På valsöndagen besöker vi kära Tjurkö för en promenad längs Stenhuggarleden. Den tar sin början vid Restaurationshuset som förr utgjorde det gamla stenhuggarsamhällets centrum med handelsbod, bageri, bryggeri, matbespisning, samt tillhåll för läkare och präst.Vid den tidigare utskeppningshamnen skymtar Karlskrona i fjärran. Stenhuggeriet på Tjurkö startade i industriell skala på 1860-talet och det mesta av den blekingska graniten gick på export till den tyska marknaden.Lotta och Charlie vid Storbrottet Vrålebo.Stenhuggarleden är bara 1,5 kilometer lång. Men sträckan bjuder, mitt ute i skärgården, på ett säreget, suggestivt kulturhistoriskt landskap, sårigt och kargt.Stenhuggeriet på Tjurkö hade sin storhetstid decennierna innan sekelskiftet 1900. Då bodde omkring 1200 människor på ön, de flesta med anknytning till den hårda och slitsamma näringen. Verksamheten drabbades av ett tungt slag med första världskriget utbrott 1914, då exporten till huvudmarknaden i Tyskland försvann. Stenhuggeriet förde sedan en tynande tillvaro. 1956 var sagan definitivt all.Stenslipers i marken vittnar om en tidigare järnväg.En stenhuggarbod, vari arbetare knackade gatsten och fick någorlunda skydd för väder och vind.Krutboden, där det brukade förvaras svartkrut som laddades i borrhålen. Olyckor, därtill med dödlig utgång, var dessvärre inte ovanliga när det sprängdes i berget.Tillbaka vid Restaurationshuset och därmed har vi gått varvet runt.En nöjd vandrare som gillar Tjurkö skarpt!
Christian Dahlgrens Blogg 