Månadsarkiv: juli 2025

Långö easy livin’

Publicerad den av
Svara
Åter på Långö efter diverse äventyr i olika väderstreck. Kramar ur de sista semesterdagarna med tennis, bad, fransk skönlitteratur och lagomhedonistiskt balkonghäng till tonerna av den klassiska ädelpopens stora mästare som Prefab Sprout, Scritti Politti och The Style Council. Naturligtvis råder här total konträr snobbig bojkott mot Karlskronas pågående stadsfest. Jag förespråkar den vuxna, jippofria kommunen.

Ulvödagar (4)

Publicerad den av
Svara
Måndag och sista gången för denna sommar vid Sandvikens sköna strand.
1975 var jag första gången i Ulvöhamn. Det är nu femtio år sedan och kärleken till denna plats har bara vuxit sig starkare.
Klockan är halv tolv och M/S Kusttrafik har anlänt enligt tidtabell, fullastad med turister som sig bör.
Ulvö Hotell. Skärgårdsbuffén i restaurangen kan definitivt rekommenderas.
Hamngatan, en idyll vars bebyggelsemiljö minner om ett saknat Sverige.
Foten av (den hiskeligt branta) Malabacken.
I huset närmast till vänster fanns förr i tiden den gamla handelsboden, där jag som barn bland annat gärna köpte serietidningen Fantomen. Längre bort till höger på Hamngatan ligger den klassiska kiosken, nedlagd 1978 men återstartad häromåret av vännen Östen Markström (det var av honom jag hyrde cykeln).
M/F Ulvön anlöper kaj…
…och sedan lämnar vi Ulvöhamn. Men hjärtat förblir varmt klappande kvar.
På väg genom utloppet passerar vi Aggebo, pappas tomt på Södra Ulvön (även kallad Ytterön). Där planerar jag att tälta ett par veckor nästa sommar och börja röja upp för framtida byggnation.
Över havet mot Köpmanholmen medan öarna försvinner i fjärran.

Ulvödagar (3)

Publicerad den av
Svara
Morgon i Sandviken.
Först en simtur…
…innan det är dags att trampa sju, synnerligen backiga kilometrar tvärs över ön till Ulvöhamn…
…och väl där sitter det ytterst fint med en kall öl på Ulvö Hamnkrog, kan jag lova!
Vargen i brons är skapad av konstnären Anders Jansson, 2010. Men varför den placerats på Ulvön är obegripligt. Tanken leds helt fel. Varg har aldrig funnits här. Det är alltså inte från ulven som Ulvön fått sitt namn. Istället kan upphovet varit – vilket Ulvö Museum försöker påpeka – från en bonde på ön som hette Ulf. Eller från myten om jätten Ulf som uppretad kastade ut två väldiga stenblock i havet, vilka då blev Norra och Södra Ulvön.
Mitt favoritfartyg vid kaj nedanför Ulvö Hotell. Sedan 1972 har M/S Kusttrafik gått i daglig trafik på rutten Ullånger-Docksta-Ulvöhamn under sommarens turistsäsong.
Kärt återseende 1: Curt Sundqvist, still going strong! Det var i Curts bolag som min pappa arbetade när han tjänstgjorde som befälhavare på M/S Kusttrafik under 70- och 80-talet. Denna söndag har Curt hoppat in som kapten på charterbåten M/S Rånö.
Kärt återseende 2: Peter Sundqvist, Curts son som numera driver familjeföretaget Höga Kusten-Båtarna.
Söndagen till ära står Peter vid rodret som kapten på M/S Kusttrafik och han lät mig följa med uppe i styrhytten på en liten tur i Ulvösundet.
Helt underbart att befinna sig på Kusttrafiks brygga igen. Nostalgi i kubik.
Kanske inte lika kul att cykla åter till Sandviken. Men det är ändå svårt att klaga. Det är ju Ulvön!

Ulvödagar (2)

Publicerad den av
Svara
Som ”praktikant” följer jag med Sven på en av hans guidningar i Ulvöhamn. Idag är det en grupp stockholmare, vilka kallar sig ”Höga kusten-entusiasterna” (inte illa!), som får sig en riklig dos lokalhistoria till livs från Ulvö Museums grand old man.
Sven berättar målande om målningarna i det gamla kapellet anno 1622. Votivskeppet räknas för övrigt som ett av Sveriges finaste.
Guidningens final med förevigande i Ulvö Museums sjöbod.
Sven och jag har eftersläckning på hans veranda i Malabacken, där det deklameras gripande strofer om fiskarkonsten ur Göran Palms stora blankversepos Sverige, en vintersaga. Här håller vi litteraturen levande!
Här är det inte så otokigt att vistas.
Christian cyklar i skymningen. Längs vägen mot Sandviken dansar älvorna.

Ulvödagar (1)

Publicerad den av
Svara
Ute till havs igen…
…ombord på M/F Ulvön…
…med destination Ulvöhamn!
Med den oförliknelige Sven Bodin på Bistro Ruben.
I Ulvöhamn var alla boenden fullbokade denna helg, så jag har hyrt in mig i en av de gamla fiskarstugorna sju kilometer därifrån i Sandviken, beläget på norra delen av Norra Ulvön.
Men det är inte illa det heller.
Inte minst har Sandvikens fiskeläge Ulvöns bästa badstrand, perfekt för ett kvällsdopp.

Tillbaka i tid: Äskhults by

Publicerad den av
Svara
Besöker i arla morgonstund Äskults by, som är belägen en kort bit från mitt nattläger i vindskyddet. Här är det som tiden stått stilla i flera hundra år.
Äskult är ett sedan 2004 ett kulturreservat, består av fyra gårdar (Bengts, Jönsas, Derras, Göttas) som åskådliggör hur livet på landet tedde sig i en typisk västsvensk by åren kring sent 1700- och tidigt 1800-tal.
Det ovanliga med Äskhult är att gårdarna aldrig splittrades och flyttades ut i samband med 1800-talets skiftesreformer. Istället höll gårdarnas ägare envist fast vid det gamla och fortsatte husera tillsammans kring det gemensamma bytorget.
En man kallad Derra-Gottfrid var den siste personen som bodde och verkade i byn med jordbruk, jakt och fiske. Han höll ut ända till 1963. Strongt gjort, tycker jag.
Genom insatser från Västkuststiftelsen och Kungsbacka kommun hålls numera Åskhults by åter igång på traditionellt vis med kålgårdar, allmogeåkrar, djur och hamlade träd (där löven blir till foder).
Den som är nyfiken på hur det svenska kulturlandskapet såg ut när Carl von Linné var i farten, rekommenderas varmt att göra en visit på denna plats.
Och med denna studie av en vaken och en sovande gris i morgonsolen tar jag farväl av Äskhult och avslutar min expedition i härliga Halland för denna gång.

Hallandsleden, dag 2

Publicerad den av
Svara
Tidig morgonpaus efter att vandrat genom terrängen upp för den tämligen krävande Klintåsen på sträckan från Iglatjärn, Hjälm och Stensjön.
Fjärås kyrka. Bakom den ståtar dagens stora attraktion.
Vi talar naturligtvis om Fjärås Bräcka, en mäktig lämning från senaste istiden och som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Längst bort i väster skymtar havet i form av Kungsbackafjorden.
Denna trappa fanns inte på min tid när jag växte upp i Kungsbacka på 70- och 80-talet. Det visar sig vara en rekonstruktion av den trappa som fanns här 1917-21 då det låg en liten tågstation vid Bräckans fot.
Järnvägsresenärerna, med får man förmoda god kondition, kunde då promenera upp på Bräckan för vidare transport på andra sidan…
…där Hallands största insjö Lygnern ligger. I början av förra seklet fanns en ångbåt som gick över sjön till Sätila (där för övrigt den omåttligt populära TV-serien Raskens spelades in på 1970-talet).
Kungsbacka är bland annat känt för sitt synnerligen goda dricksvatten. Det hämtas från Lygnern och renas naturligt i dessa dammar vid Bräckans västra sida.
På anläggningen Naturum kan man informera sig rikligt om Bräckans unika landskap och dess historia. Annars är det ett förträffligt ställe för vandraren att fylla på vattenförrådet, ladda mobilens falnande batteri och få sig en välbehövlig kopp kaffe. Det serveras även utmärkt paj.
Li gravfält, som har kvar ett hundratal resta stenar från järnåldern. Förmodligen var stenarna mångdubbelt fler från början. Dessvärre har mindre hänsynsfulla kulturbevarande krafter förr om åren lyckats försnilla en hel del av dem.
Strax utanför vid landsvägen står vad som i folkmun kallas ”Kung Frodes sten”, som med sina 4,7 meter är den högsta i gravfältets suggestiva kollektion.
Pastoralt vid Bräckan. En passande inramning att läsa dikter av Gustav Philip Creutz.
Ett hus med utsikt över Lygnern måste sägas ha en boendekvalitet som tål konkurrens.
Cirka två kilometer från Bräckan finns Limmahögarna. Om du råkande vara en person med inflytande och status i trakten under bronsålderns epok, fick du sannolikt äran att begravs här. Limmahögarna var ursprungligen tre till antalet, dock har bara en av dem överlevt till vår tid i hyggligt skick (det är den som syns på bilden).
Även modernare påfund finns att studera närmare längs leden.
Det är inte värmen som tar sin tribut. Det är värkande apostlahästar. I Kungsbacka upptäckte jag nämligen att mina gamla trotjänare till vandringskängor hade gett upp. Alltså var jag tvungen att på Kungsmässan hastigt köpa nya skodon. Och att gå in dessa i skarpt läge jublade inte direkt fötterna åt.
Äntligen! Efter att vandrat närmare två mil från Iglatjärn i morse nådde jag framåt tidig kväll målet Äskhult med ömmande tånaglar, blåsor och en svullen vad. Men jag fixade det!
Sällan har det känts så skönt att vila ut i ett vindskydd som här.

Hallandsleden, dag 1

Publicerad den av
Svara
Hey ho! Let’s go! På torsdagen hade vädret slagit om till strålande sol.
Det blev en härlig vandringsdag genom det idylliska landskapet i norra Halland.
Framme vid Lilla Iglatjärn…
… och här var det hög tid för rast…
…innan vandringen fortsatte på stenig stig.
Dagens mål: Stora Iglatjärn, min käraste badsjö där jag under uppväxten i Kungsbacka gick i simskola som barn. Gissa om det nu var underbart med ett dopp! (OBS – officiellt på kartan heter sjön Iglatjärr, men vi har alltid och i alla tider sagt Iglatjärn och att kalla den något annat än så är blasfemi.)
Vid badplatsen hade det byggs ett nytt vindskydd, som jag tacksamt bjöd in mig i.
Här kommer natten… Kan man ha det bättre?