”I chose Vladimir Putin, Robert Mugabe and Britney Spears…
The idea was that I would have an enlightening chat with Mr. Prime Minister of Russia (erstwhile and future president) whilst Britney and Robert could find a distant palm under which to sit and explain themselves to each other.”
Ian Gillan, sångare i Deep Purple, om vilka tre historiska figurer han skulle välja att tillbringa tiden med på en öde ö (Caramba!).
Våren fick plötsligt en mollton av förstämning. Kerstin Thorvall är försvunnen, har för evigt rymt. Sedan det trista beskedet kom häromveckan, har jag läst om några av hennes romaner.
Och de är ju – som bekant – allt annat än trista.
Även när hon skriver om svåra ämnen glöder språket i varje mening – härligt, uppsluppet och distinkt personligt. Medan ögonen sveper över boksidorna är det omöjligt att inte ständigt höra hennes karaktäristiska röst i sitt inre öra. En sådan författare kan egentligen aldrig dö.
Jag tyckte, tycker, mycket om henne. Vissa människor på den offentliga scenen har den sällsamma förmågan att genom sina verk etablera en märklig sorts närhet och närvaro, som föder stor tillgivenhet.
Beppe Wolgers är ett exempel. Kerstin Thorvall ett annat. Om Beppe var den trygga, varma kompisfarsan, så intog Thorvall rollen som den busiga, lite problematiska, men levnadsglatt upproriska storasystern. Det var kul och spännande att följa henne.
Nu dansar hon på ett moln över det kära Paris, antar jag. Farväl och tack. Här är ett av mina favoritcitat av henne, ur ”skandalromanen” Det mest förbjudna (1976). Kerstin Thorvall i kvadrat. Enjoy!
”Föräldrar får vara ohejdat taktlösa och grymma mot sina barn utan att någon förebrår dem. Och dessutom kräver de att barnen ska älska och ära dem. ‘Hedra din fader och din moder, på det att det må dig väl gå och du må länge leva i ditt land’, sa Moses.
Men det hörs på formuleringen att det inte är alldeles självklart med denna kärlek och respekt. Man måste ta till mutor. Det blir belöning om man sköter sig. Det lönar sig att vara snäll flicka.
Mitt liv är ett bevis på att det inte lönar sig. Det har gått bättre för mig sen jag blev elak.”
Mer att läsa:
Revolten följde Kerstin Thorvall genom livet, understreckare i SvD av Lena Kåreland (11/4)
”Det är väljarna som avgör om det är pinsamt eller inte.”
Per Schlingmann, partisekreterare (M), på DN:s fråga om hur han tror det uppfattas att Moderaterna gärna excellerar i traditionell S-retorik (16/4).
Mona Sahlin & Co får väl trösta sig med att plagiat är den ultimata komplimangen…
– Men kan du säga att hon står långt ifrån Kristdemokraterna idag eftersom hon bytt till Sverigedemokraterna?
– Nej, det kan jag absolut inte säga!
Ulla Svensson, gruppledare för KD i Ronneby, svarar på Blekingenytts fråga om sin partikamrat Gudrun Johanssons avhopp till främlingsfientliga SD (SVT 12/4).
”Guillou är motsatsen till en gentleman, han är en tölp. Han ljuger och hittar på. Måttet rågades när jag läste vad han skrev om mig och andra i sin självbiografi. Jag tänkte: det kan inte vara meningen att den mannen ska få smutsa ner hela det journalistiska och intellektuella livet i evighet…
Jan kan i många sammanhang inte skilja mellan verkligheten och sin egen fantasi. Hans mamma har sagt det samma.”
Göran Skytte, journalist och ”evangelist”, säger ett sanningens ord om sin tidigare vän (Fokus).
”En av anledningarna till att Sovjet gick åt helvete var att de sysslande med sådan idioti som att censurera dikter som handlade om själen.”
Bengt Jangfeldt, översättare och docent i slaviska språk (DN 10/4), aktuell med boken Språket är Gud som handlar om den ryske poeten och Nobelpristagaren Joseph Brodsky. Han landsförvisades av kommunistregimen i Kreml 1972.
”FRA-diskussionen var min svåraste politiska strid. Jag lade ned min röst. Politiken är svår på personplanet på många sätt. Jag kommer säkert skriva mer om det i mina memoarer i framtiden. Men visst, jag gjorde nog avkall på mina principer då i viss mån.”
Birgitta Ohlsson, EU-minister (FP), ställs till svars i SvD om hur hennes kampanj mot Storebrorssamhället rimmar med duckandet i FRA-frågan.
”The best ever album of it’s genre… Tommy Bolin’s underrated guitar work is sensational.”
Dave Davies, gitarrist i The Kinks, pratar ut i senaste numret av amerikanska musikmagasinet Goldmine om skivorna som förändrade hans liv. En av dessa är fusionstrummisen Billy Cobhams Spectrum (1973) med makalösa strängbändarfantomen Tommy Bolin, one of a kind indeed.
Lyssna nu! Har ni inte hört den här plattan, har ni helt enkelt inte levt. Det är som en tillvaro utan, tja, Miles Davies Kind of Blue eller David Bowies Ziggy Stardust. Och så kan man ju inte ha det. Lämna allt, spring iväg och köp. Inget blir längre som förut. Promise!
”Man får ju höra från alla håll och kanter att CD:n är döende och då tror jag att lyssnare blir intresserade av att leta efter nya medier. Då är det väldigt tacksamt att lansera en fossil som kassettbandet.”
Joakim Nordwall, ägare till skivbolaget Ideal Recordings i Göteborg, som tycker sig upptäckt en spännande marknadsnisch genom att börja släppa musik på retrovis. (GP 4/4).
Tja, varför inte? När LP-skivan smugit sig tillbaka, kan det väl funka för gamla C90-kassetter också. Den riktigt framsynte trendspanaren ser möjligen en ny vår även för rullband och 8-track. Eller vad som rimligen borde vara den ultimata ljudbäraren för de allra hippaste non-konformisterna: fonografcylindrar i vax. Kom ihåg var ni läste det först!
”Den förändrade samhället inifrån och gjorde oss tolerantare: Du kan ha grönt hår om du vill idag – till och med Mona Sahlin är ju punkklippt och rödfärgad. Sådant fick vi stryk för.”
Deep-Torkel Knutsson, filmare och f d sångare i Stockholmsbandet The Stoodes, om betydelsen av den första svenska punkvågen 1977-81 (DN 1/4).
Mer att läsa:
Bli ung och arg igen!
Christian Dahlgrens Blogg 