”Vi behöver ändra på invandrarpolitiken eftersom det är många som röstar på SD, så det bevisar att någonting är fel…
Jag tycker att vi borde begränsa antalet asylsökande först och främst… Just nu verkar det vara alldeles för många.”
Erika Nagy, ordförande för Folkpartiet i Olofström, som vill samarbeta med Sverigedemokraterna (hör henne här).
Nagy vill även att ensamkommande flyktingbarn ska hållas kvar i sina hemländer (Radio Blekinge 17/5).
Hennes uttalanden har väckt många och starka reaktioner, inte minst inom det egna partiet. Men det är – tragiskt nog – sannerligen inte första gången Folkpartiet i Olofström utmärker sig i främlingsfientliga sammanhang. Tidigare har man framgångsrikt spekulerat i rasism och extremnationalism.
Inför valet 2002 rekommenderade till och med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet där. Bakgrund här.
Christian Dahlgrens Blogg 
Jag har väl med all önskvärd tydlighet visat att detta inte är Folkpartiets uppfattning! Vår politik är inte den samma som enskilda medlemmars uttalanden varför jag vänder mig emot din beskrivning.
Varför är det så otänkbart (eller främlingsfientligt) att man kan tycka att det är för många nya migranter? Finns det ingen gräns för vad man kan klara av och ha råd med? Är det tillåtet att ha olika uppfattning om vad som är rimligt? Är det tillåtet att argumentera för sin ståndpunkt t.ex. genom att peka på negativa konsekvenser?
Det BEHÖVS en UPPSJÖ med POLITIKER av
ERIKA NAGYS KALIBER men TYVÄRR växer
dessa ej på TRÄD. MESAR, SMÅPÅVAR, VI SOM
VET BÄST, DE SOM TROR DE ÄR GUDSÄMNE,
DE SOM TROR DE ÄR GUDs GÅVA TILL
POLITIKEN alla dessa kategorier har vi redan mer
än TILLRÄCKLIGT AV. Fram för POLITIKER som
har ”RYGGRAD”och ett stort ”MOD” som vågar
utmana POLITIKERELITEN.
Brr…. men det är ju inte så att fp längre är socialliberalt.
Det som behövs är klara och konsekventa liberaler som nyligen avlidna Ingrid Segerstedt Wiberg. Finns ytterst få sådana idag. De flesta gedigna liberaler idag är f.d. folkpartister och/eller ofta lite äldre. Som Hans Lindblad, Olle Wästberg etc.
Lars-Erick, om du visste hur ofta jag tänkt samma sak. Ingrid Segerstedt Wiberg, Olle Wästberg och älskade Hans naturligtvis tillhör mina egna förebilder, av dem lärde jag mig en gång väldigt tydligt vikten av att ha en liberal kompass – och att termen ”liberalt idéparti” verkligen är menat att betyda något! Dessvärre tycks det uppenbart att FP misslyckats med återväxten. Man kan undra varför…
Politisk kompass. Har för mig att en av de första små pamfletter från fpu jag läste hette Liberal kompass, skriven av Per Ahlmark tror jag. Per A var/är ju skarp på ett sätt att man ibland kan missledas tro att han är lite högerliberal, men icke. Och av samma generation som Hans L, Olle W mfl. En annan bortglömd (och avliden) gigant var Waldemar Svensson. Som höll i och korrigerade Bertil Ohlin när denne ngn ggn drog iväg… En jordnära frisinnad.
Men, frågan är ju, hur ska vi kunna vända fp tillbaka till socialliberalismen? För, trots allt är det ju fp som borde ligga närmast till.
Piratpartiet har ju, förutom sitt löjeväckande namn, visserligen flera viktiga frågor med klart liberal profil. Men så smala…
Jag är ganska övertygad om att Fp numera sitter stabilt i det auktoritära högerspektrat på den politiska kompassen. Och så har de mage att påstå att det är en ”återgång till våra ideologiska rötter bort från snällismen”. yadayada…
Jag skulle ändå vilja anmärka på alla de sosse/vänsterfolk som de senaste åren beklagat saknaden över ”den förlorade socialliberalismen” och Bengt Westerberg, för att senare direkt haka på i Aftonbladets lynchkampanj mot dennes arvode som RK-ordförande, utan minsta ifrågasättande av journalistiken.
Visst, nutida journalister förleds ofta till drevmentalitet.
De håller inte Ingrid Segerstedt Wibergs klass precis…
Nog gjorde Bengt W en tabbe som tog det höga arvodet, men ngt förblindad blev väl även han av att ha befunnit sig i de ”högre kretsarna”.
Dock borde allt de flesta andra i liknade positioner i denna typ av organisationer, inklusive topptjänstemännen, ner till en rimligare nivå. Och finns det inga pensionerade direktörer som kan arbeta ideellt?
Jag tycker absolut inte att det är något fel med att ifrågasätta höga löner och i synnerhet lönelyftarna i fråga’s attityd till dessa, men nog finns det väl många, många andra än BW som lyfter höga löner trots att de ger sken av att jobba ”not-for-profit”. Ta en sådan som Michael Moore: Ägnar en massa tid åt att kritisera företagens girighet och kapitalism överlag, men ändå tjänar sjukt mycket cash och lever lyxliv. Ta alla de ”vänstermusiker” som ständigt klagar på kapitalismen men som själva tjänar 50 000 i månaden och rasar emot all typ av fildelning.
Varför ser man inte lika mycket hatkampanjer mot dessa? Är det för att BW är uttalad icke-socialist och därmed lätt att plocka partipolitiska poäng på möjligtvis, trots att han knappast kan skyllas på att ha särskilt mycket med dagens folkparti att göra? :p
Olof. Jag kan bara instämma. Jfrt med många andra ”höjdare” är/var Bengt W:s arvode en bagatell, men med felaktigt symbolvärde. Det finns mängder med exempel på andra som anser sig vara så fina och ideella som plockar ut mycket större inkomster.
Och nog märks det att Bengt W inte är fp-ordf längre. Han är försiktig i sin kritik av dagens fp, men den kommer ändå fram då och då.
Att han legat rätt politiskt visar sig ju av att han utsatts för kritik från både ”vänster” och ”höger”.
Läs gärna f.ö. Hans Lindblads minnesord över Ingrid Segerstedt Wiberg.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/05/demokratins-framste-varnare.html
Mycket bra skrivet av Hans!
BW lär ha sagt till någon bloggare att han tycker Fp blivit nyliberalt. Förmodligen räknade han inte med att det skulle komma ut. Intressant nog så ansågs han vara högerliberal i början av 80-talet. Nog måste den tidens sossar satt sin prägel på den tidens samhälles politiska huvudfåra!
Intressant. Jag har faktiskt aldrig hört talas om henne tidigare. Däremot är jag väl bekant med Bertil Ohlin, Gunnar Helén och en del andra utpräglade socialliberaler.
Per Ahlmark har fått en högerliberal stämpel pga vissa ställningstaganden i utrikespolitiken beträffande Israel. Ändå kämpade han under regeringen Fälldin för att utbyggnaden av välfärden skulle fortsätta och att moderaterna skulle hållas borta från områden som utrikespolitik och socialpolitik, vilket gjorde Bohman sur.
Jag tror att Carl Bildt skämtsamt sa om Bengt Westerberg att han låg till höger om Djingis Khan. Detta var i början av 80-talet, då Westerberg var statssekreterare i finansdepartementet och hade som uppgift att fokusera på det överskuggande problemet att bringa ordning i Sveriges usla ekonomi. Då tvingas man ofta agera hårdhänt, tufft och osentimentalt – det ingår så att säga i jobbet.
Efter att han valdes till partiledare 1983 blev många förvånade över Westerbergs starka sociala patos. Men hans roll var ju nu en helt annan och krävde ett mycket större register än innan.
Vad gäller Ahlmark, som jag umgåtts en del med, är det nys att han skulle vara höger. Solidaritet med Israel är en klassisk liberal fråga och Ahlmark är sannerligen inte så enkelspårig som han ibland utmålas som. Tvärtom.
Han var en av de första i Sverige som krävde en tvåstatslösning (i slutet av 60-talet väldigt radikalt och inte populärt), han krävde regeringen Begins avgång efter massakrerna i Beiruts palestinska flyktingläger 1982, han tycker att bosättningspolitiken är ett elände, anser att diskrimineringen av arabiska israeler är ett stort problem som Israel måste ta itu med, etc.
Sant är verkligen att Ahlmark och Bohman inte kom överens i Fälldinregeringen. De avskydde varandra. Och jag förstår Per! Bohman var obalanserad, oerhört snarstucken och kolerisk. Per har berättat att Bohman titt som tätt ringde, skrek och hotade att hoppa av regeringen av alla möjliga orsaker. Ibland rena bagateller. Den enda som kunde lugna ner honom var faktiskt Bildt, som då var Bohmans assistent. Det var också många av Bohmans egna moderater som knappt tålde honom för hans ofta rent elaka uppträdande.
Jag hade nog också tröttnat på hela den sorgliga soppan, om jag varit i Per Ahlmarks kläder…
Olof o Christian. Det verkar som vi i grunden är på ungefär samma socialliberala linje. Och delar samma bekymmer över hur fp utvecklats, dvs avvecklat sin socialliberalism. ”Tyvärr” vet jag fler, men vi är spridda och många har gett upp. Vare sig de är kvar inom fp eller gått ur (som Ingrid S W – och jag gjort).
Jag var aningen bekymrad när Bengt W skulle bli ordf, skrev bekymrat till Lars Lejon, som också (!) var lite bekymrad över Bengts förmodade högeråsikter. Lyckligtvis hade vi både fel i våra farhågor, men Lars Lejon klev ju succesivt sedan själv alltmer åt höger och gav till slut plats åt Jan Björklund. Betr Per A så berodde väl anklagelserna mot honom dels på att han uppfattats som extremt Israelvänlig (vilket som sagt är en förenkling), dels på att han var den ende som kunde matcha Olof Palme i debatter. Vilket sossarna ser som detsamma som att vara höger…
Jag måste säga att jag har svårt att på rak arm hitta någon folkpartist av dignitet i Ahlmarks-Westerbergs generation el äldre som kan betecknas som ny- el neoliberal. Tvärtom. Det är en sjuka som uppkommit och spridit sig senare. Möjligen pga smitta från Bohmans nyliberala moderater. Och apropå Bohman så var ju Ahlmarks taktik att regera på gränsen till sammanbrott. Dvs att inte snällt inordna sig under moderaterna, utan att hålla fast vid fp:s socialliberalism till det yttersta. Gick inte Bohman o co med på fps krav fanns ju alltid möjligheten att bryta koalitionen och samarbeta med sossarna.
Om än det länge varit/är något motbjudande, pga deras alltför långa maktinnehav och tro på att de är av Gud utsedda att regera landet.
Ska förresten bli intressant att ta del av Hans Lindblads forskning och skrivande om Sven Wedén. Måste maila och höra hur det går.
Lars-Erick: Ja, det är vi nog skulle jag förmoda. Som sagt så är vi säkert många. Kanske tillräckligt många för att bilda ett nytt parti? Ola Ullsten var ute i god tid som redan 1998 gick ut i media och hävdade att det behövdes ett nytt liberalt parti. Han anade inte då hur rätt han skulle komma att få.
När det gäller nyliberala vindar så är dessa framförallt tydliga inom ungdomsförbundet. Ledande företrädare för LUF kräver besparingar på drygt 380 miljarder i statens utgifter, där bland annat ekonomisk trygghet vid sjukdom och ålderdom verkar anses vara goda kandidater. Jag vågar inte ens tänka på hur framtidens folkparti kommer att bli med den utgångspunkten!
Christian: Det låter som en hård nöt. Jag läste någonstans att Bohman protesterade högljutt när Bildt och Westerberg skrivit ihop ett gemensamt regeringsprogram. Han hävdade att ”folkpartiet är inte att lita på, dem är socialister!” vilket pekar en hel del på hur relationen partierna emellan var under regeringsperioden på 70-talet.
Betr nytt parti, som är socialliberalt, på det sätt som fp var en gång… Problemet är ju att de flesta av oss är lite (el. mycket) äldre . Det behövs ju även yngre, och ngn bra frontfigur!
Betr Nyliberalism. Jag har (självfallet) delgett Hans Lindblad mina bekymmer om fp´s avveckling. Fick en kommentar som jag nog ska försöka använda på ngt sätt. Kolla min blogg framöver!
En tes han för fram är att nyliberal är ett vilseledande ord, som han inte använder. I st använder han ordet ”nykonservativ”…
Jag är medveten om att många är äldre. Själv är jag ca 27 år gammal, men jag vet en del socialliberaler som ibland ger sig in i debatten som är ännu yngre.
Ja, nykonservativ är nog ett bättre begrepp i sammanhanget. Inte minst beträffande personer som Johan Ingerö, som visserligen inte är aktiv folkpartist längre. Överlag så verkar Björklund mfl vilja ge sken av att det enda som finns till höger om Fp är avgrunden. Bloggaren ”Tradition och Fason” gjorde ett partitest där han visade sig ha mest gemensamt med Fp. Läskigt!
De här partisympatitesterna är märkliga. Ofta diffusa frågor, som leder fel. Och viktningen av svaren… Kollade via Mikael Elmlunds blogg SvDs test. Och M Nilssons variant av den, med svarandens viktning av frågans betydelse. Gav våldsamt olika resultat. Se här:
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2010/05/24/ny-fungerande-valkompass-lanserad/
Betr Ingerö, som jag hittade länkar till via div liberala länkar, blev jag först chockad av att han kallade sig liberal. Än mer när jag förstått att han en ggn varit pol sekr åt fp i ngn Storstockholmskommun. Och att han uppenbarligen ansåg att fp var för socialliberalt (då), hoppade av och betecknar sig som nyliberal. Det är väl i stort sett bara betr FRA-lagen som hans och mina åsikter är likartade…
Ja, jag måste faktiskt erkänna att sådana där test är extremt vilseledande. Enligt Svd-testet visade jag mig ha mest gemensamt med Vänsterpartiet! Jag som knappt håller med dem i några ekonomiska frågor! Måste varit för att så stor del av testet handlade om värderingsfrågor och flyktingpolitik, men jag är ändå lite förbryllad.
Ingerö är ungefär lika (o)liberal som Dick Erixon, han som hävdar att kristendom och liberalism hör ihop i kontrast mot Islam och som utpekar Obama’s sjukvårdsreform som ett socialiseringsprojekt och Obama själv som ett vänsterspöke, men hyllar Bush-administrationen desto mer. När han tom ställde upp för Anna Anka och hennes kvinnosyn så insåg jag att han måste perverterat begreppet ”liberal” ganska grovt.
Ja, i SvD-testet kom mp och v i topp hos mig… och pp sist. När frågorna viktades så kom pp i topp, tätt följt av mp och Fi. Och fp längst ner… Dvs hela havet stormar…
Nå, men Dick Erixon, hur kan han anses som en liberal samhällsdebattör. Reaktionär skulle jag beteckna honom som. Hade nyligen en het mail-debatt med honom, vilken gjorde att jag tappade all respekt jag skulle kunna haft för honom. Till yttermera visso så har han ingen kommentarsfunktion på sin blogg. Den är bara en högtalare för honom.