Ayn Rand om äganderätt

Ayn RandRätten till liv är ursprunget till alla rättigheter – och äganderätten är enda sättet att förverkliga dem. Utan äganderätt är inga andra rättigheter möjliga.

Eftersom människan måste hålla sig vid liv av egen kraft har en människa utan rätt till frukten av sina mödor inte något sätt att hålla sig vid liv. En människa som producerar medan andra förbrukar det hon producerat, är en slav.

Man måste komma ihåg att äganderätten, liksom alla andra rättigheter, är en rätt att handla: det är inte rätten till ett objekt, utan till handling och till de konsekvenser som uppstår av att man producerar, eller gör sig förtjänt av objektet.

Det är inte en garanti för att en människan kommer att förtjäna någon egendom, bara en garanti för att hon kommer att äga den om hon har förtjänat den. Det är rätten att förtjäna, behålla, använda och göra sig av med materiella värden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 97), Timbro 2013.

Ayn Rand om rättigheter

EAyn Randn rättighet är en moralisk princip som gör tydligt och upprätthåller människors frihet att agera i samhället. Det finns bara en grundläggande rättighet (alla andra är konsekvenser och korollarier av den): en människas rätt till sitt liv.

Livet är en process av självbevarande och självgenerande handlingar – vilket betyder: friheten att vidta alla de handlingar som krävs för att en rationell varelse ska kunna upprätthålla, främja, förverkliga och glädjas i sitt eget liv. (Det är det som är innebörden av liv, frihet och strävan efter lycka.)

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 96), Timbro 2013.

Ayn Rand om plikt

Ayn RandBetydelsen av termen ”plikt” är: moralisk nödvändighet att utföra vissa handlingar utan annan anledning än lydnad under någon högre auktoritet, utan hänsyn till något personligt mål eller motiv, någon önskan eller något intresse.

Det är uppenbart att antibegreppet är resultatet av mysticism, inte en abstraktion härledd ur verkligheten. I en mystisk etisk teori står ”plikt” för uppfattningen att människor måste lyda befallningar från en övernaturlig auktoritet.

Även om antibegreppet har sekulariserats och det är världsliga väsen som föräldrar, nationen, staten, mänskligheten etc, som numera tillskrivs den auktoritet som förr tillskrevs Guds vilja, så vilar plikternas påstådda överhöghet fortfarande inte på någonting annat än ett mystiskt påbud.

Vem i helvete har rätt att kräva den typen av underkastelse och lydnad? Detta är den enda korrekta formuleringen av den sådan fråga (och den enda korrekta adressen) för ingen och ingenting kan ha sen sådan rätt eller ett sådant anspråk på jorden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 85-86), Timbro 2013.

Ayn Rand om prestation

Ayn RandEftersom en rationell människa vet att hon måste förverkliga sina ambitioner av egen kraft, vet hon att vare sig rikedom eller jobb eller några andra mänskliga värden existerar i en given, begränsad, statisk mängd, som väntar på att fördelas.

Hon vet att alla slags nyttigheter måste produceras, att en människas vinst inte innebär en annan människas förlust, att en människas framgång inte förtjänas på bekostnad av dem som inte uppnår den.

Därför inbillar hon sig inte att hon kan ställa något slags oförtjänt, ensidigt krav på någon annan människa – och hon låter aldrig sina intressen fullkomligt bero på någon specifik människa eller något specifikt faktum.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 73), Timbro 2013.

Ayn Rand om handelsprincipen

Ayn RandHandelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänskliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.

En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten – utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar.

En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina egna tillkortakommanden, men slavar inte heller under oket av andras misslyckanden.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 64), Timbro 2013.

Ayn Rand om produktivt arbete

Ayn RandProduktivt arbete är människans väg till obegränsad prestation, det frammanar de ädlaste egenskaperna i hennes karaktär: kreativitet, ambition, självsäkerhet, en vägran att acceptera katastrofer utan att bjuda motstånd och en hängivenhet till målet att förändra jorden i enlighet med sina värden.

Produktivt arbete betyder inte att man tanklöst följer något jobbs invanda rutiner. Det betyder en medvetet vald och eftersträvansvärd produktiv karriär, som i sin tur kan vara varje slags rationell strävan, storslagen eller modest, och kräva stor eller liten förmåga.

Det som här är etiskt relevant är inte graden av en persons förmåga, eller hur högt hennes arbete skattas, utan att hon använder sitt intellekt till fullo och på mest ändamålsenligt vis.

– Ayn Rand, ur Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla (sidan 59), Timbro 2013.

Civilisationen utmanad

Skrivit i Corren 18/12:Corren.

”Jag, och miljoner andra runt om i världen, sörjer dessa barn, mina bröder och systrar. Vi kommer aldrig att låta oss besegras”, säger 17-åriga pakistanskan Malala Yousafzai som själv föll offer för talibanerna i oktober 2012.

Hon vägrade acceptera de militanta islamisternas förbud mot skolgång för flickor, sköts i huvudet och överlevde mirakulöst. För sin internationellt uppmärksammade kamp för alla barns rätt till utbildning förärades hon, som den yngste mottagaren någonsin, Nobels fredspris i Oslo förra veckan. Det var ytterst välförtjänt.

Bara några dagar efteråt kom vad många tolkat som direkt svar från talibanerna, kopplingen är i alla fall svår att bortse från. En skola i Peshawar, nordvästra Pakistan, attackerades av jihadkrigarna som iskallt mördade minst 141 personer, de flesta offren var barn.

Grymheten i terrordådet är obeskrivlig. Detta är inte islam i någon vettig mening av ordet. Det som driver talibanerna är en perverterad, våldsbejakande och politiskt radikaliserad vulgärvariant på religion, som förenar dem med islamistiska extremiströrelser likt al-Quida, Boko Haram i Nigeria, al-Shabab i Somalia, Islamiska staten i Syrien och Irak.

Deras egentliga profet är inte Muhammed. Utan snarare egyptiern Sayyid Qutb (1906-66), som tyvärr måste räknas till en av vår tids inflytelserikaste ideologer.

”Det finns bara en plats på jorden som kan kallas för islams hus och det är den plats där en islamisk stat är etablerad och där sharia råder och Guds lag respekteras… Den övriga världen är krigets hus”, slog han fast. I en rad skrifter förbannade Sayyid Qutb upplysningstänkandet, materialismen, demokratin, kapitalismen, kvinnornas frigörelse, hela den västerländska livsstilen.

Utvecklingen hade gjort mänskligheten ogudaktig och moraliskt bankrutt. Qutb spelade på den muslimska världens känsla av underlägsenhet gentemot Europa och USA, liksom den arabiska befolkningens missnöje med sina egna korrumperade härskare. Alla sanna muslimer måste resa sig ur sin passivitet, gripa makten och frigöra sig genom att återskapa det perfekta, obefläckade samhället.

Modellen var teokratin i de heliga städerna Mecka och Media på 600-talet. Vilka medel som helst kunde användas för att nå målet. De som inte ställde upp var avfällingar, och därmed dömda till döden.

Hur Sayyid Qutbs uppenbart förrycka, motbjudande idéer kunnat tjusa någon förefaller obegripligt. Fast lika obegripligt är väl då hur andra totalitära frälsningsläror som nazism, fascism och kommunism kunnat vinna anhängare, till råga på allt i högt utvecklade samhällen i väst.

Men det är ungefär samma mekanismer som ligger bakom dessa synbarligen väldigt olika ideologier. Man erbjuder enkla, radikala lösningar på orättvisor. Man pekar i avhumaniserande termer ut syndabockar som orsaken till allt ont och kräver att de måste förgöras. Man hämtar näring i en vantrivsel med den moderna, liberala kulturen. Man påstår sig ha förunderliga insikter i hur historiens lagar fungerar.

Man vädjar till en längtan efter ett drömt harmonitillstånd i det förflutna som gått förlorat genom destruktiva krafters försorg. Men resultatet av de falska profeternas löften vet vi: Auschwitz, Gulag, ett blodbad på en skola i Peshawar.

Mediehatet känns igen

Skrivit i Corren 11/12:Corren.

Vi ser hur 30-talets idéarv återvänt. I särskilt hög grad gäller det Sverigedemokraterna. Tendensen märks även hos Dansk folkeparti, Sannfinländarna och Fremskrittspartiet.

Dessa fyra partier bottnar antingen i 70-talets kverulantiska högerpopulism eller i klassisk högerextremism. Men förenas numera i en främlingsfientlig extremnationalism med ambitionen att omskapa dagens liberala samhälle till något helt annat.

Ungefär så löd resonemanget i författaren och journalisten Per Svenssons reflekterande artikel om den nordiska ultrahögerns historia, som trycktes i flygbolaget SAS kundtidning Scandinavian Traveler. På samma uppslag fanns bilder på Fremskrittspartiets (FrP) tidigare ledare Carl I Hagen och Vidkun Qusling, den ökände Hitlerlakejen.

FrP, som sedan förra året regerar Norge tillsammans med Høyre, exploderade och ställde två krav: SAS måste be om ursäkt, och dra tillbaka kundtidningen. SAS kapitulerade omedelbart. I helgen makulerades hela upplagan. Till saken hör att SAS delvis ägs av norska, danska och svenska staten.

Carl I Hagen påpekade offentligt att FrP har finansministerposten i Norge och att det ekonomiskt krisande SAS gjorde ”mycket oklokt” som publicerat Per Svenssons text. I realiteten ett förtäckt hot om mindre trevliga konsekvenser i händelse av att SAS ej hörsammade kraven.

Att flygbolaget förnedrade sig och föll undan är illa. Att politiker ogenerat använder sin makt till att kväsa vad de uppfattar som obekväm journalistik är chockerande. Men bör vi förvånas?

Det fria ordet har aldrig uppskattats av dessa partier. Sverigedemokraternas hållning är illustrativ. Avskyn mot etablerade medier är en utmärkande del av deras identitet och ideologisyn. SD odlar ett sekteristiskt martyrskap i förhållande till journalistkåren, vilken hätska termer utmålas som svenskfientlig, marxistpåverkad, falsk och illasinnad.

Medierna mörkar och förvränger konsekvent fakta om verkligheten. Och den verkligheten är att nationen befinner sig i förfall och upplösning på grund av den fördärvliga mångkulturalismen, som journalistkåren är en korrumperad propagandamaskin åt.

De enda som säger sanningen är SD. Därför försöker ”PK-media” ständigt förtala, tysta och diskreditera partiet.

Hatsajten Avpixlat, sponsrad av SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth och hyllad av partiledaren Jimmie Åkesson, är en kokande häxkittel av vrede mot journalister – i synnerhet de som kritiskt granskar SD:s handel och vandel.

Avpixlat har rent ut uppviglat sin supporterskara av anonyma nättroll till att provocera och filma misshagliga mediemänniskor, även lagt ut deras personliga hemadresser, allt i syfte att skrämma och hota. När SD i höstas inte kunde förhindra Expressen att rapportera från partiets valvaka, twittrade Kent Ekeroth: ”haha. Det gör vi i sinom tid”.

Till nyhetsbyrån TT förklarade han sedan: ”Gammelmedias tolkningsföreträde kommer att stoppas och ni kommer inte att ha det här monopolet längre. Det är väldigt bra för Sverige” (14/9).

Hur blir klimatet i Sverige om SD ”i sinom tid” lyckas få samma position att utöva makt som FrP i Norge? Eller om SD:s eget drömscenario att dominera politiken slår in? Inte bara invandrare har skäl till fruktan.

Där ingen respekt för yttrandefrihet och journalistiskt oberoende finns, där sugs syret ur det offentliga samtalet, demokratin vissnar, det öppna samhället stängs och likriktas.

Fascismens gengångare

Skrivit i Corren 8/12:Corren.

Det krävs ingen Einstein för att se vad Sverigedemokraterna är för ett parti. SD:s världsuppfattning och existens bygger på misstro, förakt och hets mot människor som kommer från andra kulturer än vår egen.

SD kolporterar en fiendebild mot minoriteter (i synnerhet muslimer) och det ”politiskt korrekta” etablissemanget som är demonisk, konspiratorisk och avhumaniserande.

SD:s syn på nationen, traditionen och kulturen är enögt tillbakablickande, romantiskt förhärligande och kvävande likriktad till sin ambition och karaktär. I grunden finns totalitära anspråk på att radikalt stöpa om Sverige och bakom höga gränsmurar återskapa ett tänkt drömtillstånd i det förflutna, då en homogen befolkning levde i endräkt och harmoni.

Detta naturliga och äkta Sverige har sedermera raserats av landsförrädiska makthavare som äventyrar nationens överlevnad genom att tillåta ohejdad inströmning av främmande element, som härjar likt en farlig sjukdom i den organiska samhällskroppen.

Utmärkande drag hos SD är den maskulina dominansen, antiintellektualismen, den reflexmässigt aggressiva emotionella attityden, avskyn mot liberal pluralism, fientlighet mot öppen och dynamisk utveckling.

Summera allt detta och delarna bildar en urartad, extrem form av vulgärkonservatism som bör kallas för vad den är: fascism – om än kostymklädd och officiellt nedtonad i försöken att framstå som mera salongsfähig.

Vi kan med stor sannolikhet anta att om SD styrde Sverige med egen majoritet, så skulle snart våra medborgerliga fri- och rättigheter sitta väldigt trångt till. SD:s visioner går inte att omsätta i praktisk politik utan att allvarligt rubba demokratins frihets- och jämlikhetsvärden.

I veckan som gick kunde två forskare, Peter Hedström och Tom Müller vid Linköpings universitet, också visa att SD ingalunda är ett ”vanligt” missnöjesparti. Deras väljare drivs inte främst av viljan att knäppa den politiska eliten på näsan, vilka många hävdat i debatten. Utan av intolerans och främlingsfientlighet. SD:s väljare tycks alltså korrekt ha förstått partiets budskap och attraherats av det.

Vilka obehagliga krafter som är i rörelse illustrerades omedelbart efter att de båda Linköpingsforskarna redovisat sina resultat på DN Debatt i onsdags. Hedström och Müller drabbades av hätska reaktioner från SD-sympatisörer, till och med dödshot.

Detta är ett parti som tveklöst vädjar till och spelar på människans lägsta instinkter. Att samtala med SD, vilket bland andra den östgötske förre riksdagsledamoten och profilerade migrationskritikern Staffan Danielsson (C) yrkat på, måste förbli uteslutet för alla anständiga partier.

Vad finns att samtala och kompromissa om med dessa politiska järnrörshuliganer, som redan genom Löfvens extraordinära schabbel givits utrymme att utlösa regeringskris, nyval och dessutom nu lovar att fälla varje regering som inte stryper ”massinvandringen”?

Det sorgliga är att den uppskruvade kverulantiska tonen mellan Alliansen och S försvårar möjligheterna att bringa reda i kaoset. Det talas mycket om ”ansvar” hit och dit. Men det är ett ord som saknar täckning så länge Sverige lämnas utan fungerande roder och SD tillåts fortsätta att skära pipor i vassen.

Vänsterns antirasism bäddade för SD

Skrivit i Corren 22/9:Corren.

Antirasism och feminism. Två frågor som diskuterats intensivt och stått högt på den politiska agendan. På kultursidornas intellektuella kommandohöjder har det fullkomligt frossats i dessa ämnen. Vad blev effekten på valresultatet?

System- och civilisationskritiska partier som V och MP, vilka flitigt testuggat antirasismens och feminismens credo, lyfte aldrig. Trots hyfsad framgång kvarstod Schymans Fi i den utomparlamentariska kylan. Istället drabbades vi av en backlash när SD svällde till närmare 13 procent i väljarstöd och intog prestigepositionen som riksdagens tredje största parti. Kan ni förstå? En främlingsfientlig rörelse sprungen ur nazismen!

Jag har en gnagande misstanke om att vänstern bidragit till SD:s triumftåg. Självklart inte för att antirasism och feminism i sig skulle vara något fel. Det är utslag av klassisk liberalism, den universella idén om att alla människor är skapade fria och jämlika. Diskriminering svär mot dessa civilisatoriska grundvärden.

Men vänstern är inte liberaler. Deras tankevärld baseras på marxistisk klasskamp och antikapitalism. Man tillskriver människor kollektiva egenskaper beroende på plats i samhällshierarkin (arbetare är goda, borgare onda) och strävar efter revolutionär förändring.

Reformism av liberalt eller socialdemokratiskt snitt är en omöjlig väg på grund av det kapitalistiska systemets strukturella förtryckarmekanismer. Därför blir det kompromisslösa störtandet av rådande förhållanden en objektivt tvingade nödvändighet för att befria arbetarklassen.

Våra dagars intellektuella vänster har tappat intresset för den traditionella arbetaren. Denne finns ju knappt längre, utan har blivit hopplöst förborgerligad och medelklassig.

Desto populärare är att applicera den marxistiska modellen på kön och etnicitet. Således duger inte gängse tal om jämställdhet och jämlikhet.

Nej, kvinnor är som grupp strukturellt förtryckta, oavsett om de som individer är medvetna om det eller ej. Män förtrycker strukturellt, medvetet eller ej. Ty så är könsmaktsordningen konstruerad. I princip är det bara dem med marxistiskt färgade feministiska glasögon som kan se och åtgärda detta.

På samma sätt fungerar rasismen. ”Vithetsnormen” och ”rasifieringen” av människor är inbyggt i vårt samhällssystem, ja en direkt produkt av det. Vilket liberala antirasister med ljus hudfärg inte kan förstå, inte heller liberala antirasister med mörk hudfärg (dessa mot sin etnicitet svekfulla Onkel Tom-figurer!).

Deras engagemang utgör ett bländsken som avleder uppmärksamheten från kärnproblematiken och befäster på så sätt diskrimineringen som finns varsomhelst och överallt.

Denna vänsterideologiska radikalisering försvagar motståndet mot SD och stöter bort förnuftigt folk, i värsta fall lockar galenskaperna över dem till Jimmie Åkessons famn. Paradoxalt nog bekräftar vänsterns urspårade idéer SD:s världsbild av ett konspiratoriskt gruppförtryck från maktens sida, fast med omvända förtecken.

Det är vanliga, hederligt strävsamma vita svenskar som är offren! De är systematiskt förfördelade genom mångkulturalismens sinistra strukturer. Riv dessa, kör den svenskfientliga politiska och mediala eliten på porten, och ni skall bliva fria!

Ytterligheterna göder som vanligt varandra. 2014 blev kostymfascisterna vinnare.