Simon & Garfunkel

Where have you gone, Joe DiMaggio? / Our nation turns its lonely eyes to you.

Vet inte hur många gånger jag kollat på Simon & Garfunkels återförening i Central Park 1981, en av mina absoluta favoritkonserter. Båda är fortfarande unga och snygga, Paul Simon är ju helt genial naturligtvis, men har hos mig alltid förfallit lite bitter och inåtvänd i motsats till estradören Art Garfunkel som tycks så himla cool och obekymrad.

Jag gillar verkligen Art, hans soloplattor på 70-talet är underskattade lyckopiller. Men inget slår Central Park 81, den klassiska duon har aldrig låtit bättre, tillsammans är de populärmusikens Mozart, man blir luftburen av musikalitet, lust och harmoni.

Mer sånt i vår värld!

Mellandagar i Kungsbacka

Hemma i Kungsbacka och softar en stund på Kungsmässan med ett tjusigt verk om favoritslottet Tjolöholm (vid sidan av Sofiero) som jag precis hittat på Akademibokhandeln.
Gammal kärlek rostar aldrig.
Min första arbetsplats, tillika min första tidning. Man kanske skulle göra comeback, lite nonchalant kliva in genom dörren som om ingenting hade hänt sedan 1987 och helt självklart deklarera: Hallå gubbar, nu är jag här igen!
Kungsbacka torg sett från Tullen, där mitt stammisställe Kristianssons tidigare låg. Deras fantastiska ägg- och baconmacka må även den vara borta…
…men Tullens sill- och äggmacka är verkligen ingen dålig ersättning på menyn.
Cassels Modehus på Storgatan. Min salig mamma tyckte mycket om att handla här. Under sina sista år ville hon gärna kommit hit igen, men kunde tyvärr inte göra resan upp från Karlskrona på grund av ohälsa.
I tanken köper jag därför denna klänning åt kära mor. Om hon inte gillar den får hon väl byta, men det är ju ändå Cassels liksom!
Jag trivs bäst i Hallands landskap, nära Västerhavet vill jag bo. Alltid lika vemodigt att stå på Kungsbacka station och vänta på tåget bort och iväg nån annanstans när man varit hemma ett tag bland sitt eget folk och bara kunnat vara. Men som Arnold säger i The Terminator: I”ll be back!

En fröjdefull jul önskas från Långö

Christmas is not a time or a season but a state of mind. To cherish peace and good will, to be plenteous in mercy, is to have the real spirit of Christmas. If we think of these things, there will be born in us a Savior and over us will shine a star sending its gleam of hope to the world.

– President Calvin Coolidge, ständigt aktuellt julbudskap anno 1927.

Detta hände sig på den tiden när USA fortfarande hade vettigt folk i Vita huset. Calvin Coolidges inspirerande ord var därtill det första officiella julbudskapet från en amerikansk president. I det här hushållet är Coolidge en gammal kär favorit och vi håller hoppet uppe att någon av hans kaliber snart intar scenen igen.

Borgs amerikanska racket

Bancroft Borg Personal.

Nu på väggen i min heliga hörna: Bancroft Borg Personal. Det var racketmodellen som Björn Borg exklusivt spelade med i USA och Japan åren 1975-79 (i europeiska turneringar som på Roland Garros och i Wimbledon var det Donney som gällde).

Den läckra racketen är i perfekt nyskick och har därtill ett Borgblått ”B” målat i strängningen. När modellen såldes på marknaden under 70-talet var det annars med ett svart ”B”. Kan man bli gladare som samlande tenniskonnässör?

Björn Borg i US Open 1978, där han gick till final mot Jimmy Connors. Jimbo, som det året förlorat stort mot Borg i Wimbledonfinalen, tog nu revansch och vann med 6-4, 6-2, 6-2.