Det vore lätt att säga vari denna idé bestod, men till betydelsen kunde ingen människa beskriva den. Ty det som skiljer en gripande och stor idé från en vanlig, kanske till och med obegripligt vanlig och förvänd, det är just detta att den befinner sig i ett slags smältande tillstånd, varigenom oändliga vidder öppnar sig för jaget och jaget å andra sidan öppnar sig för världens vida rum, tills man inte längre kan säga vad som är ens eget och vad som tillhör oändligheten.

Stora och gripande idéer består därför av en kropp som liksom människans är kompakt men skröplig och en evig själ som utgör dess betydelse men inte är kompakt utan upplöser sig i intet vid varje försök att fånga den i ord.

Sedan detta förutskickats måste det sägas att Diotimas stora idé inte bestod i något annat än att preussaren Arnheim måste överta ledningen av den stora österrikiska aktionen, trots att denna var behäftad med en avundstagg gentemot Preussen-Tyskland. Men detta är bara idéns ordkropp, och den som finner den obegriplig och löjlig misshandlar en död lekamen.

Vad däremot själen i denna idé angår måste det framhållas att det var en kysk och tillåten sådan, och för alla eventualiteter fogade Diotima till sitt beslut så att säga ett kodicill till Ulrichs förmån.

– Robert Musil, Mannen utan egenskaper, 1930-1942.