Kategoriarkiv: Citat

Om Tomas Tranströmer

Publicerad den av
Svara

Tranströmer är märklig. Läser man hans dikter noga upptäcker man att de har förblivit sig märkvärdigt lika ända från femtiotalet och till nu. Man tycker sig se hur de med kolossal intensitet försöker uträtta samma sak.

De vill återupprätta tillståndet före syndafallet.

Jag menar, man bevittnar ständigt i dem hur poeten, ofta med hjälp av ett snillrikt bruk av metaforer, försöker hitta ner till en ursprungligare sensibilitet, en som egentligen hör barndomen till. Ett tillstånd där färgarna var skarpare, där förnimmelserna tedde sig mera meningsfulla än nu…

Tomas Tranströmers lyrik handlar om de smala springorna emellan murarna i en av främmande makter ockuperad vardag.

De uttrycker, ville jag säga, känsla av att någonting har ockuperat våra liv och de uttrycker det innestängda frihetsbehov som i brist på hopp och i brist på handling måste söka sig inåt, till de undermedvetna skikt där ännu färger finns, där barndomen finns. 

Han avbildar en tomhet så att säga negativt genom att istället avbilda sina flykter bort från den. 

– Lars Gustafsson, ur Den onödiga samtiden (med Jan Myrdal), 1974.

God jul, kära läsare!

Publicerad den av
Svara

Julen är mer än en högtid, den är en sinnesstämning. Den finns hela året när tro övervinner tvivel, när hopp besegrar misströstan och kärlek triumferar över hat. Den är närvarande när vi, oavsett trosbekännelse, visar våra medmänniskor omsorg och förståelse… Och den återspeglas i vinterårstidens strålande färger, glädjefulla ljud och skönhet.

– President Ronald Reagan, jultal 1981.

”Det finns gåtor överallt”

Publicerad den av
Svara

Jag hade en bisarr barndom – och föräldrar som var bisarra, de med – och en ungdom som var en aning kaotisk. Men hade allt varit normalt, hade det ändå inte hindrat mig från att bli romanförfattare. För jag hade hittat en gåta, också där det inte skulle verka finnas någon. Det finns gåtor överallt.

– Patrick Modiano, intervjuad i Vi läser, nr 6/2018.

Filosofera mera!

Publicerad den av
Svara

Filosofins själ lugnar lidelsernas stormar, låter sig vägledas av det resonerande förnuftet och vistas ständigt i det, den betraktar det sanna, det gudomliga och det som aldrig är föremål för blotta åsikter och den livnär sig av det; den anser att den måste leva på det sättet så länge den lever och att den efter döden måste komma till det som är besläktat och likt och därmed kommer att lösgöras från de mänskliga olyckorna.

– Sokrates, i Platons dialog Faidon.

Skeptikerna som mänsklighetens välgörare

Publicerad den av
Svara

Vad är Syndafallet annat än jakten på en sanning och övertygelsen att ha funnit den, lidelsen för en dogm, att man inrättar sig i en dogm? Så uppstår fanatismen – det kardinalfel som ger människan böjelsen för dådkraft, profetior, terror – en lyrisk spetälska genom vilken den smittar andarna, underkuvar dem, krossar dem eller hänrycker dem…

Ingen undslipper detta förutom skeptikerna (eller dagdrivarna och estetikerna), därför att de inte föreskriver något, därför att de – mänsklighetens verkliga välgörare  – förstör fanatikernas förutfattade meningar och analyserar deras feberfantasier.

– Emil Cioran, Sammanfattning av sönderfallet, 1949.

Konsten är historiens viskning

Publicerad den av
Svara

Konsten tillhör alla och ingen. Konsten tillhör varje tid och ingen. Konsten tillhör dem som skapar den och dem som njuter av den. Konsten tillhör lika lite Folket och Partiet som den en gång tillhörde aristokratin och mecenaten. Konsten är historiens viskning, som hörs genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. Men vilka människor, och vem avgör det?

Han betraktade sin egen konst som antiaristokratisk. Komponerade han, som hans belackare hävdade, för en borgerlig, kosmopolitisk elit? Nej. Komponerade han, som hans belackare ville att han skulle, för gruvarbetaren i Donetsbäckenet vilken uttröttad efter sitt skift behövde något som lindrade och piggade upp? Nej.

Han skrev musik för alla och ingen. Han skrev musik för dem som verkligen förstod att uppskatta den musik han skrev, oavsett deras sociala bakgrund. Han skrev musik för de öron som kunde höra. Och han visste att varje riktig definition av begreppet konst är cirkulär, och att varje oriktig definition av konst tillskriver den en speciell funktion.

– Julian Barnes, Tidens larm, 2016.

Oktober

Publicerad den av
Svara

För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften i Paris på kvällen i oktober, när natten faller. Även när det regnar. Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.

– Patrick Modiano, På den förlorade ungdomens café, 2007.

Den trygga omoralen

Publicerad den av
Svara

Alla tiders människor har ansett att just den tid de levat i utmärkt sig för en hög grad av omoral. Det finns ju ingenting som säger att människor i alla tider skulle haft fel. Det är alltså troligt att alla tider utmärkt sig för en hög grad av omoral.

I vår tid är alla överens om att omoralen befinner sig i högsätet. Vi läser upprört och gärna om samtidens förvillelser. Det är tryggt att veta att vår tid alltså värdigt tar sin plats bredvid vilken annan tid som helst. 

– Pär Rådström, Det bästa hos människan – om kärlek och raggare, radioprogram 17/11 1961.