Nu på väggen i min heliga hörna: Bancroft Borg Personal. Det var racketmodellen som Björn Borg exklusivt spelade med i USA och Japan åren 1975-79 (i europeiska turneringar som på Roland Garros och i Wimbledon var det Donney som gällde).

Den läckra racketen är i perfekt nyskick och har därtill ett Borgblått ”B” målat i strängningen. När modellen såldes på marknaden under 70-talet var det annars med ett svart ”B”. Kan man bli gladare som samlande tenniskonnässör?

Den 5 juli 1980 utmanade John McEnroe sin rival Björn Borg om mästartiteln på All England Club i Wimbledon. Det blev en legendarisk batalj i fem set, inte minst minns vi det nervknäckande tiebreaket i fjärde som McEnroe efter långt om länge vann med 18–16 (”Det är roligt med spänning. Men den här spänningen är nästan obehaglig”, utbrast SVT:s kommentator Bengt Grive under tvekampen).

Men det räckte inte. Borg kom iskallt tillbaka, avslutade matchens sista kapitel med 8-6 och kunde lyfta Wimbledonbucklan på centrecourens gröna gräs för femte gången. Surt för McEnroe, som ändå spelat gudabenådad tennis med sin Wilson Jack Kramer Pro Staff i vänsterhanden.

Den racketmodellen tillhör nu samlingen hemma på Långö, ett utsökt exemplar i nyskick att låta ögonen njuta av. Det är sånt som gör livet värt att leva! Att Björn Borg också använt racketen, när han vann Kungens Kanna 1971, gör förstås inte saken sämre.

Den fjärde juli 1981 blev det favorit i repris för Wimbledonpubliken, Borg ställdes åter mot McEnroe i finalen. Men denna gång hade amerikanen bytt racket till Dunlop Maxply Fort. Och det var med detta vapen som Björn Borg detroniserades från tennistronen med setsiffrorna 4-6, 7-6 (7-1), 7-6 (7-4), 6-4.

Tja, vad vore då ett anständigt tennishushåll utan en MaxPly Fort? Naturligtvis har jag inte kunnat låta bli att införskaffa även denna modell att stoltsera med hemmavid. Exemplaret är i nyskick och ger en berusande förnimmelse om tiden när gudarna fortfarande duellerade på gräs, grus och hardcourt.