Intoleransen som riktas mot Europas muslimska befolkningsgrupper börjar definitivt bli oroväckande. Häromvecken konstaterade människorättsorganisationen Open Society Institute i en färsk rapport att diskrimineringen tilltar över hela vår kontinent. Behovet av verkningsfulla åtgärder sades vara akuta.

”Europa måste leva upp till sitt löfte om att vara ett välkomnande och öppet samhälle. Minaretförbudet i Schweiz är ett tydligt tecken på att antimuslimska stämningar är ett verkligt problem i Europa”, menade Open Society Institutes Nazia Hussain, som är ansvarig för rapporten. 

I vårt eget land upplever vi nu hur ett öppet främlingsfientligt parti – Sverigedemokraterna – hetsar mot muslimer som vore dessa människor en nationell fara i klass med Adolf Hitler. SD:s partiledare Jimmie Åkesson har ju under året som gått hävdat att muslimer är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. 

Den som sår vind får skörda storm. Under nyårsaftonen sköts det skarpt mot moskén vid Islamic Center i Malmö. Lyckligtvis träffades ingen av kulan, men den lokale imamen fick glassplitter i nacken och fick föras till sjukhus. Islamic Centers luttrade vd Bejzat Becirov säger till Sydsvenskan:

”Vi får hot hela tiden. Tyvärr har vi blivit immuna mot det. Jag hoppas att det kommer ta slut någon gång.”

Gärningsmannen bakom skottet är ännu  inte gripen. Huruvida attentatet har någon koppling till SD:s hatpropaganda må vara osagt. Men det klimat som SD piskar upp, gör knappast muslimernas redan utsatta situation lättare.

Minnesgoda läsare kan fundera över parallellen till vilken grogrund Ny Demokratis invandrarfientliga glosor skapade i början av 90-talet. I Gellert Tamas briljanta bok Lasermannen (2002) sade sig John Ausonius uttryckligen vara inspirerad av Bert Karlssons tirader…

Dessvärre har attentaten mot Islamic Center i Malmö också bidragit till att man drivits rakt i armarna på Libyens ökände diktator Muammar Kadaffi. Efter att moskén brandhärjades 2003 blev försäkringskostnaderna nämligen för dyra att betala. Istället har organisationen World Islamic Call Society, kontrollerad av Kadaffi, slantat upp pengarna, samt övertagit både driften och ägandet av Islamic Center.

Även om Kadaffis popularitet verkligen inte är utbredd bland vanliga muslimer, har Bejzat Becirov inget emot att Islamic Center fångats in i World Islamic Call Societys nät. Till SR:s Ekoredaktion den 15/12 kommenterar han saken med följande ord:

”Poängen är att man har en säkerhet. Det är en trygghet. Då finns det någon annan om det går snett.”

Trygghet och säkerhet? Med Kadaffi i kulisserna? En uppenbart förryckt och blodsbesudlad envåldshärskare, som inte bara under decennier hållit nere Libyens befolkning i skräck och armod. Utan även haft ambitionen att utveckla massförstörelsevapen och som de facto ägnat sig åt statsterrorism (Lockerbie, någon?). 

Det hela känns lika sorgligt som motbjudande. Vilken värdegrund bekänner sig egentligen ledningen för Islamic Center sig till? Frågan blir inte mindre relevant av att tomten där Malmömoskén står redan en gång i tiden bekostats av World Islamic Call Society. Och själva fastigheten byggdes sedan med pengar från Saudiarabien (läs mer här). 

Men naturligtvis. Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, är som vanligt alltid beredd att släta över. Mannen som försvarat och urskuldat ärkeantisemiten Ahmed Rami (se här), ser förstås heller inga problem med att Kadaffi sponsrar moskéer i Sverige. Tvärtom.

”Det motverkar det dåliga rykte som Kadaffi har, framförallt på grund av att han förkastat vissa traditionella islamiska föreställningar och profetens hadither, alltså traditionerna om vad Muhammed har sagt”, säger Hjärpe i samma Ekoinslag den 15/12. 

Motverkar Kadaffis dåliga rykte? Ska vi tolka detta som att det vore bra om fler svenska muslimer till äventyrs skulle börja känna sympatier för tyrannen i Libyen? Trots allt verkar han ju vara en bussig kille, som utifrån ren oförfalskad hygglighet ställer upp med stålar i ett trängt läge… Eller? 

På frågan om ändå inte medlemskapet i World Islamic Call Society innebär att Mamös Islamic Center blottar sig för diktat och påtryckningar, svarar Hjärpe lika sorglöst:

”Det tror jag inte har någon större betydelse.”

Som om inte Sverigedemokraternas frammarsch vore illa nog. Den förkrossande majoritet av fridsamma och hederligt verksamma muslimer som finns i Sverige behöver sannerligen inte fler ”vänner” av Jan Hjärpes kaliber.