Märklig kultursyn i Karlskrona

Min senaste krönika i Sydöstran, publicerad idag:

”En ovärderlig turistattraktion för Karlskrona”, sa kommunalrådet K-G Svenson (M) vid invigningen av Rizah Kulenovics privata konstmuseum i Vattenborgen förra sommaren. Det var även där K-G Svenson nyligen höll sin avtackningsfest när han efter valet lämnade politiken. För honom är tillkomsten av museet juvelen i kronan under femklöverns styre. Uppslutningen från stadens etablissemang har också varit stor.

Jag tycker att Vattenborgens restaurang är väldigt trevlig. Men museet är knappast någon attraktion för en konstpublik, möjligen en ironisk drift med den. Utställningshallen är förbluffande sunkig, tavlorna är lika dåligt hängda som uselt belysta. Påståendet att det osköna huvudnumret bär Leonardo da Vincis signatur utmanar löjet, liksom att kopian av Fragonards Den stulna kyssen är originalet (det kan i verkligheten beskådas på Eremitaget, S:t Petersburg).

Om det finns äkta verk i resten av samlingen, tillhör de definitivt inga av konstnärernas mest framstående prestationer. ”Det värsta skräp jag sett under mina 67 år i konstvärlden”, konstaterade Nationalmuseums tidigare överintendent Per Bjurström i Aftonbladet redan 2007.

I marknadsföringen av museet uppges att Rizah Kulenovics anfader är Kulin Ban, Bosniens nationella grundare på 1100-talet. Konstsamlingen ska ha tillhört denna förnäma ätt i generationer. Jag bad en journalistkollega från Bosnien kontrollera uppgiften. Resultatet? Några nu levande släktingar till Kulin Ban existerar inte. Dra era egna slutsatser.

Jag uppfattar dock inte Kulenovic som en medveten skojare. Snarare som en underhållande fantast, lite av en Münchhausenfigur, som genuint tror på vad han själv säger. Tja, än sen?

Problemet är att Karlskrona kommun tagit alltsammans på allvar, skänkt museet karaktär av officiell legitimitet, till och med släpat dit kulturministern på besök. Vad säger detta om kultursynen, omdömet och bildningsnivån hos ansvariga politiker och tjänstemän? Bland seriösa kulturintressenter äventyras kommunens namn som okvalificerat och dilettantiskt. Inte underligt att utvecklingen av Karlskronas verkliga turistattraktion, världsarvet, aldrig blivit mycket att hurra för. Eller att kulturlivet i övrigt är så torftigt.

H C Andersen skrev en saga med titeln Kejsarens nya kläder. En uppdaterad version skulle kunna heta Vattenborgens nya skepnad.

Får hon staten att rädda Skärfva?

En blekingsk ryggåsstuga korsad med ett grekiskt tempel. Det är en god karaktäristik av herrgården Skärfva, uppförd i Karlskrona under 1700-talets slut av fartygssnillet Fredrik Henrik af Chapman.

Byggnaden är helt unik i sitt slag. Ett fascinerande arkitekturhistoriskt arv, som återspeglar andan och personligheten hos denne märklige Chapman, skeppsbyggarkonstens motsvarighet till Carl von Linné.

Sedan 1860-talet har Skärfva varit i ätten Wachtmeisters händer. Men kostnaderna för drift och underhåll har tvingat dagens ägarpar att lägga ut Chapmans sällsamma residens till försäljning på den privata marknaden.

Men nu vill Blekinges landshövding Gunvor Engström att staten övertar ansvaret. ”Skärva är en nationalklenod som kräver en säkrad framtid”, säger hon till tidningen Sydöstran.

Det är givetvis glädjande att någon lokal företrädare av betydelse äntligen inser vad Skärfva är värt. Sådant har det nämligen varit väldigt klent med i övrigt. Bisarrt nog.

Själv gjorde jag i början av förra året ett större reportage om Skärfva för Borås Tidnings räkning.

I samband med detta råkade jag se att Statens Fastighetsverk påbörjat en inventering av kulturhistoriska byggnader i landet. Eventuellt kunde man tänka sig att köpa in särskilt skyddsvärda objekt.

Jag tipsade då mitt gamla parti FP i Karlskrona om saken och uppmanade dem att ta ett initiativ för att rädda Skärfva. En skrivelse till Fastighetsverket kunde väl vara på sin plats? Intresset var praktiskt taget lika med noll.

Vad jag förstår har det inte funnits några andra partier i örlogsstaden som brytt sig heller. Detta trots att Skärfva faktiskt ingår i den marina världsarvsmiljö, som Karlskronas politiker annars inte är sena att skryta om.

Tur Gunvor Engström vet bättre. Hennes framstöt är mycket lovvärd. Förhoppningsvis lyckas hon väcka både den lokala opinionen och statens representanter, även om det lär bli en tuff match. Men jag kan inte låta bli att undra vad som hänt om Fredrik Henrik af Chapman istället byggt Skärfva i trakterna kring Stockholm.

Antagligen hade problemet redan varit löst.

Mer att läsa:
Skärfva, ett sällsamt 1700-talsresidens
Tveksamt om staten vill köpa Skärva (BLT 19/10)

Blekinge – Sverigedemokraternas trädgård

Krönika i Sydöstran, publicerad 5/10:

Om valet finns åtskilligt att säga. Förstås. Inte minst det elände att Blekinge framstår som Sverigedemokraternas kärnland. Partiledaren Jimmie Åkesson är som bekant från Sölvesborg. Och en av hans viktigaste vapendragare, Richard Jomshof, har länge satt sin prägel på Karlskronapolitiken. Bägge är nu invalda i riksdagen. Med benäget bistånd från blekingeborna. Var tionde röst härifrån gick till SD.

I vad som brukar kallas Sveriges trädgård finns det uppenbarligen god (eller ond, snarare) jordmån för främlingsfientlighet, rasism och allmän kulturell inkrökthet. Tragiskt nog. Men det är ju faktiskt inga nyheter. Hur vore det om vi äntligen på allvar försökte ta itu med problemet? Förutsatt att SD:s triumftåg ses som ett problem, givetvis. Man kan undra.

Tendensen av anpassning från länets etablerade partier har redan varit märkbar under den gångna mandatperioden. I Karlskrona har borgerligheten komprometterat sig med både slutna och öppna försök till samverkan med SD. Minns hur kommunstyrelsens ordförande KG Svenson (M) sträckte ut handen till Richard Jomshof 2007. En hand som togs tillbaka först efter att Moderaternas partiledning i Stockholm slagit KG Svenson på fingrarna.

Och minns vittnesmålet från den avhoppade FP-kanslisten Mikael Lejdeby om hur femklövern efter valet 2006 spelade under täcket med SD i syfte att få bort Socialdemokraterna från makten. Oppositionsrådet Patrik Hansson (S) krävde nyligen en sanningskommission för att utreda skandalen. Vad hände med denna?

Eller minns hur kommunalrådet Tommy Olsson (KD) strax innan årets val offentligt ställde Socialdemokraterna mot SD, en jämförelse som entydigt utföll till det senare partiets förmån. ”Hederligare”, ”tydligare” och ”reko”, löd Olssons betyg på SD.

Jag skulle kunna rada upp ännu fler deprimerande exempel, också från andra Blekingekommuner. Poängen är att denna borgerliga fraternisering med hatets och intoleransens företrädare aktivt bidragit till att legitimera SD och ökat acceptansen för deras motbjudande budskap.

Även från Miljöpartiets sida har det funnits villighet att öppna famnen för dessa organiserade muslimhetsare. Kombinera detta med oförmågan/ovilligheten att med kraft försvara humanistiska grundvärderingar i debatten och resultatet talar för sig själv: Blekinge – Sverigedemokraternas trädgård. Som man sår, får man skörda. Är ni nöjda?

Fortsatt politisk cirkus i Karlskrona

Så blev det klart. Eländet i Karlskrona fortsätter fyra år till. En minoritetsstyrande borgerlig femklöver, inkluderat Miljöpartiet, ska försöka halta vidare. Med Sverigedemokraterna som ständig joker i leken.

Risken att rasisterna normaliseras på den borgerliga kanten blir nu än mer överhängande.Tendensen har redan varit tydlig under den förra mandatperioden (ämnet behandlas i min kommande krönika i Sydöstran).

Ytterligare en försvårande omständighet är att de lokala Moderaterna dras med bittra interna personrelaterade stridigheter, vilket knappast gör situationen bättre. Man kan bara beklaga att Socialdemokraterna inte lyckades få till stånd ett blocköverskridande majoritetssamarbete, som kunnat skapa efterlängtad stabilitet och göra slut på den förnedrande sandlådepolitiken.

Karlskronas framtid och utvecklingsmöjligheter känns inte särskilt lovande. Snarare har man god lust att instämma i denna klassiker med The Animals:

Grip in, Jan Björklund!

I tidskriften Skolvärlden, som utges av Lärarnas Riksförbund, läser vi en debattartikel som slår ett slag för införande av skoluniform. Skribenten är en moderatpolitiker vid namn Ann-Louise Trulsson, ordförande i utbildningsnämnden i Karlskrona och präst till professionen. 

Som tungt argument för sin sak anför hon bland annat:

”De problem med våld och sexuella trakasserier mot kvinnliga elever som förekom under några veckor på en av Karlskronas gymnasieskolor hade troligtvis varit enklare åtgärdat om eleverna varit klädda i skoluniform.”

Vilket väl låter misstänkt likt en implicit plädering för att dessa uniformer bör vara uppsydda som burkor? Vi ser fram mot nästa nummers eldfängda replik av skolmajoren Jan Björklund (FP).

Svenska Tennismagasinet uppmärksammar Karlskrona TK

Något av det bästa med Karlskrona är möjligheterna att spela tennis på KTK vid Rosenholm. I senaste numret av husorganet Svenska Tennismagasinet finns ett trevligt reportage om ett av mina käraste tillhåll i örlogsstaden.

Så här beskrivs KTK i artikeln: 

”En funktionell anläggning, där utebanorna dessutom ligger mycket vackert, hög klass på servicen runt omkring, stolt tradition, engagerade medarbetare och ett bra vaktmästeri. Det är Karlskrona Tennisklubb.” 

Jag kan bara livligt instämma. Det är verkligen en förnämlig klubb med betydande trivselfaktor. Som nyligen uppmärksammats på denna blogg, har KTK nu också fått tillstånd att anlägga två gräsbanor till kommande säsong. 

Välkommen hit och spela!

S kräver sanningskommisson om hemligt SD-avtal i Karlskrona

Ingicks ett hemligt samarbetsavtal mellan den borgerliga femklövern och SD i Karlskrona efter valet 2006 för att tvinga bort S från makten? Uppgifterna från den avhoppade FP-kanslisten Mikael Lejdeby är naturligtvis en politisk bomb (se här och här). 

Kommunalrådet Kent Lewén (FP) och miljö- och byggnadsnämndens ordförande Carl-Göran Svensson (M), vilka bägge pekats ut av Lejdeby, blånekar kategoriskt. Allt är bluff och lögn. Enligt Lewén skulle Lejdebys motiv röra sig om ren hämnd för att FP gav honom dåliga referenser efter anställningen. 

Men Mikael Lejdeby verkar inte vara den typen av människa. Tvärtom uppfattar jag honom som lågmäld, genuin och seriös. Och varför skulle han riskera hela sin heder genom att träda fram öppet i media med en komplett fabricerad historia? Jag tycker att Lewéns hämndförklaring låter ganska tunn. 

Oppositionsrådet Patrik Hansson (S) kräver nu att femklövern i Karlskrona lägger korten på bordet. Han vill ha en lokal ”sanningskommission” om det beryktade avtalet (se här och här). Självfallet kommer aldrig någon sådan kommission att tillsättas. Däremot är det utmärkt att S håller trycket uppe. Kanske spricker det då fram mer information framöver. 

Om inte annat måste det ju finnas åtskilliga borgerliga företrädare och sympatisörer i Karlskrona som vägrar acceptera blotta misstanken att deras partier spelar under täcket med främlingsfientligheten. Hoppas jag i alla fall! 

Avslöjande: Hemligt samarbetsavtal mellan femklövern och SD i Karlskrona

Efter min krönika i Sydöstran den 16/6 om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från SD, blev jag kontaktad av en avhoppad folkpartist som tidigare varit aktiv i Karlskrona. Han heter Mikael Lejdeby, bor numera i Stockholm och var villig att träda fram med hittills okända, sensationella uppgifter. 

Lejdebys information är synnerligen graverande inte bara för Moderaterna, utan också för det redan krisande Folkpartiet i Blekinge. Deras ordförande i Olofström, Erika Nagy, har efter sin samarbetsinvit till SD petats från både riksdags- och landstingslistor. 

Men två ledande folkpartister – Emanuel Norén och Kent Lewén – som agerat mot Nagy har själva varit införstådda med en hemlig SD-pakt i Karlskrona efter valet 2006, uppger Mikael Lejdeby. Om detta skriver jag i Sydöstran denna lördag. Uppföljning med intervjuer finns på nyhetsplats i tidningen. Min nya krönika kan även läsas här:

HYCKLERIET I FOLKPARTIET

FP i Olofström gjorde ett kanonval 2002. En framgång att glädjas över? Knappast för de som bekände sig till liberala värden som humanism, tolerans och mångfald.

Dåvarande gruppledaren i Olofström, Bo Edenborg, hade profilerat partiavdelningen som så starkt flykting- och invandrarkritiskt att SD:s Jimmie Åkesson spann av förtjusning. Han uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på FP.

År 2006 belönades Edenborg av Blekingedistriktet med en av FP:s finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten. Idag har FP i Olofström en ordförande, Erika Nagy, som redovisat åsikter helt i linje med Edenborgs. Henne vill FP Blekinge sparka ut. Varför?

Edenborg undvek stigmat att omfamna SD. Nagy var inte lika smart.

Emanuel Norén, gruppledaren i Olofström, har skarpt kritiserat Nagy och framställt sig som garanten för liberala grundvärderingar. Men som vänsterpartisten Ted Bergdahl påpekat i Sydöstran den 24/5, ligger icke ringa mått av hyckleri i detta. Norén hade ju inga problem att spela rollen som Edenborgs villige vapendragare i valrörelsen 2002.  

Lika låg trovärdighet har FP:s gruppledare i Karlskrona, Kent Lewén, som beslutat att stryka Nagys namn från kommunens landstingslista. Enligt uppgift accepterade nämligen Lewén att det slöts en hemlig överenskommelse mellan femklövern och SD i Karlskrona 2006. Källan är Mikael Lejdeby, som arbetade på FP:s kansli i Karlskrona till december samma år.

Lewén berättade för honom att Carl Göran Svensson (M) förhandlade med Richard Jomshof dagen efter valet 2006. Avsikten var att tvinga S i opposition.  

SD skulle rösta med femklövern i viktiga frågor för att säkerställa majoritet. Vad SD fick i utbyte av kohandeln uppgav inte Lewén. Samtliga femklöverns gruppledare var införstådda med pakten. Även Norén, som är politisk sekreterare för FP i Karlskrona, blev informerad.  

Lewén betonade att detta var något alla måste hålla väldigt tyst om. Upplägget ska dock ha spruckit efter att Lejdeby kontaktat Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under 2007 och bett honom ta itu med situationen. Själv blev Lejdeby så upprörd över hyckleriet att han lämnade FP.

Jag har talat ingående med Mikael Lejdeby. Han ger ett mycket trovärdigt intryck. Jag har också läst hans mail till Schlingmann. Uppgifterna är naturligtvis helt förödande för femklövern i Karlskrona. Och inte minst för FP i Blekinge. 

Moderaterna fiskar i mörka vatten

Igår skrev jag en krönika i Sydöstran om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan: 

”Vi har en väldigt tydlig policy att inte samarbeta med Sverigedemokraterna”, sa partisekreteraren Per Schlingmann (M) i söndags. Det var en kommentar till den senaste Sifomätningen, vilken spådde att SD blir vågmästare i riksdagen. Men något inflytande ska de alltså inte få, enligt Schlingmann.

Utmärkt. Fast den ”väldigt tydliga policyn” som centrala M-kansliet förordar, tycks knappast existera i Blekinge.

Ta Karlskrona. Här är riksdagens mardrömsscenerio redan verklighet. Hösten 2007 ville femklöverledaren KG Svenson (M) lösa situationen genom att förhandla med SD. Först efter uttrycklig order från högsta ort tvingades Svenson dra tillbaka sin utsträckta högerhand.

Lärdom? Ingen. Betrakta bara en annan framträdande Blekingemoderats piruetter. Den borgerliga oppositionsledaren Jeppe Johnsson i Sölvesborg har vid upprepade tillfällen senaste tiden vägrat distansera sig från SD.

Flankerad av partikamraterna Annicka Engblom och Gustav Nilsson i tidningen Commersen slog Johnsson nyligen fast att M inte ”dissar” något parti. I Sydöstran den 3/6 förklarade Johnsson att det var ”ointressant” hur M skulle agera om SD blev vågmästare i Sölvesborg. Inte heller i SVT:s Blekingenytt dagen efter förmåddes Johnsson att pressa ett ringaste ord av avståndstagande från SD över sina läppar. 

Förbluffande. Varför blottar han sig på detta vis? Det handlar ändå om högerextremister med rötter i nazismen, vars hela övertygelse och drivkraft är avskyn mot människor från andra kulturer. Den hets SD bedriver mot invandrare och muslimer borde ge varje anständig demokrat kalla kårar.

På riksplanet må M vara tydliga. Dock verkar en oroande värderingsklyfta finnas mellan Stockholmseliten och företrädarna på lokal nivå. Lägg till detta en cynisk röstkalkyl. 2008 publicerade Expressen en Demoskopundersökning, som visade att en påfallande andel M-väljare (15 procent) sympatiserar med SD. Ingen gigantisk siffra.

Men bland övriga riksdagspartiers väljare var gruppen SD-sympatisörer betydligt mindre, mellan 0-7 procent. Samtliga dessa partier hade också en klart större andel uttalade SD-negativa väljare än M.

Och Blekinge är som bekant ett starkt SD-fäste. Så Jeppe Johnsson vet nog vad han gör. Att ta kampen mot främlingsfientligheten riskerar att leda till förlorade röster. Hellre fiskar han i mörka vatten – och förlorar sin själ. 

Farväl, Helge

Det är med sorg och stor saknad som vi mottar budet om att Helge Lindquist lämnat oss. Han var en lokal moderat profil i Karlskrona av en särskild sorts kaliber – orädd, fritänkande, mycket generös. Som flitig skribent i Blekingepresssen bidrog han till att ge den politiska debatten höjd och lyster.

Jag minns själv med glädje och tacksamhet tillfället då jag hade förmånen att arbeta med Helge i samband med folkomröstningen om EU 1994. In i det sista var han klar, skarp och i bästa mening diskutabel. Det var alltid spännande och intressant att föra samtal med honom. I Blekinge kommer han att lämna ett betydande tomrum efter sig.