Kategoriarkiv: Musik

Dinosaurien vaknar?

Publicerad den av
Svara

SkrivitCorren. i Corren 2/3:

Marken skakar, elefanterna rusar, tordönet ljuder över världen! Hårdrockens mäktigaste dinosaurie visar livstecken och kommer snart att betvinga oss igen. Kanske.

Ända sedan Led Zeppelin upplöstes efter trummisen John Bonhams död 1980 har vi längtat och trånat, hoppats och vädjat. De kvarvarande medlemmarna har gjort några enstaka gig, men det har förstås aldrig varit nog. Senast de spelade var 2007 i London. Till denna enda konsert såldes 20 000 biljetter. Registrerad efterfrågan på internet: 20 miljoner!

Det ryktades om en uppföljande turné. Det blev ingen. Sångaren Robert Plant var inte intresserad. Han har alltid varit mest ovillig att ånyo låta Zeppelin stiga till väders. Men nyligen kläckte han plötsligt ur sig att han var öppen för förslag inför 2014. Lite kryptiskt, men ändå ett slags besked. Chansen finns!

Som alla andra fans gick jag naturligtvis omedelbart i spinn. Det enda som slår detta är väl möjligen om Jesus gör comeback. Fast så tänkte jag också när Deep Purple återförenades 1984. Euforin svalnade snart när gruppen mest lät gammal och trött. Måhända är det, nyktert sett, bäst att 70-talets rockmonster får vila i frid.

Jimmy Giuffre jazzar loss

Publicerad den av
Svara

Jimmy Giuffre

Helt frälst på Jimmy Giuffre. Faktiskt tack vare Claes Dahlgren (no relation) i New York, vars gamla Jazzglimtar i public service-radion jag fann på nätet. Giuffre var en musikalisk pionjär i klass med Miles Davis och Ornette Coleman, men fick märkligt nog aldrig det erkännande som han förtjänade.

Rekommenderar särskilt den äventyrliga skivan Free fall (1962), totalt banbrytande för sin tid och fortfarande häpnadsväckande fräsch och radikal. Alla seriöst hängivna musikvänner borde ha den. Finns också på Spotify.

Men här är en annan klassiker av Giuffre: låten The Train and The River från den sköna festivalfilmen Jazz on a Summer´s Day (Newport 1958). Håll till godo!

Tre heta boktips det svänger om

Publicerad den av
Svara

Bokrea

Jazz är farligt, punk är trevligt. Och tvärtom. I Corren den 26/2 tipsade vi om de bästa fynden på årets bokrea. Jag svarade för det musikaliska urvalet och rekommenderar varmt följde kap: 

Vincent Bessieres: Miles Davis – We Want Miles

Porträtt av jazzens främsta revolutionär, ständigt rastlöst sökande efter nya horisonter att nå. Jag säger bara Bitches Brew! Dessutom den tveklöst coolaste mannen som någonsin stått på en musikscen.

Ed Van Der Elsken: Jazz
Jazz gör sig lika bra i bilder som i toner. Om ni inte tror mig, kolla in nyutgåvan av denna klassiska fotobok från 1959. Det svänger, det är superläckert, närvarokänslan är total. Vem behöver skivor?

Hugh Fielder: Punk – The Brutal Truth

70-talet var grått och trist. Tills punken räddade showen. Säkerhetsnålar, skinnjackor, provokationer, massor av hård, kul och snabb musik. Vuxenvärlden förfasades, ungdomen jublade. Upplev allt igen!

Electric Miles!

Publicerad den av
Svara

Häftigare kan ingen vara. Miles Davis inkarnerar den perfekta kombinationen mellan jazzgud och rockstjärna, därtill en av 1900-talets främsta musikaliska banbrytare. Aldrig nöjd, ständigt ivrig att ömsa skinn och söka sig vidare mot nya uttryck. Kolla bara detta suveränt hippa klipp från 1971. Vem annan än Miles kommer på idén att spela trumpet med wah-wah pedal?

Behövs kulturpolitiken?

Publicerad den av
Svara

Ken Burns JazzRåkar upptäcka att någon fantastisk person laddat upp Ken Burns berömda PBS-dokumentär Jazz från 2001 på Youtube. Alla avsnitt. Nästan 20 timmar. Play it again, Sam… Ännu ett bevis på att kulturutbudet är rikare, bättre och lättillgängligare än någonsin tidigare. Dessutom har människor numera generellt sett mera tid, mera möjligheter och större ekonomiskt utrymme att lägga på väsentligheter. Som jazz då exempelvis. Don’t worry, be happy!

Med Dylan inför 2013

Publicerad den av
Svara

Vem kan man lita på, frågade Hoola Bandoola Band i sin berömda låt från 1972. Bob Dylans tidlösa svar: dig själv. Eller som han sjöng i Subterranean Homesick Blues: ”don’t follow leaders, watch the parking meters”.

Håll den politiska klassen kort, delegera aldrig makten över tillvaron till utomstående, var det egna jagets kapten och segla fritt i förtröstan på din inre kompass. Trust yourself! Det tycker jag är ett utmärkt nyårslöfte och en god utgångspunkt för vårt resterande livsäventyr under 2000-talet.

Prince och vapenvansinnet

Publicerad den av
Svara

Corren.Skrivit i Corren 18/12:

Jag lyssnar på Prince och albumet Controversy. I låten Annie Christian sjunger han om mordet på John Lennon och mordförsöket på Ronald Reagan. I en refräng utropar Prince: Everybody say gun control! Gun control!

Skivan släpptes i oktober 1981. Bara några månader tidigare hade John Hinckley avlossat skotten mot Reagan, och inte ens ett år hade passerat sedan Mark Chapman skjutit Lennon till döds.

Bägge gärningsmän var unga och uppenbart psykiskt störda. Att sådana personer med lätthet kunde komma över skjutvapen måste vara fel. En nyvald president nästan mördad och en älskad Beatlesmedlem nermejad. Vad mer skulle krävas innan USA:s generösa vapenlagar stramades åt?

Prince var sannerligen inte den enda som försökte uppmana till hårdare restriktioner. Snart skulle även Reagans förre pressekreterare Bill Brady driva frågan. Han var med Reagan under attentatet, en av Hinckleys kulor träffade honom i huvudet. Brady överlevde, dock svårt handikappad. Hans hjältemodiga kamp väckte breda sympatier.

Men det skulle dröja till 1993 innan kongressen antog lagen som bär hans namn, The Brady Bill. Den gick ut på att alla som ville handla skjutvapen skulle få vänta några dagar innan vapnet kunde hämtas från affären. Detta i syfte att möjliggöra bakgrundskontoll av köparen. I praktiken har lagen tyvärr visat sig tandlös.

De senaste åren har trenden istället tydligt pekat mot ökad liberalisering. Fyra dagar har nu gått sedan den ofattbara tragedin på lågstadieskolan i Newton, Conneticut. Tolv döda flickor, åtta döda pojkar, sex döda kvinnor. Alla mördade av ännu en psykiskt sjuk ung man med skjutvapen. USA är i landssorg.

Jag lyssnar på Princelåten från 1981. Everybody say gun control! Gun control! Ja, vad mer kan nu rimligen krävas?