Jag stod med enkvisten i handen utanför mitt lånade sommarhus. Det blåste och jag ville inte längre gå in i huset. Jag gick emellertid in och tände på verandan och satt lutad över en anteckningsbok och räknade på Gallipoli.

Jag älskar att räkna ”Om”. Om Keyes fick sin vilja igenom, om Kitchener kunnat bestämma sig tidigare, om inte Mustafa Kemal varit på plats, om Stopford och så vidare. Jag svepte upp genom Sofia, förenade mig med ryssar i Galicien. Slöt separatfred med Österrike-Ungern.

Och fick en annan värld där jag dock visste att jag även där skulle sitta på en veranda och räkna ”Om”. Aktiva människor tänker om. Passiva människor tänker Om.

– Pär Rådström, Sommargästerna, 1960.

Vid det här laget fanns det bara ett ord som ännu betydde något: flykt. Man kunde fly. Det kändes som han varit borta från sitt liv i åratal, som om han levde en främlings liv. Någonstans väntade hans eget liv likt ett ombonat, med orätt övergivet hus. Att fly, att komma bort från den blygrå himlen, från det brödlösa bordet. Tanken svävar som en röd leksaksballong i luften.

– Joseph Roth, Den stumme profeten, 1927-1930.

En av följderna med att bli vuxen och sluta dricka sprit är att man tröttnar på sina egna monologer. Särskilt de föreställande. De, där man upplever sig själv i en annan situation än den man befinner sig i. O ljuvligheters ljuvlighet när man ägde tusen francs och kastade sig i en taxi vid Etoile och åkte nedåt Concorde tillbakavräkt och plötsligt var någon. Någon vem som helst. Det var bara att välja. Hela världen stod öppen. Sen kunde man ju betala och stiga ur.

– Pär Rådström, Den korta resan, 1963.

Du kan inte leka med djuret inom dig utan bli helt djur, leka med lögnen utan att förlora rätten till sanningen, leka med grymheten utan att mista sinnets mjukhet. Den som vill hålla sin trädgård ren reserverar icke mark för ogräs.

– Dag Hammarskjöld, Vägmärken, 1963.