Kategoriarkiv: Folkpartiet

Avslöjande: Hemligt samarbetsavtal mellan femklövern och SD i Karlskrona

Publicerad den av
1

Efter min krönika i Sydöstran den 16/6 om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från SD, blev jag kontaktad av en avhoppad folkpartist som tidigare varit aktiv i Karlskrona. Han heter Mikael Lejdeby, bor numera i Stockholm och var villig att träda fram med hittills okända, sensationella uppgifter. 

Lejdebys information är synnerligen graverande inte bara för Moderaterna, utan också för det redan krisande Folkpartiet i Blekinge. Deras ordförande i Olofström, Erika Nagy, har efter sin samarbetsinvit till SD petats från både riksdags- och landstingslistor. 

Men två ledande folkpartister – Emanuel Norén och Kent Lewén – som agerat mot Nagy har själva varit införstådda med en hemlig SD-pakt i Karlskrona efter valet 2006, uppger Mikael Lejdeby. Om detta skriver jag i Sydöstran denna lördag. Uppföljning med intervjuer finns på nyhetsplats i tidningen. Min nya krönika kan även läsas här:

HYCKLERIET I FOLKPARTIET

FP i Olofström gjorde ett kanonval 2002. En framgång att glädjas över? Knappast för de som bekände sig till liberala värden som humanism, tolerans och mångfald.

Dåvarande gruppledaren i Olofström, Bo Edenborg, hade profilerat partiavdelningen som så starkt flykting- och invandrarkritiskt att SD:s Jimmie Åkesson spann av förtjusning. Han uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på FP.

År 2006 belönades Edenborg av Blekingedistriktet med en av FP:s finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten. Idag har FP i Olofström en ordförande, Erika Nagy, som redovisat åsikter helt i linje med Edenborgs. Henne vill FP Blekinge sparka ut. Varför?

Edenborg undvek stigmat att omfamna SD. Nagy var inte lika smart.

Emanuel Norén, gruppledaren i Olofström, har skarpt kritiserat Nagy och framställt sig som garanten för liberala grundvärderingar. Men som vänsterpartisten Ted Bergdahl påpekat i Sydöstran den 24/5, ligger icke ringa mått av hyckleri i detta. Norén hade ju inga problem att spela rollen som Edenborgs villige vapendragare i valrörelsen 2002.  

Lika låg trovärdighet har FP:s gruppledare i Karlskrona, Kent Lewén, som beslutat att stryka Nagys namn från kommunens landstingslista. Enligt uppgift accepterade nämligen Lewén att det slöts en hemlig överenskommelse mellan femklövern och SD i Karlskrona 2006. Källan är Mikael Lejdeby, som arbetade på FP:s kansli i Karlskrona till december samma år.

Lewén berättade för honom att Carl Göran Svensson (M) förhandlade med Richard Jomshof dagen efter valet 2006. Avsikten var att tvinga S i opposition.  

SD skulle rösta med femklövern i viktiga frågor för att säkerställa majoritet. Vad SD fick i utbyte av kohandeln uppgav inte Lewén. Samtliga femklöverns gruppledare var införstådda med pakten. Även Norén, som är politisk sekreterare för FP i Karlskrona, blev informerad.  

Lewén betonade att detta var något alla måste hålla väldigt tyst om. Upplägget ska dock ha spruckit efter att Lejdeby kontaktat Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under 2007 och bett honom ta itu med situationen. Själv blev Lejdeby så upprörd över hyckleriet att han lämnade FP.

Jag har talat ingående med Mikael Lejdeby. Han ger ett mycket trovärdigt intryck. Jag har också läst hans mail till Schlingmann. Uppgifterna är naturligtvis helt förödande för femklövern i Karlskrona. Och inte minst för FP i Blekinge. 

Ordning i politikerklassen

Publicerad den av
Svara

Inför skoluniform! Det krävde Ann-Louise Trulsson (M), utbildningsnämndens ordförande i Karlskrona under veckan som gick. Motivet sades bland annat vara att uniformering av eleverna skulle leda till bättre ordning. 

Suck. Förutom att skoluniform är en bisarr och motbjudande idé i ett fritt samhälle som saknar sådana traditioner inom utbildningsväsendet, måste väl detta klassas som det lokala årets mest uppenbara skendebatt. Har man inget annat att komma med inför valet, kan man ju alltid väcka en pseudofråga. 

Facit av Trulssons fyra år som utbildningsnämndens ordförande är ju knappast smickrande: omfattande ekonomiska underskott, tuffa besparingskrav, hot om avgång, långvarig beslutångest, oro bland elever, föräldrar och skolpersonal som svävat i ovisshet om vad som gäller.

Kort sagt, rena cirkusen. 

I rättvisans namn kan dock inte Ann-Louise Trulsson lastas för allt detta. Liksom är fallet med barn- och ungdomsnämndens habile ordförande Jan-Olof Pettersson (FP), har hon tvingats brottas med kommunalrådet och femklöverledaren KG Svenson (M).

Och det är något som jag inte ens önskar min värsta ovän. 

KG Svenson har under mandatperioden haft notoriskt svårt att fatta obekväma men nödvändiga beslut. Gång på gång har förslag från nämnderna skjutits ned. Rädsla för kortsiktiga opinionsförluster, total avsaknad av politisk fingertoppskänsla och en närmast patologisk oförmåga att finna breda lösningar i en situation där egen majoritet saknas, har fått Karlskrona att lika ett skepp utan roder. 

Om väljarna har rätt att kräva ordning och reda någonstans är det sannerligen i kommunstyrelsen. Kanske skulle politikeruniform på KG & Co göra susen? 

Konsten att rasera ett parti

Publicerad den av
6

Folkpartiet bildades 1934. Det var ingen slump. Demokratin – ja, civilisationen som sådan – stod inför sin svåraste prövning. Kapitalismen föreföll ha gjort bankrutt. Depression, massarbetslöshet och omfattande sociala problem plågade land efter land. Nazister, fascister och stalinister hade skickligt utnyttjat situationen och slagit klorna i stora delar av Europa. 

Detta var mörkrets och intoleransens epok. Många förtvivlade om framtiden – skulle den tillhöra våldet, rasismen och tyranniet? Eller fanns ändå en möjlighet att göra motstånd och begära människornas förtroende för en annan, hoppfullare väg?

Under 30-talet blev det en tvingande nödvändighet att kraftsamla till försvaret av grundläggande liberala och medmänskliga värden. Det var därför som den sedan många år splittrade liberala rörelsen i Sverige enades om att starta Folkpartiet – som en ideologisk fyrbåk av humanism och värme i en kall och nattsvart tid. 

Med denna bakgrund i åtanke kan man onekligen fråga sig om medlemmarna i FP:s Olofströmsavdelning haft en ringaste susning om vilket parti de egentligen tillhör. Och varför. 

I måndags röstade Olofströms folkpartister om deras kontroversiella ordförande Erika Nagy kunde sitta kvar. Jodå. En majoritet på mötet, 11 av 17, ställde sig bakom henne. 

Detta rör alltså en ledande lokal representant för Folkpartiet som sagt sig vilja begränsa asylrätten för utsatta människor, hävdat att ensamkommande flyktingbarn inte ska få fristad i vårt land, uttalat att FP i Olofström bör kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Den moraliska, intellektuella och ideologiska konkursen är lika uppenbar som den är tragisk och förnedrande. Det sker dessutom i dagar när ånyo ekonomisk kris, arbetslöshet och social oro göder stämningar av rasism och politisk extremism. 

Men vem är förvånad över FP:s haveri? Olofström har knappast gjort sig känt för att vara något liberalismens mönsterexempel. Det som fick Erika Nagy att falla i onåd var hennes öppna invit till SD. En invit som dock var logisk utifrån de främlingsfientliga åsikter som hon givit uttryck för – helt i denna sorgliga FP-avdelnings inarbetade tradition. 

Som tidigare redovisats på bloggen (här) drevs Folkpartiet i Olofström förr av den numera framlidna gruppledaren Bo Edenborg. Inför valet för åtta år sedan spekulerade han hämningslöst i en främlingsfientlig politik som var snarlik Sverigedemokraternas. I början av 2002 gick Edenborg på offensiven med hätska utfall mot invandrare och flyktingar i lokalpressen.

Det väckte starka reaktioner. Bland annat från Emanuel Norén, då nybliven medlem och sekreterare i Olofströms FP-avdelning. Till BLT den 5/2 2002 sade Norén om Edenborg: 

”Han är en av våra mest erfarna politiker, men vi måste ändå diskutera om han kan vara kvar som gruppledare.”

Norén uttryckte även farhågor vilka effekter Edenborgs utspel skulle få: 

”Det skulle i så fall locka främlingsfientliga väljare, och de vill jag inte ha ens om det gör att vi får fler platser i kommunfullmäktige.” 

Men Edenborg satt ohotad kvar som gruppledare. Han fortsatte också ogenerat på det främlingsfientliga politiska spåret, både före och efter valet. Vad gjorde Emanuel Norén? Tog sin hatt och gick som övertygad och principfast liberal?

Nej. Norén blev snarare Edenborgs villigaste medlöpare. 

Norén accepterade inte bara att FP i Olofström leddes vidare ut över stupet av Bo Edenborg.

Norén axlade även villigt ansvaret som ordförande i föreningen.

Han ställde också sitt namn till förfogande som nummer två på Olofströms FP-lista.

Och han firade segerrusig den stora lokala valframgången i september 2002 med ett höjt glas i handen. En framgång vilken till stor del berodde på inflödet av de främlingsfientliga röster som Norén i februari 2002 inte sagt sig vilja ha. Ord och handling hängde liksom inte ihop, för att uttrycka det väldigt milt…

Nu är Norén själv gruppledare i Olofström. Nu har han krävt Erika Nagys avgång. Med vilken trovärdighet då? Vad i sak skiljer Erika Nagys värderingar från Bo Edenborgs? 

Inte ens när Nagy fått medlemmarnas bifall till sin främlingsfientliga SD-linje, förmår Norén att göra det naturliga och lämna det sjunkande skeppet. 

Norén har skördat stormen av det väsensfrämmande, intoleranta tankegods han själv varit med att så i Olofström. Men även Folkpartiet i Blekinge har sin del i detta elände. Jag menar, hur kunde detta distrikt år 2006 välja att hedra Bo Edenborg med en av partiets finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten?!

Liberaler som belönar främlingsfientliga politiker i sina egna led, måste nog helt enkelt räkna med få mer sådant ogräs i rabatten.

M i Blekinge vägrar ”dissa” SD

Publicerad den av
2

Lagom till valrörelsen håller Folkpartiet i Blekinge på att självdestruera sedan dess avdelningsordförande i Olofström flaggade för samarbete med Sverigedemokraterna (senaste nytt i skandalen här). 

Som om inte detta var illa nog, håller nu även Moderaterna i Blekinge dörren öppen för den främlingsfientliga extremhögern.

I senaste numret av gratistidningen Commersen presenterar länets ledande företrädare partiets handlingsprogram. Artikeln illustreras med ett fotografi där riksdagsledamöterna Annicka Engblom och Gustav Nilsson figurerar tillsammans med Jeppe Johnsson, tidigare riksdagsman som nyligen avgick för att bli oppositionsledare i hemkommunen Sölvesborg. 

Trio strålar av tillförsikt. De lovar att Blekinge ska ta nya steg i utvecklingen. Fast förutsättningen är förstås att det traditionellt S-dominerade länet får andra styrande. Det vill säga att Moderaterna kommer till makten. Men vilka partier ämnar man då sätta sig vid bordet med?

Jeppe Johnsson ger enligt Commersen svar enligt följande: 

På frågan om Moderaterna kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna svarar han att Moderaterna går på val på sin politik. Eventuella allianser blir en senare fråga. 
I enskilda frågor kan han tänka sig att samarbeta med vem det än är som stöder Moderaternas förslag. 
– Vi dissar ingen, säger Jeppe Johnsson.
Men att sitta i ”regeringsställning” med Sverigedemokraterna ställer han sig dock tveksam till.

Jeppe Johnsson är alltså ”tveksam” till att styra med SD. Och han ”dissar” dem inte. Jeppe Johnsson dissar ju inget parti, främlingsfientligt eller ej. Så generöst och vidsynt av honom – att vara tolerant mot intoleransen. 

Det är ju ganska klara besked. En röst på Moderaterna i Blekinge skulle kunna bli en bonusröst på Jimmie Åkesson och hans kumpaner.

Jimmie Åkesson bor för övrigt själv i Sölvesborg, där SD har fem mandat i fullmäktige och Åkesson är en av kommunens mest kryssade lokalpolitiker. 

Jeppe Johnsson känner honom garanterat mycket väl. De bägge lär nog kunna komma bra överens. Eller vad säger Annicka Engblom och Gustav Nilsson? 

Borgerligheten i Blekinge tycks bara alltmer tragisk. Vart ska länets väljare som önskar ett anständigt blått alternativ vända sig?

Snart verkar de enbart ha sofflocket att lita på.

Ted Bergdahl: ”Sparka ut Erika Nagy!”

Publicerad den av
3

FP-avdelningen i Olofström skakas av splittring och avhopp efter senaste tidens främlingsfientliga utspel och samarbetsinvit till SD. 

Bloggens gästskribent Ted Bergdahl kommenterar här det aktuella läget  i FP-skandalen.

VILKEN VÄG SKA FOLKPARTIET GÅ? 

Krisen i Folkpartiet i Olofström verkar nu vara i det närmaste total. Två ledamöter i den lokala partistyrelsen har hoppat av i protest mot Erika Nagys främlingsfientliga uttalanden och gruppledningens lama reaktioner.

Sverigedemokraterna känner sig kränkta, gruppledaren Emanuel Norén slår ifrån sig kritiken om passivitet och flera partistyrelsemedlemmar har samma uppfattning som Erika Nagy beträffande samarbetet med SD. Det är en soppa utan dess like.

Ikväll avgörs Erika Nagys öde i partiet. Gör hon avbön får hon stanna, annars får hon gå. Det påminner lite om den gamla Clash-dängan på samma tema. Frågan är bara vad som händer om hon stannar kvar i partiet.

Kommer hon att byta inställning i flykting- och invandrarfrågan från en dag till en annan? Är hon plötsligt för en generösare flyktingpolitik och emot samarbete med SD? Skulle inte tro det.

Och vad gör Emanuel Norén då? Fortsätter samarbeta med Nagy som om ingenting hade hänt precis som han gjorde med Bo Edenborg efter valet 2002? Det är rätt som Norén säger att han vid något tillfälle 2002 tog avstånd från Bo Edenborgs främlingsfientliga utspel.

Men sedan satte han sig glatt i samma båt. Och lät sig föras nedför forsen.

Den här gången har han chansen att agera i enlighet med liberala och humanistiska värderingar och lämna det som tycks vara på väg att bli en filial till Sverigedemokraterna.

Kvällens beslut är ett vägval för Folkpartiet. Hade jag varit i deras kläder hade jag sparkat ut Erika Nagy, oavsett om hon gör avbön eller ej. Det är också vad FP:s gruppledare i Sölvesborg Lars Lamberg kräver och något annat anstår inte en sann liberal.

Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström 

Mer information:
Nagy står fast vid sitt ord (BLT 26/5) 
Folkpartister hoppar av i protest (Radio Blekinge 26/5) 
Nagy erbjuds plats i SD (BLT 26/5) 
Folkpartiet i Blekinge: Avgå, Nagy! (SVT Blekingenytt 26/5) 

Ted Bergdahl: ”Hyckleri om SD-avbön i Folkpartiet”

Publicerad den av
2

Debatten om Folkpartiets SD-flirt i Olofström fortsätter.

I dagens Sydöstran riktar Ted Bergdahl, tidigare journalist och numera lokal V-politiker, tung kritik mot Folkpartiets gruppledare Emanuel Norén.

Norén krävde förra veckan att FP:s lokale ordförande Erika Nagy måste ta avstånd från sin samarbetsinvit till Sverigedemokraterna. 

Men Norén var själv ordförande i partiet under valet 2002, då Folkpartiet i Olofström praktiskt taget profilerade sig som en slags surrogatversion av SD. 

Eftersom Ted Bergdahls debattartikel inte ligger ute på nätet, har jag fått hans tillstånd att publicera den här på bloggen. 

HYCKLERI PÅ HÖG NIVÅ INOM FOLKPARTIET I OLOFSTRÖM

När folkpartisten Erika Nagy i Olofström öppnar för ett samarbete med Sverigedemokraterna fullföljer hon en tradition som inleddes på allvar redan 2002.

Den dåvarande gruppledaren för Folkpartiet i Olofström, Bo Edenborg, flörtade hejdlöst med främlingsfientliga krafter trots invändningar från partiledningen centralt. Fisket i grumliga vatten har fortsatt sedan dess och ingen av partiets företrädare i Olofström har gjort något för att förändra politiken på detta område.

Därför är det hyckleri på hög nivå när den nuvarande gruppledaren, Emanuel Norén, hotar Erika Nagy med uteslutning om hon inte tar tillbaka sitt uttalande. Även om det förstås vore det enda rimliga.

 Emanuel Norén och hans medföljare har genom åren haft många chanser att profilera sig som ett humanistiskt och tolerant parti. Istället har de fokuserat på idiotiska förslag som att införa knarkhundar i skolorna och slopa kaffeförmånen till kommunens anställda.

Att Emanuel Norén fördömer Erika Nagys uttalande är nog snarare att betrakta som ett resultat av påtryckningar från högre ort än verklig övertygelse. För det senare finns det bevis.  

År 2002 gick Folkpartiet i Olofström till val med mer eller mindre skickligt kamouflerade främlingsfientliga budskap.

Gruppledaren Bo Edenborg ville utvisa flyktingar och invandrare som hade begått brott i Sverige. Även invandrare som var svenska medborgare skulle fråntas sitt medborgarskap och sparkas ut ur landet vid grova våldsbrott, tyckte Edenborg.

Han lade skulden för mordet på Fadime Sahindal på den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, såg slöjor och andra främmande symboler som ett hinder för integration och försökte stoppa flyktingmottagandet i Olofström. 

Politiken uppskattades av Sverigedemokraterna som uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet. Det blev ett succéval för Folkpartiet som gick från tre till elva mandat i Kommunfullmäktige.

En av de nya FP-politikerna var Emanuel Norén som helt och fullt stödde Edenborgs politik. Norén hade vid den tidpunkten blivit ordförande för Folkpartiets lokalavdelning i Olofström. 

Emanuel Norén är alltså i hög grad personligt ansvarig för den politik som Erika Nagy ger uttryck för. Under tio års tid har han inte lyft ett finger för att motarbeta den uppenbart främlingsfientliga synen inom partiets avdelning i Olofström.

Noréns bakgrund och passivitet föranleder ett antal relevanta frågor. Kan vi verkligen lita på att han innerst inne är emot främlingsfientlighet? Kan vi lita på att han själv inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna?

 Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström

(Publicerad i Sydöstran 24/5)

Mer information:
Nagy (FP) får stöd av partikamrater (SVT Blekingenytt 24/5)
Dags för avbön eller avgång (ledare av Hans Bülow, Sydöstran 25/5)

SD-Folkpartist: Håll borta asylsökande

Publicerad den av
20

”Vi behöver ändra på invandrarpolitiken eftersom det är många som röstar på SD, så det bevisar att någonting är fel…

Jag tycker att vi borde begränsa antalet asylsökande först och främst… Just nu verkar det vara alldeles för många.”

Erika Nagy, ordförande för Folkpartiet i Olofström, som vill samarbeta med Sverigedemokraterna (hör henne här).

Nagy vill även att ensamkommande flyktingbarn ska hållas kvar i sina hemländer (Radio Blekinge 17/5). 

Hennes uttalanden har väckt många och starka reaktioner, inte minst inom det egna partiet. Men det är – tragiskt nog – sannerligen inte första gången Folkpartiet i Olofström utmärker sig i främlingsfientliga sammanhang. Tidigare har man framgångsrikt spekulerat i rasism och extremnationalism. 

Inför valet 2002 rekommenderade till och med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet där. Bakgrund här.

En stor liberal ur tiden

Publicerad den av
1

”Det finns många i samhället som är beredda att i mån av kraft, förmåga och mod att visa flyktingar och invandrare att vi svenskar inte är främlingshatare.

Fortfarande gäller att de hatiska är aktiva men relativt få. Allt tydligare visar det sig att det behövs signaler från främst våra politiker om att främlingsfientlighet inte går att förena med en demokratisk syn.”

Ingrid Segerstedt Wiberg, 18/6 1911 – 21/5 2010.

Måtte Sverige begåvas med fler kvinnor som hon. En orädd och stridbar humanist, med ett alltid lika stort och varmt, solidariskt klappande hjärta. Liberal av rätta virket. I varje tum! Hon kommer att fattas oss.

Mer att läsa:
Ingrid Segerstedt Wiberg avliden (Göteborgs-Posten 22/5)

Olofström – Folkpartiets sorgebarn

Publicerad den av
5

Om någon kommun kan kallas sorgebarn på Folkpartiets Sverigekarta är nog Olofström en ganska bra kandidat. 

Det var på denna lilla ort i Blekinge som dåvarande FP-ledaren och arbetsmarknadsministern Per Ahlmark önskade arbetarna vid LM Ericssons nedläggningshotade fabrik ”lycka till” under ett besök i februari 1977.

Ahlmark har dock alltid förnekat att han kläckte ur sig den famösa grodan. Istället ska journalisten Dieter Strand ha lagt orden i munnen på honom. Med rätt eller orätt blev det ändå en politisk klassiker av mindre hedrande slag. 

Betydligt värre takter blev det på slutet av 90-talet. Då hette Folkpartiets ”starke man” och gruppledare i kommunen Bo Edenborg. Inför valet 1998 skickade han ut en broschyr till väljarna, där han listade alla misslyckanden som S-majoriteten i Olofström gjort sig skyldiga till under den gångna mandatperioden.

Ett av dessa ”misslyckanden” var att Socialdemokraterna beslutat att ta emot 50 flyktingar. 

Detta var bara början. Strax efter det uppmärksammade mordet på Fadime Sahindal i januari 2002, skrev Bo Edenborg en insändare i Blekinge Läns Tidning där han lade skulden på Sveriges integrationspolitik. Han krävde samtidigt att alla flyktingar som begått brott skulle utvisas:

”Det svenska samhället är delaktigt i mordet på Fadime som upprör hela svenska folket! Genom en dålig flykting- och invandrarpolitik kan inte staten svära sig fri från många av våldsbrott som inträffar i vårt land och har sitt ursprung i religion, traditioner och kulturella skillnader, som vi i Sverige aldrig kan acceptera…

Kriminella flyktingar ska avvisas och inte få uppehållstillstånd i Sverige. De som erhållit uppehållstillstånd och döms för olika former av brottslighet ska omedelbart utvisas. Det är på tiden att Sverige får en invandrarpolitik som är förankrad hos svenska folket. 

Ska vi någonsin komma till rätta med främlingsfientligheten krävs krafttag. Det måste bli ett slut på den svenska flatheten i flykting- och invandrarfrågor.” (BLT 31/1 2002)

Intervjuad i tidningen någon dag senare slog Edenborg fast:

”Följer man inte lagen är det självklart att man ska bli utvisad direkt – oavsett hur länge man varit i landet och om man har familj här.” (BLT 2/2 2002)

I samma artikel tog Folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Pehrson bestämt avstånd från Edenborg. Och han skrädde inte orden: 

”Det är en omänsklig ståndpunkt som jag hoppas att han omprövar. Det låter helt ogenomtänkt och byggt på fördomar.”

Men Bo Edenborg sade att han struntade blankt i den interna kritiken och fortsatte obekymrat att skämma ut den liberala rörelsen. Under våren krävde han att Olofström skulle avbryta alla förhandlingar med Migrationsverket om mottagande av flyktingar:

”Flyktingmottagningen kan utgöra ett allvarligt hot mot den tolerans, förståelse och samhörighet som präglar relationerna i Olofström… Vi måste ta Olofströmsbornas oro på allvar.” (BLT  23/5 2002)

Det här var ett språk som Sverigedemokraterna gillade. Eftersom SD inte hade några egna kandidater i Olofström inför valet detta år, uppmanade partiet sina sympatisörer i kommunen att rösta på… gissa vem?

Blivande partiledaren Jimmie Åkesson i grannorten Sölvesborg förklarade: 

”Det är ett relativt ovanligt drag men det passar bra för oss eftersom Edenborgs åsikter är vettiga i många sammanhang… 

Flyktingfrågan är den viktigaste för oss. Edenborg har i uttalanden tidigare i år gett uttryck för åsikter om invandringspolitiken som liknar våra.” (BLT 2002-09-13) 

Genom sitt oblyga fiske i främlingsfientlighetens mörka vatten gjorde Bo Edenborg och Folkpartiet i Olofström ett kanonval. Tyvärr. Edenborg fick mängder av personkryss. Partiet blev kommunens näst största och ökade från tre till elva mandat.

Framgången medförde att namnen på FP:s lokala lista inte räckte till. Konsekvensen blev att två stolar i fullmäktige tvingades lämnas tomma. Alltid en tröst i bedrövelsen. 

Senare bekräftade FP:s egen valanalys att en stor del av partiets röster i Olofström kom från främlingsfientligt håll. När analysen blev offentlig fick Bo Edenborg följande frågor i BLT: 

”Varför tror du att Sverigedemokraterna uppmanade sina sympatisörer att rösta på dig?

– För mig är det totalt ointressant. De kan inte anklaga oss för att vara främlingsfientliga i varje fall.

Hur ska FP undvika att något liknande händer i framtiden?

– Vi för vår politik och det ska vi fortsätta med.” (1/4 2003)

Stärkt av succén att omvandla FP till ett slags SD-annex, dundrade Bo Edenborg vidare på samma spår. Exempelvis månglade han ut insändare där han bland annat öste sitt förakt över dåvarande integrationsminister Mona Sahlin, som vid något tillfälle visat sig i traditionell muslimsk klädedräkt. Edenborgs slutsats:

”Slöjor och andra symboler som är främmande för den svenska kulturen är ett hinder i strävandena att få till stånd en integration som är värd namnet.” (BLT 19/11 2002)

Förvisso muttrades det i Blekinges FP-led. Ett par medlemmar i Oloftström hoppade av i protest. Någon kallade offentligt Bo Edenborg för ”tragisk”. Men i övrigt fick Edenborg hållas tills han självmant avgick några år därefter (han dog 2008). 

Lagom till höstens val har Olofström åter hamnat i träsket. Folkpartiets lokale ordförande Erika Nagy fullföljer utan att blinka det skamliga arvet från Edenborg. Intervjuad imorse av SR:s Radio Blekinge stoltserar Nagy med deklarationen att hon kan tänka sig samarbete med SD, som enligt henne bör behandlas som vilket annat demokratiskt parti som helst: 

”Jag vågar säga det. Om det är en jätteviktig fråga för Olofström så skulle jag kunna ringa Sverigedemokraterna.” 

På SR:s fråga om samarbetet mellan FP och SD även kan gälla invandrarfrågor, säger hon:

”Om vi hittar samma lösningar på saker, så ja, det skulle jag kunna göra.”

Därmed skulle FP i Olofström bli unikt i Sverige genom att öppet söka allians med Jimmie Åkessons högerextremister. För ett liberalt idéparti, som bygger sitt existensberättigande på värden av tolerans och mångfald, vore något sådant naturligtvis en katastrof. 

Men den här gången är FP inte lika undfallande som mot Bo Edenborg. Olofströms nuvarande liberala gruppledare Emanuel Norén vägrar ducka. I kommentaren till sin ordförandes SD-frieri skjuter han skarpt: 

”Om hon inte gör avbön kan hon inte sitta kvar.” (SR 21/5)

FP-Blekinges distriktsordförande Nils Ingmar Thorell darrar heller inte på manschetten. Samarbete med SD är ”otänkbart för partiet”, menar han. Även FP:s partisekreterare Erik Ullenhag tar avstånd från Nagy. 

Klockrent, rakryggat, hedervärt. Inget slingerbultande, läxan tycks vara ordentligt lärd. Utmärkt! 

Men när Erika Nagy återkommer i radion under eftermiddagen levereras ingen avbön. Tvärtom står hon fast vid sina tidigare torgförda åsikter. På Radio Blekinges hemsida meddelas följande: 

”Under fredagen har hon varit i kontakt med gruppledaren Emanuel Norén i Olofström. Själv menar hon att hon inte har fått något ultimatum om att antingen ta tillbaka uttalandet eller lämna partiet.”

I SVT:s Blekingenytt hävdar Erika Nagy dessutom att Folkpartiet i Olofström har ett medlemsbeslut (!) på att kunna samarbeta med SD: 

”Jag gör gärna avbön, men bara om medlemmarna ber mig. Jag har pratat med flera av dem i dag och vi är eniga om att det är det här vi har enats om.

I nuläget ser jag därför ingen anledning att ta tillbaka någonting av vad som sagts.” 

Tills klarhet bringats i detta senaste liberala haveri får man väl önska Folkpartiet, tja, lycka till.

Mer att läsa:
FP-politiker kan tänka sig samarbete med SD (BLT 21/5)
Sämst för Olofström (Folkbladet 22/5)
I väntan på pudeln (Sydöstran 22/5)

Riskabel återvinning

Publicerad den av
1

Käre vännen Tommy Olsson – kommunalråd (KD) i Karlskrona – meddelar på Facebook att han åkt till Kristianstad på kandidatutbildning. KD laddar där inför valrörelsen under parollen ”Ett mänskligare Sverige”. 

Partiet borde nog fundera på att byta spinndoktor. Ty om KD finner det nödvändigt att gå till val med en sådan devis, indikerar det ju att konsekvenserna av fyra års borgerligt regerande knappast varit särskilt humana för landets invånare. 

Parollen har dessutom redan använts. ”Mänskligare Sverige” var Folkpartiets slagord på valaffischerna 1998. Jag skulle inte rekommendera återvinning. Folkpartiet gjorde sitt sämsta val någonsin och kastades nästan ur riksdagen (4,7 procent).

Det vore väl olyckligt om KD, som redan hotas av riksdagsspärrens stupstock, drabbades av ett sådant omänskligt öde.