Vandring på Södra Ulvön

Det är lördag och vi lämnar Villa Dalbo på Hamngatan för en expedition till Södra Ulvön.
Den lika vänliga som generösa Ulvöbon Östen Markström ger oss skjuts över sundet.
Vi närmar oss pappas tomt på Södra Ulvön. Det är också pappa som byggt angöringsbryggan vid klippan.
I land!
Tomten på Södra Ulvön omfattar cirka 4000 kvadratmeter och efter pappas bortgång i höstas tillhör den numera oss. Det känns väldigt fint att äga en bit mark på Ulvön, Bottenhavets pärla!
Ingen dålig vy, eller hur?
Tyvärr är marken strandskyddad, men vi hoppas kunna få dispens för att bygga något här i framtiden. För att hedra vår far, Anders Dahlgren, har vi döpt platsen till ”Aggebo” (efter hans smeknamn i släkten, Agge).
Färdiginspekterat för denna gång och dags att vandra vidare på ön.
Större delen av Södra Ulvön är idag naturreservat och ön är sedan gammalt endast sparsamt bebyggd. Vi kämpar oss fram genom stiglös, skogig och bergig terräng. På en höjd blickar vi mot södra inloppet till Ulvöarna (där M/F Ulvön och M/S Kusttrafik brukar anlöpa Ulvöhamn).
Etappmål Fäbodviken.
Från Fäboviken finns lockande vandringsleder inåt ön.
Fläckvis ligger vinterns snö ännu kvar.
Fäbodsjön och angenäm John Bauer-stämning.
För bara 300 år sedan var Fäbodsjön en havsvik. Numera ligger sjön drygt fyra meter över havet.
På andra sidan Fäbodsjön finns en autentisk fäbodvall bevarad. I äldre tider, och ända fram till 1950-talet, förde Ulvöns fiskare hit sina kreatur för bete under somrarna (korna fick faktiskt simma över från Norra Ulvön!).
En mycket rogivande paus, skogen är full av vacker fågelsång.
Genom skogen leder stigen vidare upp på en höjd med storslagen utsikt över havet.
Efter 3,5 kilometers vandring genom härlig varierad natur är vi framme vid det gamla fiskeläget Marviksgrunnan på öns södra sida.
Den vita byggnaden till höger är ett kapell från 1771, uppfört av Gävlefiskarna då som arrenderade fisket på Marviksgrunnan av staten. Kapellet var inte öppet när vi kom dit, men det står ingalunda oanvänt. En gång varje sommar förlägger Vibyggerå församling i Kramfors sin gudstjänst här ute.
Landhöjningens effektfulla konsekvens. Sedan Gävlefiskarna etablerade fiskeläget på Grunnan under 1600-talet har sjöbodarna i den lilla naturhamnen rest sig en bra bit från vattnet.
1557 erhöll fiskarna i Gävle, då Norrlands enda stad, kungligt privilegium på alla fiskerättigheter längs Norrlandskusten. I utbyte skulle var tionde tunna fisk tillfalla kronan. Markviksgrunnan är – liksom Ulvöhamn, Sandviken och många andra fiskelägen på Höga kusten – ett arv från denna epok av fjärrfiske som ägde rum under sommarhalvåret.
Gävlefiskarnas privilegier blev sedermera omtvistade och upphävdes under Gustaf III:s regering 1773. Fiskeläget på Grunnan övertogs därefter av fiskare från Härnösand och sedan av strandfiskare från Vibyggerå socken. Numera är Marviksgrunnan ett exklusivt paradis för privat sommarboende.
Syrran kopplar av en stund på Marviksgrunnans klippor.
Ett par hundra meter söder om det tidigare fiskeläget finns resterna av en nedlagd gruva.
Precis som fisket har gruvnäringen en lång tradition på Ulvön. Det började brytas järnmalm på Grunnan redan under 1600-talet slut och i en mer omfattande skala från 1870-talet. Problemet var dock att järnmalmen visade sig av mindre god kvalitet, varför man stället fokuserade på mineralerna vanadin och titan som behövdes för tillverkning av specialstål.
Ruinerna av gruvans smedja.
Marviksgrunnans gruvort som går horisontellt rakt in i berget. Fyndigheterna var således relativt enkla att transportera till gruvkajen strax utanför. Periodvis sysselsatte denna gruva omkring 50 arbetare innan driften upphörde på 1950-talet.
Gruvgången är, som synes, idag fylld av vatten. Trots rasrisken lär vissa djärva besökare ibland ta sig en simtur här! Vi avstod dock från detta äventyr.
Vi vandrade åter samma sköna stig tillbaka och passade på att njuta av såväl lugnet som det fina natursceneriet.
På Södra Ulvön var det slående gott om blåsippor som kantade vår väg i markerna.
Tillbaka i Fäbodviken, fast på motsatt sida denna gång.
Inväntades Östen Markström som kom punktligt och hämtade oss med sin båt på eftermiddagen.
Med ny keps och champagne firar vi dagens slutförda expedition vid vårt tillfälliga hem i Villa Dalbo!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.