Alltid Windsor, alltid rätt.
Kategoriarkiv: Karlskrona
Sommarträning
Lördag på af Chapmans Skärfva
Esteten Carl August Ehrensvärd menade att Blekinge var den första behagliga platsen på jordklotet som en resenär norrifrån nådde. Efter att vandrat i den pastorala kulturmiljön kring herrgården Skärfva, som Fredrik Henrik af Chapman skapande i samarbete med Ehrensvärd under 1700-talet, är jag benägen att ge honom en poäng. Här finns vila och ro för själen.
Grästennis!
Putin tar hem spelet
Det går inte att blunda för att den ryska energijätten Gazprom är ett maktinstrument i Putinregimens händer. Gasledningsprojekten Nord Stream 1 och 2 i Östersjön tjänar Kremls postsovjetiskt imperialistiska ambitioner. Västeuropa görs mer beroende av ryska energileveranser. EU blir därmed än sårbarare för Putins splittrings- och utpressarpolitik.
Samtidigt bidrar gasledningarna till att Ryssland kopplar ett starkare grepp om den strategiskt viktiga Östersjöregionen. Dessa pipelines är revirmarkörer i havet, ledningarna och dess underhållspersonal måste skyddas, väsentliga intressen bevakas. En förträfflig ursäkt för Ryssland att trappa upp sin redan mycket påtagliga, aggressiva militära närvaro.
Det var illa att Alliansregeringen 2009, i skuggan av Georgienkriget dessutom, lade sig platt för Kreml och motståndslöst accepterade bygget av Nord Stream 1. Det innebar bland annat att Gazprom tilläts utnyttja blekingehamnen i örlogsbasen Karlskrona för att bunkra upp 14 300 rörledningsdelar (varje rör var 12 meter långt och vägde 23 ton, det säger något om projektets omfång).
Marint känsligt område för svensk del? Herregud! Minns bara var den beryktade sovjetiska ubåten U137 gick på grund någonstans under kalla krigets åttiotal…
När skuggan nu fallit än tyngre och mörkare från Rysslands ockupation av Krim och krigande i östra Ukraina, har det blivit dags för Nord Stream 2. Ingen har undgått att säkerhetsläget drastiskt försämrats. Därför har heller inte Löfvenregeringen kunnat agera lika viljesvagt mot Putin som Alliansen gjorde förra gången.
Man lyckades nyligen övertala lokalpolitikerna på Gotland att inte sälja ut Slite hamn till ryssarna på samma sätt som blev fallet med Karlskrona några år tidigare. Eller övertala, förresten. Krasst handlade det snarare om att regeringen fick muta gotlänningarna med skattebidragspengar (”statlig kompensation”) för att de skulle förmås att backa.
Men regeringen har inte kunnat rubba makthavarna i den lilla landsorten Karlshamn från att för lockande rubelmiljoner låta Gazprom använda svenskt territorium för bygget av Nord Stream 2. Under tisdagen röstade kommunens majoritetskoalition – Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern – precis som ryssarna önskat.
Inga försök till ansiktsräddande politikersnack kring detta kan dölja den faktiska konsekvensen: Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona.
Hur är det möjligt att en sådan situation kunnat uppstå?
Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor.
Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt.
Vid sydöstra utposten
Ensam
Vid den yttersta gränsen för en av barndomsvärldens käraste oaser, norra Långö. Jag sitter längst ut på den lilla udden, det är grått och rått med regn i luften, och jag önskar så himla jättemycket att jag bara kunde få gå hem till mormor på Lagmansgatan igen. Som vanligt säger hon på sitt självklara sätt att jag naturligtvis kan få stanna hur länge jag vill, att jag är bra, allt är bra, lugnt, tryggt. För vi är ju vi. Men hon är borta. De gamla välbekanta husen på ön är stängda och stumma och jag är tusen mil från den tid som en gång var. Tja, vad gör man nu?
Under kupolen
En stunds koppla av under den sakrala himlen i Karlskronas Trefaldighetskyrka, i folkmun kallad Tyska kyrkan. Fast under en kort period, när byggnaden återinvigts 1802 efter en stadsbrand och innan statsomvälvningen 1809, fick den bära namn efter Fredrica Dorothea Wilhelmina, Gustav IV Adolfs drottning.
Amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström och hans son Emmanuel skapade den nyklassiscistiska takkupolen. Att förlora sig i dess rymd ett tag, gärna till Bachs orgeltoner, är en märkvärdigt vederkvickande konstupplevelse som rekommenderas.
Tyska kyrkan, ritad av Nicodemus Tessin d y (som även har Stockholms slott på meritlistan) och ursprungligen invigd dagen före slaget vid Poltava 1709.
Blue on Blue
Där 70-talet aldrig dör
Karlskrona är verkligen en utpost. Hit kommer aldrig någon bara passerande förbi. Det är en vackert bedagad stad, den flagnande artefakten av ett svunnet stormaktsprojekt, på blåsiga öar i ett halvglömt litet län bortom allfartsvägarna.
Här händer i princip ingenting, mer än små rörelser i marginalen. Inget blir bättre, inget blir sämre. Lokaltidningarna är befriat intetsägande och utan egentliga nyheter, allt kunde skrivits igår, idag, imorgon eller för många år sedan. Atmosfären är likt ett evigt 70-tal. Och det är precis det som är charmen.
Det är som Hasse Tellemar ännu sitter vid telefonluren i radions Ring så spelar vi, Ingemar Stenmark laddar för andra åket i Madonna Di Campiglio, Björn Borg spelar en WCT-match mot Arthur Ashe i USA, Jörn Donner är åter whiskeypackad i TV, Sweets Off the Record är fortfarande ett helt färskt album och min mormor lever på Långö, vi kan när som helst åka skridskor igen, besöka vännerna på Skolgatan, handla Kalle Ankas pocket, lösgodis och Merry i den för länge sedan nedlagda Konsumbutiken, tiden är irrelevant, känslan är samma, nu som då.
Skymningen faller över Karl XI på det stora torget, jag går över snöiga gatstenar i denna märkliga ort vid ett fruset hav och fastän jag borde resa, drar jag mig för att ta tåget bort och iväg. Låt mig stanna och vila, åtminstone en dag till.















