Alltid mer, aldrig nog

70 öre. Det är beloppet som Socialdemokraterna i Karlskrona nu kräver av oss i skattehöjning. Eller som partiet formulerar saken i sitt budgetförslag för 2013: ”skattejustering”.

Det räcker tydligen inte att kommunens invånare redan avstår närmare tre miljarder kronor årligen till Karlskronapolitikernas förfogande. Hallå, det är ju MASSOR av pengar! Går det verkligen inte ens att rätta politikergapet efter den befintliga matsäcken när så mycket mums finns uppdukat på bordet? (Att sänka skatten existerar knappast i tankevärlden).

Journalisten och socialdemokraten Anders Isaksson fastställde en gång diagnosen på den svenska politikerklassen enligt följande: alltid mer, aldrig nog.

”Justering” var ordet.

Den siste entusiasten

”The open road, the dusty highway, the heath, the common, the hedgerows, the rolling downs! Camps, villages, towns, cities! Here today, up and off to somewhere else tomorrow! Travel, change, interest, excitement! The whole world before you, and a horizon that’s always changing!”
– Herr Padda planerar en utflykt (Kenneth Grahame, Det susar i säven, 1908).

”Vattnet är en del av mig”

Hon blev uppmärksammad för sina konstinstallationer med vatten som tema. Det flytande anslaget finns även i hennes bilder. Nu öppnar den första utställningen med Meta Isæus-Berlins måleri i Linköping. Om detta skriver jag på Correns kultursida idag (9/6):

Linköpings konsthall Passagen ger i årets sommarutställning rum för ett särpräglat personligt universum när Meta Isæus-Berlin visar valda delar av sitt samlade måleri. För den breda publiken är hon mest känd för dramatiska vatteninstallationer, i synnerhet på mässan BO 01 i Malmö där bland annat ett kök sänktes ner tre meter i jorden och vattenfylldes. Även hennes drömska, surrealistiska bildkonst bär tydlig prägel av vattnets slingrande, flytande natur i uttrycket.

– Jag för aldrig in det medvetet. Vattnet är en del av mig, helt enkelt. Det finns också många ingångar till vattnet, vad som finns under ytan och över, liv och död. Vattnet tar aldrig slut. Precis som färgerna, säger Meta Isæus-Berlin.

Hon kallar sig färgoholic med ett skratt (”oj, jag uppfann visst ett nytt ord”) och betonar att det inte är motiven som är hennes främsta intresse i skapandet.

– Det är sättet att måla och färgvalet. Sedan kan det föreställa lite vad som helst. Mina färger är delikata och förbryllande. Jag märker att människor blir tysta och liksom inhalerar målningarna när de besöker mina utställningar. Det tycker jag är roligt att se.

Retrospektiven på konsthallen innehåller flera bilder som sällan eller aldrig visats förr. Meningen är inte att det ska vara någon pedagogisk genomgång, utan främst ge en bra upplevelse. Här finns Meta Isæus-Berlins första oljemålning från 1980, ett spanskt stilleben, till hennes senaste verk från 2012 med titeln La Mer. Där är en kvinna omsvept av ett böljande hav. Linjen mellan då och nu?

– Det är euforin i att måla. Jag försöker återvända till samma tillstånd, den stora friheten att vara i sitt rätta element, tyngdlösheten.

Hon har även tagit med en serie porträtt av sina vänner, fångade mitt i livet utan den representativa upphöjdhet som annars brukar vara fallet i genren.

– I vanliga fall kommer ju människor till mig och vill bli avporträtterade. Jag tyckte det var kul att vända på steken och istället söka upp några jag känner och be dem att bli porträtterade. Någon har sagt att bilderna är som att se själv i hallspegeln när man kommer hem från jobbet. Och det tycker jag är det vackraste.

Några fler installationer blir det inte, slår Meta Isæus-Berlin fast. I fortsättning är det bildkonsten som gäller.

– Det är skönt att måla, jag vill aldrig stå still, hela tiden pusha mig själv. Upprepningar gör mig på dåligt humör. Jag längtar jämt till ateljén. Där vill jag helst vara varje dag – utom på julafton!

Meta Isæus-Berlin
Född: 1963 i Stockholm.
Familj: Man, tre barn.
Bor: Kungsholmen, Stockholm.
Utbildning: Konsthögskolan 1986-93.
Beundrar: ”Jag älskar Botticelli och Maria Gripe.”
Ogillar: ”Alla floskelord när jag är nyvaken, som köpfest och livspussel.”
Aktuell: Utställningen Upp till ytan i Linköpings konsthall Passagen mellan 9/6 – 18/8.

Dum lag, vissen präst

Den blomstertid nu kommer. Doften av syrén minner om skolavslutning, stundande sommarlov och oceaner av löftesrik frihetstid. När jag var elev i grundskolan brukade alltid terminens final ske i kyrkan på torget hemma i Kungsbacka. Vi sjöng några gängse psalmer, prästen stod i predikstolen och sa något sömnigt som ingen egentligen lyssnade på. Och sedan var det bra med det. Portarna slogs upp, school’s out!

Religion har aldrig varit min grej, lockelsen är obefintlig, jag väl född ateist. Ändå tycker jag att skolavslutningarna i kyrkan var fin ritual, en markering av högtidlighet som förstärkte stundens betydelse och gav relief åt vad som väntade. Numera är tydligen denna tradition förbjuden.

Religion och skola ska inte blandas ihop, det är rätt. Vi behöver dock inte bli oflexibla, fyrkantiga paragrafryttare på köpet. Särskilt som det fortfarande är fritt fram att stänga in barn i religiösa friskolor av mer eller mindre doktrinär natur. Men någon timme i kyrkan innan sommarlovet börjar, det är klassat som kriminellt. Logik, någon?

I Linköping når mig nyheten att brott är på gång i mitt grönbete nere i Blekinge. Det är prästen Ann-Louise Trulsson i Fridlevstad församling som tänker trotsa lagen, hålla avslutning i kyrkan och säga de förgripliga orden ”Gud välsigne er” till ungarna. Hennes kommentar i media är lakonisk: ”Skolinspektionen kommer inte åt mig”.

En skitgrej? Tja, i normala fall skulle jag knappast ens som förtappad, liberal hedning bli direkt upprörd. Snarare känna viss sympati. Men till saken hör att Ann-Louise Trulsson även är distriktsordförande för Kristdemokraterna i Blekinge. Dessutom har hon tidigare varit ordförande i Karlskrona kommuns utbildningsnämnd.

Principiellt blir det därför extra intressant att hon öppet deklarerar sig strunta i både Skolinspektionen och gällande lagstiftning. Denna lagstiftning kan man anse tramsig, dum och debattera rimligheten i. Men det är inte okej att självsvåldigt sätta sig över den. I synnerhet som man samtidigt är politisk representant för vårt demokratiska system. KD borde förstå bättre än att tillåta en sådan vissen vitsippa i rabatten.