I sällskap med Horace

Horace

Den bästa julklappen ger man sig själv. I mitt fall Horace Engdahls Meteorer och Cigaretten efteråt, samlade i en volym. Det är hämningslöst njutbar läsning. Öppna boken och ur pärmarna rinner ett pärlande flöde av ogarderade aforismer, delikata reflektioner och pricksäkra betraktelser; alltihop skrivet på uppenbart gott och inte sällan spjuveraktigt humör.

Vad sägs om följande smakprov?

”Förnämhet är i sig poänglös. Den måste vara en förklädnad för något annat, till exempel en ursinnig strävan efter oberoende eller en vägran att godta rangordning över huvud taget. Förnämheten måste vara dandyns 1789.”

”Den sanne gentlemannen: för att inte sprida misstämning låtsas Atlas vara en förbipasserande som bara av en händelse lutar sig mot himlavalvet.”

”Grunden för mitt skrivande är inte formuleringsglädje utan formuleringsäckel. Ju mer av formulering jag lyckas avlägsna ur en text, dess mindre frånstötande tycks den mig. Orden skall vara den fulländade bäraren, som ställt in väskorna utan att man märkte att han var i rummet. I texter som hemsöks av så kallad formuleringskonst, är det som om frasen stod kvar och väntade på dricks.”

”Grunden för en god kritik, ja, för ett gott liv över huvud taget, är att våga tillstå att man har tråkigt.”

Jag kan livligt försäkra att risken för tråkighet är tämligen obefintlig i Horace’ sällskap. Ett perfekt motgift när det börjar bli för mycket av julens krampaktiga glättigheter.

Marknadsliberalism för fred

”En stat som kontrollerar ekonomiska beslut har stor makt. Den makten kommer förr eller senare ta sig militära uttryck. En poäng med begränsad stat och stark ekonomisk frihet är att det blir svårare för staten att rusta sig.”

John Tomasi, politisk filosof och författare till den uppmärksammade boken Free Market Fairness (Neo nr 6/2012).

Den gudomliga poesin

Montaigne, 1533-1592.

”Nog är det märkvärdigt att vi har många fler poeter än män som bedömer och tolkar poesi. Det är lättare att skriva dikter än att förstå dem.

Poesi på en ganska låg nivå kan man bedöma efter konstarternas föreskrifter, men den goda, den mest upphöjda och gudomliga poesin står över reglerna och förnuftet.

Den som kan betrakta dess skönhet med fast och stadig blick ser den inte, lika lite som glansen i en blixt. Den söker inte övertyga vårt omdöme, den hänför det, överväldigar det.”

Michel de Montaigne, Essayer, bok 1.

Farväl George McGovern, 1922-2012

”For a generation and more, the government has sought to meet our needs by multiplying its bureaucracy. Washington has taken too much in taxes from Main Street, and Main Street has received too little in return. It is not necessary to centralize power in order to solve our problems.”
– George McGovern, senator och demokraternas presidentkandidat 1972, har gått ur tiden idag.

Galen skattematematik

”Skatteutjämningssystemet, som omfattar miljarder kronor, är så pass obegripligt att det inte går att tränga in i för vanliga väljare. Själva formeln se ut som något en galen matematiker hittat på.”
Olle Wästberg, klok liberal, kritiserar träffsäkert i sitt senaste nyhetsbrev det snurriga kommunala skatteutjämningssystemet som ett demokratiskt problem.

Obildade folkvalda

”När man tittar på vad våra svenska politiker läser – jag blir ju mörkrädd! Förr i tiden brukade man ju bjuda in författare och politiker till olika underhållningsprogram och någon gång har jag varit med tillsammans med en politiker, och jag var chockad i mötet, för jag gick runt och trodde att en politiker var en bildad person.”

Bodil Malmsten, författare, i senaste numret av tidskriften Fokus (38/2012).

Med ledan som ledstjärna

”Jag har försökt förneka det men inte lyckats. Huvudskälet till att jag skriver är den leda jag känner. Tristessen som kryper in i varje landskap jag betraktar. En leda så stor att jag inte ens gitter tävla med den. Det intresserar mig inte ens om min leda är större än någon annans. Den är stor nog åt mig.

Det finns ingenting spännande hos den. Den är inget sjölejon som kan dresseras att göra konster. Den är ingen svart glänsande leda. Den är osynlig men tjänstgör ändå som knivar i mörkret. Jag tror den hjälper mig se klart.”

Pär Rådström i radioprogrammet Författare tar ståndpunkt, den 7 december 1959.