”I ganska bred enighet och med flera motioner har det påpekats att det borde utredas mer, att det borde vara större öppenhet från Turkiets sida och att man tycker att det ska vara en officiell redovisning och ett erkännande och det har vi stått bakom.”
Orden tillhör Fredrik Reinfeldt. Det han talar om är Moderaternas uppfattning om det ottomanska imperiets folkmord på armenierna under första världskriget, en fråga som behandlats i riksdagens utrikesutskott.
Citatet är från en intervju som den assyriska tidsskriften Hujådå gjorde med Reinfeldt inför valet 2006. Då var han oppositionsledare. Nu är han statsminister. En statsminister som motarbetat just det erkännande han tidigare förklarat att Moderaterna ivrade för. Efter förra veckans omröstning i parlamentet, som slog fast att turkarnas folkmord var ett folkmord, sade Reinfeldt:
”Jag beklagar riksdagens beslut eftersom det öppnar för en politisering av historien.”
Att politiker ibland ändrar ståndpunkt är generellt inget konstigt. Nya fakta eller omständigheter kan ha tillkommit. Situationer kan förändras, man får kompletterande erfarenheter och insikter som tvingar fram omprövningar.
Detta är emellertid ingen fråga vilken som helst. Den går inte att hålla sig relativ till, ty den är av djup moralisk natur och rör ett ohyggligt brott: en stats försök till utplånande av en hel befolkningsgrupp. Så länge Turkiet av politiska skäl vägrar erkänna faktum förblir det en giftig historisk varböld.
Fredrik Reinfeldt framställs gärna som en utpräglad pragmatiker. Men var går egentligen gränsen för hans pragmatism och anpassningsvilja? När han ägnat helgen åt att försäkra Turkiets premiärminister Erdogan om sitt avståndstagande från Sveriges riksdag, och samme Erdogan hyllar Reinfeldt som sin ”vän”, ja då är det svårt att dra någon annan slutsats än att vi fått en hycklare till statsminister. En ledare utan resning i väsentligheter, en politiker utan klara värderingsbaserade övertygelser, en man utan kärna. Snarare än pragmatikerns drag bär han opportunistens.
Om konsekvensen av detta skriver idag Klas-Göran Karlsson, historiker vid Lunds universitet, tänkvärt på Svenska Dagbladets debattsida:
”Folkmord är brott mot mänskligheten, och angår eller borde angå oss alla. I detta läge, vad gör då den svenska regeringen, med Reinfeldt och Bildt i spetsen? Jo, den signalerar att den inte kommer att bry sig om riksdagens beslut och ger därmed indirekt stöd åt Turkiet att fortsätta sitt destruktiva förnekelsearbete, som måste ses som en fortsättning på folkmordet, om än med andra metoder.”
Nu hotar också Erdogan att kasta ut hundratusen armenier som är bosatta i Turkiet. För sådana ”vänner” borde varje svensk regeringschef betacka sig.
Christian Dahlgrens Blogg 
Jag skulle vilja träffa turkar och diskutera med dem om varför det fortfarande är så känsligt att nämna utrotningen av armenier. Det känns som om de flesta i Turkiet är långt ifrån att nå insikt. Det har gått nästan hundra år och frågan är brännhet. Jag tror dock att Sverige och EU har allt att tjäna på att stödja Erdogan och hans demokratiskt valda styre. Genom att riksdagen genom omröstning bestämmer att utrotningen av armenier ska betecknas som ”folkmord” ger den utrymme för ultranationalistiska politiker i Turkiet att kräva avståndstagande. Det kan innebära att den försoningsprocess som under Erdogans ledning pågått mellan Turkiet och Armenien under senare år måste avbrytas. Anser du, Christian Dahlgren, att Riksdagen ska ha omröstningar om andra historiska händelser som kan skapa diplomatiska kriser: t.ex. massmördandet av kommunister i Indonesien under sextiotalet, olika händelser i Sovjetunionen under Stalin eller massakern i Peking 1989? Det skedde ett massmord på armenier, men att på ett hårt sätt läxa upp Turkiet om dess egen historia är kontraproduktivt.
Tack för ett intressant inlägg, Fredrik. Själv tycker jag att det mest kontraproduktiva vore att falla undan.
Det är Turkiet som gjort det historiska folkmordet till en politisk fråga genom sin hårdnackade vägran att erkänna det. I sig något oerhört. Någon riktig försoningsprocess – eller medlemskap i EU – kan aldrig bli verklighet om ej Turkiet förmår göra upp räkningen med det förflutna.
Tänk tanken om Tysklands officiella linje var att förneka naziregimens folkmord på judarna! Då skulle det aldrig råda någon tvekan om hur vi borde handla – eller? Även om konsekvensen blivit en diplomatisk kris. Vissa strider måste man helt enkelt ta.
Jag anser att Sverige har ett moraliskt ansvar att stå upp mänskliga rättigheter och försvara de universella humanistiska värden vi vanligtvis betraktar som absoluta och odiskutabla. Det är i detta ljus man bör se riksdagens omröstning. Beslutet var en tung principiell markering – och enligt mitt synsätt en helt riktig sådan – för att sätta press på Turkiet och visa att vi inte accepterar brott mot mänskligheten (även om det var länge sedan).
En helt annan sak vore dock om detta var en rent historievetenskaplig fråga. Antag att det inom seriös forskning fanns delade meningar om Stockholms blodbad verkligen var ett blodbad. Hade riksdagen då känt sig manad att avgöra frågan genom en votering skulle det förstås mest känts som en utmaning av löjet. Riksdagens omröstning i fallet med armenierna är emellertid av helt annan art och väsensskild kontext.
Turkiets reaktion visar att de inte gjort upp med sitt förflutna.Det visar att de inte är mogna för EU
medlemskap heller.
Utallandet av Erodgan visar på arrogans och oförståelse för vår parlamentarism tyvärr.
Jo, folkmord är ett juridiskt beslut och Internationelle Brottsdomstolen (ICC) är den enda legitima instansen som kan ta ett beslut om det. EUs justitieministrar godkänner hittills 3 folkmord dvs. Judisk, Rwanda och Jugoslavien. Turkiets fall hamnar utanför EUs definition av folkmord.
Det är inte upptill en riksdag här och en riksdag där att fatta beslut om det. Om så var fallet kunde man låta utfallet variera genom att rösta på nytt vart fjärde år…allt efter hur det behagade riksdagsledamöterna…ibland ja, ibland nej!!!
”Turkiet fruktar både ekonomiska krav på kompensation och framtida territoriella krav från republiken Armenien som aldrig erkänt sin gräns med Turkiet.”
Av Svante CORNELL
http://www.silkroadstudies.org/new/docs/publications/2007/0710UTRBL.htm
Obama och Hillary Clinton gör allt för att det så kallade armeniska folkmordet INTE ska godkännas av USA även om det var ett vallöfte:):) till armenier boende i USA efter alla påtryckningar från armeniska lobbyn…
”The Obama administration had urged the House Foreign Affairs Committee NOT to pass the resolution, warning it could damage U.S.-Turkish relations and jeopardize efforts to normalize relations between Turkey and its neighbor Armenia. The two do not share formal diplomatic relations.
Secretary of State Hillary Clinton told reporters Friday that ”the Obama administration strongly opposes the resolution that was passed by only ONE VOTE (23-22) in the House committee, and we’ll work very hard to make sure it does NOT go to the House floor.”
Mer om den:
http://www.cnn.com/2010/POLITICS/03/06/us.turkey.genocide.debate/index.html
P.S. Armeniska fanatiker/extrema fraktioner/armeniska lobbygrupper borde satsa sina pengar, tid och energi på sitt hemland Armenien i stället. De armenier som bor i armenien går tandlösa pga fattigdom och 60% är utan arbete.
http://svt.se/2.35188/1.2045150/medias_bevakning_brast_i_objektivitet
Jag tycker att Reinfeldt är en ryggradslös liten individ!
Att ändra sig om att tycka om glass ett visst klädesplagg eller grönsaker är av vanlig karaktär men när det gäller ett folkmord så vill jag bara slå pannan mot bordet.
Vart är demokratin på väg?
Vem är Turkiets utrikesminister som kräver namn på alla som röstade för ett erkännande? Vad sker egentligen bakom stänga dörrar? Vad förhandlade Reinfeldt till sig för att ändra sig? Turkiets utrikesminister har BESÖKT Sverige och i vårt land fått en politiker att ställa sig på sina knän. Jag ställer mig frågan om självaste Reinfeldt hade kunnat ställa samma krav i Turkiet?
Frågorna är många men svaren väldigt få. Jag frågar mig själv hur reaktionerna skulle vara om det var förintelsen som det skulle gälla. Gör vi skillnad på folkmord och folkmord? Hitler inspirerades av det turkarna och kurderna gjorde mot assyrierna/syrianerna, armenierna etc under folkmordet 1915 och använde samma metoder under förintelsen. Hitler skall även ha uttalat sig och sagt att vem minns folkmordet innan han påbörjade slakt ingen under förintelsen…
Reinfeldt har precis spottat på alla människors gravar som miste sina liv under folkmordet ”Seyfo” som för övrigt betyder svärdets år. Vad kommer vi minnas denna dag som, hånets dag?