Adrift

Andrew Wyeth, 1982.

Havet är så djupt
djupt nog att älskas av alla,
alla som älskar en sjunkande sol,
ett försvinnande segel
och drömmen som sjönk
djupt under dagens ljus

havet är så stort
stort nog att älskas av alla,
alla som älskar ett fjärran, främmande hav
en vinande storm
och den vita fågeln som flög bort
men vände åter med blodröda färger

havet är så stort
så djupt
att två som älskade
samma hav
kunde glömma varandra.

– Elsa Grave, Havet är djupt, 1945.

Söndagskryssar

På oceanen med M/F Wittus i Karlskrona skärgård.

Vida, dimblå, underbara
spegelsal av sol och dis,
fjärran, fjärran vill jag fara
i ditt tysta paradis!
Lika snövit över, under,
gungar sommarmolnens bro.
Drick, mitt hjärta, dessa stunder
en omätlig ro!

Ut mot ändlöshetens tullar
över havets azurslätt
fågelkullar,
fågelkullar,
vad ni glida lätt!
Och min båt, den glider, gungar
bort i solens vita brand.
Allting mörkt en själ betungar,
allt blev kvar i land.

Hav och himmel är en enda
öppen famn, varthän jag ser.
Återvända,
återvända
vill jag aldrig mer.

– Jarl Hemmer, Långt från land, 1936.

Inlängan.
Min salig mormors hemmahamn: Herrgårdsviken, Tjurkö.

Långö easy livin’

Åter på Långö efter diverse äventyr i olika väderstreck. Kramar ur de sista semesterdagarna med tennis, bad, fransk skönlitteratur och lagomhedonistiskt balkonghäng till tonerna av den klassiska ädelpopens stora mästare som Prefab Sprout, Scritti Politti och The Style Council. Naturligtvis råder här total konträr snobbig bojkott mot Karlskronas pågående stadsfest. Jag förespråkar den vuxna, jippofria kommunen.

Ulvödagar (4)

Måndag och sista gången för denna sommar vid Sandvikens sköna strand.
1975 var jag första gången i Ulvöhamn. Det är nu femtio år sedan och kärleken till denna plats har bara vuxit sig starkare.
Klockan är halv tolv och M/S Kusttrafik har anlänt enligt tidtabell, fullastad med turister som sig bör.
Ulvö Hotell. Skärgårdsbuffén i restaurangen kan definitivt rekommenderas.
Hamngatan, en idyll vars bebyggelsemiljö minner om ett saknat Sverige.
Foten av (den hiskeligt branta) Malabacken.
I huset närmast till vänster fanns förr i tiden den gamla handelsboden, där jag som barn bland annat gärna köpte serietidningen Fantomen. Längre bort till höger på Hamngatan ligger den klassiska kiosken, nedlagd 1978 men återstartad häromåret av vännen Östen Markström (det var av honom jag hyrde cykeln).
M/F Ulvön anlöper kaj…
…och sedan lämnar vi Ulvöhamn. Men hjärtat förblir varmt klappande kvar.
På väg genom utloppet passerar vi Aggebo, pappas tomt på Södra Ulvön (även kallad Ytterön). Där planerar jag att tälta ett par veckor nästa sommar och börja röja upp för framtida byggnation.
Över havet mot Köpmanholmen medan öarna försvinner i fjärran.