Jag äger en trevlig bostad på Långö. Det är en idyllisk plats i Blekinge, ofta kallad Sveriges trädgård. Blekinge är också Sveriges minsta län, inklämt som en liten blomsterrabatt bredvid Skåne och under Småland. Här bor sammanlagt drygt 150.000 människor på en yta som är fyra mil från norr till söder, och elva mil från väster till öster. Det tar ungefär en timme att köra igenom alltsammans med bil.

Ett kännetecken för Blekinge är att de offentliga beslutsfattarna är väldigt förtjusta i politisk/byråkratiska strukturer. Detta minilandskap i rikets sydöstra periferi har en indelning i fem separata kommuner, samt ett eget landsting, plus en exklusiv regional apparat, och en länsstyrelse därtill.

Som ytterligare belysande exempel på organisatoriskt imperiebyggande kan nämnas att det i Blekinge anses nödvändigt med två lasarett, ett i Karlshamn och ett i Karlskrona. Landstinget, som länge brottats med finansiella problem, tvingades nyligen höja skatten för att kunna fortsätta driften av de dubbla sjukhusen.

Även i residensstaden Karlskrona, tätbefolkad med kommunalråd i ledningen (jag tror de var sex eller sju till antalet sist någon räknade), talas det om behovet av skattehöjning. Det är bland annat effekten av att man inte tycker sig kunna banta ner alla kommunens skollokaler. Särskilt dem i glesbygden, där det förvisso inte finns särskilt många elever. Men elevernas föräldrar stormar desto mer i media när förändringar föreslås.

Idag fick jag en påkostad tidning i min postbox på Långö. Den var utgiven av regionen och bar titeln Goda sidor av Blekinge. Syftet med detta alster var att informera om region Blekinges strategiska utvecklingsarbete för att ”skapa en identitet”. Man har efter intensivt sammanträdande, konferensande och workshopande kommit fram till följande resultat:

1) Blekinge är vackert.
2) Blekinge har ett fint läge vid Östersjön.
3) Det är bra om folk är kreativa.

Blekinges nya landshövding Berit Andnor, vars senaste merit är att hon var ordförande i Socialdemokraternas valberedning som utsåg Håkan Juholt till partiledare, låter i nämnda tidning förstå att hon nu överser ett samverkansprojekt mellan regionen och de fem kommunerna som ska förbättra länets attityder till företagande. Och sånt älskar ju politiker och byråkrater att snacka om.

Lite svårare brukar det dock vara att konkretisera pratbubblorna till något som de facto gör företagandet lättare. Som att förenkla regelverk eller sänka skatterna. Att allmänt orda om ”attityder” är liksom mera överkomligt.

Har man ambitionen att göra Blekinge modernare, bättre och effektivare har jag i all anspråkslöshet ett förslag. Det förslaget handlar om att lära sig vad begreppen strukturrationalisering och kostnadskontroll innebär. Behövs fem kommuner? Nej. Dessa kan slås samman till en eller två. Behövs ett eget landsting med två sjukhus? Nej. Det räcker med ett lasarett, och landstinget kan lämpligtvis uppgå i en gemensam organisation med Skåne eller Kronoberg och Kalmar.

Behövs en egen regional överbyggnad för Blekinge? Nej. Ingen skulle sakna regionbyråkratin om den försvann. Och behövs en landshövding som reträttpost för avsuttna ministrar? Ungefär lika mycket som Karlskrona behöver massor av småskolor i buskarna, eller en skog av heltidsavlönade kommunalråd.

Tänk vad skattepengar vi hade kunnat spara i vackra Blekinge. Okej, en hel del politiker och byråkrater skulle visserligen förlora sina nuvarande tjänster. Men då kunde dessa istället föregå med gott exempel och starta eget på den privata marknaden när de vurmar så varmt för företagandet i länet. Det gäller ju att vara kreativ, inte sant?