Ute på leden igen

Varför inte sträcka på benen i skog och mark? Då känner man att man lever. Här är jag och syrran vid naturskönt mysiga Mörtsjöåsen, beläget i nordöstra Rödeby utanför Karlskrona, där vi precis har badat.
Vi vandrade hit från Bastasjö, gick fel efter att ha missat en markering och tvingades till en rejäl omväg. Men vi hänger inte läpp för det och nu ska vi gå den ordinarie ledens 8,5 kilometer tillbaka.
På rätt spår mot utgångspunkten.
Kolla, kantareller!
Och vem vet vad som väntar mer bakom nästa krök på leden? Äventyret fortsätter.

Det spelades bättre boll…

Hela tiden vi bodde i Islip spelade jag varje lördag fotboll under vintermånaderna med byns fotbollslag. Det hade inte existerat någon fotboll i Islip på åttio år. Exsoldaterna hade infört den på nytt. 

Byns nittioåring beskärmade sig över att spelet inte nu var sådant som det varit när han var pojke. Han sade att det var omanligt. Han pekade över planen mot två gamla träd.

”De där brukade vara vårt hemmamål. Det andra målet, också två träd, fanns någonstans en halv mile uppför floden. Poliskonstapeln ingrep till slut och förbjöd spelet. Två män hade blivit dödade under en match: en blev ihjälsparkad och två dränkte varandra under ett slagsmål. Den tiden var spelet storartat.”

– Robert Graves, Farväl till alltihop, 1929.