Min syster Kerstins tal under begravningen:

Vår pappa sa kontinuerligt att det viktigaste är att man lämnar ett gott minne efter sig. Ibland skojade brorsan och jag över det där, speciellt när han hade ryat åt oss, säkert med all rätt.

Men allt eftersom vi blev äldre, och nu när vi står inför faktum efter avslutat liv, så är vi rörande överens om att vår pappa Anders med råge lyckades med det han alltid pratat så mycket om: Att lämna ett gott minne efter sig.

Vi barn som nog stod honom närmst vet att han lämnar ett minne efter sig, som:

– Generös (med tid och med pengar)

 – Väldigt familj- och släktkär (han älskade Ålund- och Dahlgrensläkterna)

– Förtjust i livets goda – som mat och dryck (där har han inspirerat oss)

–  Ett fullkomligt geni i händighet

– Och den nog viktigaste egenskap av alla; väldigt, väldigt varm och kärleksfull.

Vilket liv! Vilket åstadkommande till liv. Vi är så tacksamma att fått ha dig i våra liv. 

Tack Pappa.