Skrivit i Corren 10/5:

Förtjänar pensionärerna lägre skatt? Naturligtvis! I ett högskatteland som Sverige borde alla få behålla mer pengar i plånboken. Det ger ökad självständighet och större bestämmanderätt över det egna livet. Varför skulle pensionärer förmenas den möjligheten?

Det är precis som Stefan Löfven uttryckt det: ”De som har varit med och byggt upp vårt land och sett till att vi har den välfärd vi har, de ska ha en bra ålderdom och en trygg sådan”.

Därför synes det välkommet att den annars så glatt skattehöjande regeringen faktiskt vill minska skattebördan med runt 2500 kronor per år för 70 procent av alla svenskar över 65 års ålder. Okej, beloppet är inte jätteimponerande, men ändå något – särskilt för dem med små marginaler som tvingas vända på slantarna.

Men det borde kombineras med rejält sänkt skatt på arbete, vilket faktiskt är ännu viktigare för att garantera våra äldre rimligare ekonomiska villkor. Socialdemokraternas vallöfte om att utjämna skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare må låta bra, men bygger i grunden på den vilseledande myten om ”pensionärskatten”.

Begreppet är ren demagogi och lanserades 2006 när Alliansen utmanade Göran Perssons regering med jobbskatteavdraget. Den relativa skillnaden i beskattning som jobbskatteavdraget innebar mellan yrkesarbetande och pensionärer försökte S framställa som en skriande orättvisa.

Uppenbarligen har de lyckats, eftersom det idag även bland Allianspartierna hojats om att ”pensionärsskatten” måste bort.

Retoriken från Kristdemokraternas tillförordnade partiledare Jakob Forssmed är belysande: ”Vi menar att det är orimligt att år efter år upprätthålla skillnaden i beskattning mellan arbetsinkomst och pension. Pension är uppskjuten arbetsinkomst och ska beskattas på det sättet” (Expressen 7/5).

Men pension är inte alls uppskjuten arbetsinkomst i det svenska kollektivistiska kedjebrevssystemet (med dess icke-värdebeständiga statliga fiatvaluta som lök på laxen).

Pengarna som dagens pensionärer betalat in under sin yrkesverksamma tid finns inte. Gårdagens pensionärer har för länge sedan förbrukat dem. De allmänna pensionsfondernas utbetalningar finansieras av dem som jobbar i detta nu.

Gör politikerna det gynnsammare för arbete och företagande, ökar den ekonomiska aktiviteten och tillväxten, vilket i sin tur betyder en robustare pensionsförsörjning. Partier som särskilt säger sig ömma för pensionärerna borde – om de vore ärliga – trycka hårdare på detta fullkomligt avgörande samband.

Eller hur, Stefan Löfven och Jakob Forssmed?

Skrivit i Corren 8/9:

All beskattning som inte är absolut nödvändig, som inte bortom allt rimligt tvivel bidrar till samhällets välfärd, är bara en sorts legaliserad stöld. Det uttalandet av USA:s förnämlige president Calvin Coolidge borde stå i eldskrift över varje finansministers skrivbord.

Tyvärr tycks så inte vara fallet när det gäller Magdalena Andersson, vår nuvarande rikshushållare i regeringskretsen. Enligt vad som avslöjats om innehållet i hennes kommande budgetproposition föreslås ytterligare ökade bördor på det strävsamma, arbetande folket.

Många tusentals fler svenskar ska fråntas mer av sin mödas frukt genom att tvingas betala statlig inkomstskatt. Vidare sträcks fångsthoven ut så fler svenskar även drabbas av den så kallade ”värnskatten”.

Marginaleffekterna riskerar bli rent sorgliga. ”Det här är helt fel väg att gå. Höga marginalskatter i ganska blygsamma lönelägen kan leda till att viljan att vidareutbilda sig eller ta mer ansvar på jobbet minskar”, konstaterar TCO:s Eva Nordmark.

Summorna som dessa riktade skatter mot flitiga människor ger staten är relativt ringa. Skadeverkningarna är desto större på den närande ekonomin, eftersom det blir en politisk bestraffning de facto av duktighet, ansträngning, utbildning och initiativförmåga. På vilket sätt gynnar sådana negativa incitament samhällets välfärd?

Sannolikt är knappast Magdalena Andersson – hon är ju ingen dumbom – omedveten om något av detta.

Det hela verkar vara en trist eftergift för att göra Vänsterpartiet på ideologiskt glatt humör i budgetförhandlingarna, Jonas Sjöstedt är också sprudlande nöjd över den ”rättvisa” han nu drivit igenom. Moderaterna är självfallet väldigt kritiska.

Men är det inte precis så här som det största och tongivande Allianspartiet önskade?

Den lilla bräckliga S/MP-regeringen skulle pressas att samarbeta med V och få schavottera inför väljarna med skämmiga förslag som är usla för landet. Vilket enligt kalkylen skulle maximera Alliansens chanser att återkomma till maktens köttgrytor efter valet 2018. Vi får väl se hur det går med det.

Hittills har ändå denna schackspelsstrategi, med svenska folkets väl och ve som insats, åtminstone bidragit till en riktigt ordentlig potentiellt destruktiv skattesmäll.

Grattis alla direkt eller indirekt ansvariga i regering och riksdag. Fundera dock gärna en stund på det vettiga, praktiskt som moraliskt, i att låta staten idka prickskytte på enskilda medborgares produktivitet och skaparkraft.