”När riktigt stora konstnärer och författare dör så slocknar intresset för deras verk i 20 år. Det är typiskt för den svenska historielösheten. Jag har gett upp försöken att förstå svensk kulturpolitik; det är för ogenomträngligt.”
Ulf Linde, akademiledamot, i DN den 10/1 apropå det plötsliga strålkastarljuset som föräras konstnären Evert Lundquist (1934-94). Denne uppmärksammas nu med en utställning på Moderna museet i Stockholm.
”Om vi inte ser upp har vi snart Författar-Idol-tävlingar i teve snarare än kultursidor och seriös kritik.”
Thomas Anderberg, kritiker i DN (8/1), ser mörkt på den ökande kommersialiseringen av svensk litteratur – med författaren Björn Ranelids självförgudande gyckelspel på marknadstorget som avskräckande exempel.
”Påfallande ofta så drar SD på med känslor och mer eller mindre lögner om statistik, och så försöker vi etablerade partier bemöta statistiken. Lönlöst. Bli i stället lika upprörd som man också känner sig inombords. Den oanständiga, omänskliga attityden som SD har, det är den vi måste bemöta.”
Mona Sahlin, partiledare (S), om hur Sverigedemokraterna bör tas i debatten (SvD 2/1).
Jag är vanligtvis ingen beundrare av Sahlin, men i denna fråga har hon helt enkelt rätt. Att rabbla sifferuppgifter leder ingen vart. Det är den mörka själen hos detta otäcka lilla gäng som ska fram i ljuset. Och här den:
1) SD är ett parti som konstant vädjar till våra sämsta och lägsta egenskaper – fördomar, inskränkthet, misstänksamhet, självtillräcklighet och främlingsrädsla.
2) SD är ett parti som i grunden motsätter sig den franska revolutionens epokgörande deklaration om frihet, jämlikhet och broderskap – de universella ideal som bär upp det (i vid mening) liberala samhällsskick som utvecklats sedan 1789.
3) SD är ett intolerant, nyfascistiskt parti vars värdegrund stinker.
Om detta ska vi berätta! Gång på gång och outtröttligt.
Mer att läsa:
Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) skriver utmärkt och klargörande om SD på Newsmill. Länk här.
”Det är tjugo år sedan man i Iran utfäste en väldig belöning åt den som mördade en av vår tids främsta författare. Hur kunde människor reagera med sådant hat mot Salman Rushdie i länder där de i stället bort reagera mot att homosexuella torterades, otrogna stenades, kvinnor vägrades utbildning?
Fatwan mot Rushdie är fortfarande i kraft, det har bekräftats från Teheran. Det beror på att han behandlar Det heliga ordet som myt och inte som orubblig sanning, ett för alla giltigt facit. Humor och barmhärtighet är två egenskaper som trivs bra ihop, dock inte hos fundamentalistiska himmelstolkare.”
Per Wästberg, tal vid Svenska Akademins högtidssammankomst den 20/12.
”Det är synd att människor slutar leka när de blir vuxna. Att leka är utvecklande på så många vis.”
Jørgen Vig Knudstorp, vd för danska Lego, vars direktörsrum är fullt av olika legobyggen – som han knåpat ihop själv (DN 23/12).
På bolagets huvudkontor brukar ledningen dessutom bygga lego under sammanträdena, eftersom det anses stärka kreativiteten. Kanske något att ta efter både inom näringslivet och politiken?
”Alla mina vänner är passionerat intresserade av något – musik, böcker, politik eller film. Jag litar inte på människor som inte brinner för något.”
Nick Hornby, författare, som själv brinner för rockmusik (DN 19/12). Personligen brinner jag för allt som nämns ovan – samt tennis. Utan boll och racket vore livet tämligen skruttigt. Trust me!
”Skandalen kring boken är kopplad till att Agassi erkänner partyknarkande vid några tillfällen. Själv menar jag att det verkligt skandalösa avslöjandet är att han vann Wimbledon iförd toupé.”
Jan Söderqvist, journalist, recenserar Andre Agassis självbiografi Open i SvD (28/11).
”Man kanske undrar som lyssnare – och jag undrar – vem är egentligen Fredrik Reinfeldt?”
Peter Wolodarski, politisk redaktör för DN, kommenterar statsministerns könlöst kontrollerade insats i SR:s telefonväkteri under fredagen (27/11).
Uppdatering: läs gärna Peters Wolodarskis intressanta söndagskrönika i DN om Reinfeldt, Vad gör honom förbannad?.
”Den folkliga TV-underhållning som tillåts dominera nöjesjournalistiken i Sverige är inte god och glad utan sinnessjuk och pervers.”
Fredrik Strage, journalist, om skräpprogrammen Idol och Körslaget (DN 27/11).
”Och jag vill inte göra kokböcker heller. Min skulle dessutom rymmas på ett A4.”
Joakim Thåström, rockartist, behåller sina fåtaliga recept för sig själv. (DN 26/11).
Christian Dahlgrens Blogg 