Rex Wood, Sorrow (1934).
Kategoriarkiv: Konst
Hemmakväll
Sleepless in Solna (2)
Sleepless in Solna
En dag på sjön
Hm… var det inte busigare förr?
Korv är konst – det förstår man i Solna
Solna – en bit av Malmö, Jämtland och Kamratposten
Solna, mitt i smeten, där har jag precis slagit mig ner för tillfället. Det är slående likt senmodernismens Malmö. Klungorna av höghus har samma opersonliga och något kyliga atmosfär, att vandra i det stora köpcentrumet är som att besöka Mobilia. Märklig upplevelse.
Men mest fascinerande är utsmyckningen av Solna centrums T-banestation. Ett totalkonstverk med glesbygdstema signerat Karl-Olov Björk och Anders Åberg. Gestaltningen är lätt naivistisk och småproggig i lysande rött och skogsmullegrönt, det är som att stiga rakt in i ett väldigt, tecknat uppslag av Kamratposten från mitten av 70-talet.
Jag står på perrongen, väntar på vagnen och förnimmer en varm, skön känsla av barndom, Beppe – och Jämtland faktiskt. Man får liksom lust att kramas lite. Jo, jag tror att jag kommer gilla Solna ändå.
En sinnesutvidgande dag på Moderna
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii gevääääääääääääääär (inte)
Jag noterar att militären har bekymmer. Det är svårt att rekrytera soldater till det nya insats- och yrkesförsvaret. Sedan resterna av den allmänna värnplikten försvann, tycks svenska ungdomar hysa en tämligen begränsad lockelse till uniform, vapen och internationellt krigande på fjärran slagfält.
Något som garanterat Åke Hodell (1919-2000) skulle glatt sig mycket åt. Han var stridsflygaren som störtade, överlevde trots att chansen bedömdes som blott en på tiotusen och återvände som avantgardistisk diktare, konstnär, radikalpacifist.
Likt en glödgad tråd genom hans verk löper antimilitarismen, maktkritiken, avskyn mot det auktoritära. 1900-talets katastrofer var hos honom ständigt närvarande, födde ett konstnärskap som i ordets bästa och mest genuina mening gjorde Åke Hodell till en rebellisk särling på den svenska kulturscenen. Dessutom alltid med stråk av befriande humor.
Det hade varit roligt att veta hur Hodell skulle tacklat försvarsminister Sten Tolgfors. Särskilt mot bakgrund av militärens aktuella rekryteringsproblem. Tolgfors är, som bekant, själv vapenvägrare. Fast det var naturligtvis innan Reinfeldt lyfte upp Tolgfors i regeringen och han ömsade skinn till… ja, anar vi inte att Hodells klassiska General Bussig numera huserar på försvarsdepartementet?









