Den svenska målarkonstens David Bowie, en penselns Oscar Wilde, vår främste inhemske dandy på parnassen. ”Han seglar fram som en tjugotalets extravagante Odysseus på ett hav av champagne”, skulle Lars Forssell senare något syrligt beteckna den rollgestalt vilken Nils Dardel så legendariskt kommit att personifiera.

Men det var inte bara champagne. Bakom den eleganta masken fanns den envist strävande konstnären som suveränt sökte sin egen banbrytande väg. ”Jag kan och ska bli en stor målare, en vacker människa vars blick är ren”, skrev den 26-årige Dardel 1914.

Det var också då han mötte Ulla Bjerne, den första kvinna han passionerat förälskade sig i. Det skedde i den lilla medeltida orten Senlis, norr om Paris, där Dardel slagit sig ner för att kunna fokusera på sitt måleri bortom glammet i den franska huvudstadens utlevande konstnärskretsar. Dagens Nyheters Pariskorrespondent Gustaf Hellström gjorde Dardel sällskap och så dök den sprallige författaraspiranten Ulla Bjerne upp.

Dardel rapporterade i ett brev: ”Jag är ute på landet och har idag börjat måla. Hellström är här och så en liten flicka från Norrland som är som en grabb och spottar och dricker absinth utan socker och vatten, som går klädd i karlhatt och käpp och har lärt Hellström svära. Hon skriver noveller och berättar mycket roliga historier, så att vi ligger dubbla av skratt”.

Hellström kunde förstås inte heller motstå Bjerne. Kärlekshistorien artade sig till ett tämligen eldfängt triangeldrama. Men vilken sprudlande friskhet i Dardels underbara porträtt av denna norrländska garçonne!