Månadsarkiv: juni 2024

Sjöland och Skuleberget

Publicerad den av
Svara
Från vägen mellan Ullånger och Docksta, i Sjöland, tyckte jag mig känna igen en bekant miljö.
På denna gård bodde Alvar och Astrid Sundkvist med dottern Anneli och bedrev ett mjölkjordbruk.
Under flera somrar på 70- och 80-talet när pappa körde Kusttrafik hyrde vi detta hus.
Sicken tuffing man var på den tiden! Syrran och jag i Sjöland sommaren 1975.
Med Astrid Sundkvist.
Numera ägs gården av Ulla Leijonmarck sedan åtta år tillbaka. Några mjölkkor finns inte kvar. Men Ulla har ersatt dem med hästar och ladugården har blivit ett stall.
Nostalgi i kubik att vara här igen. Extra kul var att Ulla lät Frida och mig hyra huset över natten. Nästa dag skulle jag ta morgontåget från Örnsköldsvik för att åka hem till Karlskrona och jobba vidare på Sydöstran, samtidigt som Frida fortsatte roadtrippen norröver med hundarna.
Men innan dess kunde vi naturligtvis inte motstå frestelsen att bestiga Skuleberget på kvällskvisten.
Trött, men lycklig på bergets topp.

Expedition till Södra Ulvön

Publicerad den av
Svara
Andra dagen i Ulvöhamn. Under morgonen tog vi sikte på grannön, Södra Ulvön.
Vi klev i land där min familj äger en bit mark som pappa köpte för många år sedan.
Det är ett fint läge vid inloppet till Ulvöhamn.
Här slår jag mig gärna ner. Problemet är att få bygglov. Tomten är strandskyddad och Länsstyrelsen svårflirtad med dispenser.
På Södra Ulvön gjorde vi ytterligare ett strandhugg.
Här står nämligen denna skylt och pekar lockande in mot ön.
Den gamla gruvan med sin efterlämnade infrastruktur tyckte jag som barn var mycket fascinerande. Det tycker jag fortfarande.
Retur till Ulvöhamn.
Vi avslutar vistelsen med en hyllningsöl till Ulvön på Bistro Ruben.
Åter till fastlandet med Kusttrafik. Frida & Co vilar ut på fördäck efter förmiddagens strapatser.

Comeback på Ulvön

Publicerad den av
Svara
Till sjöss med Kusttrafik igen, med avgång kl 09.30 från Ullånger mot Ulvön via Docksta och Mjällomslandet.
Frida med Beda i aktern.
1970-talets Ulvöhamn. Som barn var jag mycket på Ulvön, i princip varje år från 1975 till början av 80-talet. Men sedan 1992 har jag tyvärr aldrig varit på återbesök. Obegripligt.
Min syster Kerstin och mamma Inger under vår första Ulvösommar 1975.
Jag och släktingen Lena Ålund från Alnön som hälsade på.
En härlig barndomstid!
Tilllbaka! Här sitter jag nyanländ på kajen i Ulvöhamn tillsammans med Lena Wallin, som arbetar på Kusttrafik, och Sven Bodin, guide på Ulvön.
Beda och Axel med Ulvö Hotell i bakgrunden. Det gamla sporthotellet har genomgått en grundlig makeover sedan jag var här sist för dryga 30 år sedan.
Ett glas rosé på hotellets terrass är inte fel. Vid kajen Kusttrafik.
Underbart att vara åter!
Sven Bodin fängslar besökarna i Ulvö kapell.
Ulvö kyrka.
I ett hus längst upp på Malabacken i Ulvöhamn hade vår familj en fin och rejäl vän. Det var Harry Wisten, tidigare lots på Ulvön innan lotsstationen lades ner 1967. Bland annat bodde vi en oförglömligt skojig vintervecka hos honom 1978. Idag är han sedan länge avliden, men jag ville ändå titta förbi. Ingen var hemma, men till min glada överraskning är namnet kvar på dörren! Jag fick senare reda på att det är en släkting till Harry – Åke Wisten – som numera äger huset. Det känns bra.
In memoriam: Harry Wisten, 1907-1989.
En stunds trevligt samspråk med Linn Madsen som driver Bistro Ruben. På min tid var detta platsen för Café Måsen, som Linn sedermera övertog och förvandlade till ett helt fantastiskt ställe. Restaurangen är uppkallad efter Linns far, Ulvöprofilen Ruben Madsen (1948-2022).
Frida och jag är eniga: såväl maten som vinet på Bistro Ruben får högsta betyg.
Vi förstår att Ulvön kallas Bottenhavets pärla.

Högakustenbron och Kusttrafik

Publicerad den av
Svara
Paus!
Ett mäktigt byggnadsverk! Bron, som invigdes 1997, är 1800 meter lång och dess pelare sträcker sig 180 meter över Ångermanälvens yta.
Vi beslöt att stanna här över natten och dinerade furstligt på Hotell Höga Kustens restaurang. Ingen dålig utsikt, eller hur?
Innan middagen gjorde vi dock en kort rekognoseringstur till Ullånger, cirka 20 minuters bilfärd norrut. Frida passade på att rasta hundarna…
…medan jag inspekterade kära gamla Kusttrafik. Under många somrar från mitten av 70-talet och framåt var min pappa befälhavare ombord och körde turister till Ulvön. Dit ska vi imorgon!
Kapten Dahlgren med syrran och mig på Kusttrafiks brygga 1975.

Midsommar på Alnön

Publicerad den av
Svara
Glad midsommar från hembygdsgården på Alnön!
Onekligen på tiden att man är tillbaka.
Senaste gången vi firade midsommar här på hembygdsgården var 1973. Den lille killen med läskedrycksflaskan är jag, nyss fyllda 4 år. Bredvid står pappa Anders med min syster Kerstin i famnen.
Även farmor Nanny och farfar Hans från Timrå hade slutit upp.
Nu är man här i annat celebert sällskap: Frida med hundarna Beda och Axel. Jag följer med dem några dagar på en roadtrip uppåt landet.
Min dopkyrka. Jag föddes på Alnön den 4 juni 1969 och döptes här vid högmässan den 24 augusti samma sommar av komminister Erik Sahlén (det hjälpte inte, jag förblev hedning av ohejdad vana).
Min familjs forna residens vid Alnösundet.
Samma stuga 1974.
Och så här såg det ut när pappa satte stugan på plats sommaren 1971.
Pappa och jag.
Det värmer i hjärtat att de nuvarande ägarna tagit så väl hand om stället. Trots att jag inte varit här sedan barnsben (pappa sålde hela klabbet redan 1975) så hade jag inga problem att känna igen mig. Till och med vårt gamla utedass finns kvar i backen.
Tunnbrödslunch på en av Alnöns fina stränder innan vi fortsatte vidare mot Höga kusten.

Flamma stolt

Publicerad den av
Svara
Nationaldag på Långö.

Flamma stolt mot dunkla skyar
lik en glimt av sommarns sol
över Sveriges skogar, berg och byar,
över vattnen av viol,
du, som sjunger, när du bredes
som vår gamla lyckas tolk:
”Solen lyser! Solen lyser! Ingen vredes
åska slog vårt tappra folk!”

– K.G. Ossiannilsson, Sveriges flagga, 1916.