan parenteser.
– Per Wästberg, Svenska Dagbladet 22/5.