Långö som det var då (136)
Svara
Författararkiv: christiandahlgren
Lustans Långö
Han som ville kunna tänka själv
När ska HT och andra upptäcka att det finns de som aldrig kan ta parti för annat än egen övertygelse om det rätta, och att de sannerligen inte är legoknektar utan lever under hårdare lagar än andra: ”En mogen man är sin egen domare”.
– Dag Hammarskjöld, i ett brev 1955 till vännen och förre UD-kollegan Sture Petrén, om sin inställning till partipolitik.
(HT syftar på DN:s chefredaktör Herbert Tingsten, citatet ”En mogen man…” är från Hammarskjölds inträdestal i Svenska Akademien 1954 över fadern Hjalmar Hammarskjöld som han efterträdde på stol nummer 17.)
Ikaros och gossen Gråsten
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.
– Werner Aspenström, ur Dikter under träden, 1956.
Dump the Trump!
Jag har sålt av alla mina direkta investeringar på USA-marknaden för att istället placera tillgångarna i Europa, varav en god del i svensk försvarsindustri. Detta må vara en försvinnande blygsam droppe i havet.
Men minns detta: väldigt många blygsamma droppar kan bli nått att räkna med, en mäktig våg, rent av en tsunami, som slår hårdast mot Trumps veka liv – den amerikanska ekonomin och börskursen. Nita MAGA-knäppisarna där de är som mest sårbara, sen kanske de nyktrar till och kan få del av vårt kapital igen.
Tennistajm
Långö som det var då (135)
Långö som det var då (134)
Alla hjärtans dag i Revinge
Min syster Kerstins tal under begravningen:
Vår pappa sa kontinuerligt att det viktigaste är att man lämnar ett gott minne efter sig. Ibland skojade brorsan och jag över det där, speciellt när han hade ryat åt oss, säkert med all rätt.
Men allt eftersom vi blev äldre, och nu när vi står inför faktum efter avslutat liv, så är vi rörande överens om att vår pappa Anders med råge lyckades med det han alltid pratat så mycket om: Att lämna ett gott minne efter sig.
Vi barn som nog stod honom närmst vet att han lämnar ett minne efter sig, som:
– Generös (med tid och med pengar)
– Väldigt familj- och släktkär (han älskade Ålund- och Dahlgrensläkterna)
– Förtjust i livets goda – som mat och dryck (där har han inspirerat oss)
– Ett fullkomligt geni i händighet
– Och den nog viktigaste egenskap av alla; väldigt, väldigt varm och kärleksfull.
Vilket liv! Vilket åstadkommande till liv. Vi är så tacksamma att fått ha dig i våra liv.
Tack Pappa.
Gud ger svar
Jag minns en gammal berättelse där en person, i Jerusalem förstås, var annars, sitter på ett litet utecafé och där inleder ett samtal med en gammal människa bredvid. Och det visar sig att den gamle är Gud själv. Ja, personen tror först inte på det, men efter vissa tecken blir han övertygad om att han sitter mitt emot Gud.
Och han har en fråga att ställa till Gud, givetvis en mycket angelägen fråga. Han säger: ”Käre Gud, var nu snäll och tala en gång för alla om vem som har den rätta tron. De romerska katolikerna eller protestanterna eller kanske judarna, eller är det muslimerna? Vem har egentligen den rätta tron?”.
Och i den här berättelsen svarar Gud: ”Om jag skall svara som det är, min son, så är jag inte religiös. Jag har aldrig varit religiös. Jag är inte ens intresserad av religion”.
– Amos Oz, Hur man botar en fanatiker och om att skriva, 2006.
Christian Dahlgrens Blogg 