Den bästa julklappen köper man i vanlig ordning till sig själv. För min del blev det en spatserkäpp, inhandlad i den trevliga Malmöaffären Brobergs på Triangeln. ”Njutning & stil sedan 1881” lyder denna butiks devis, vilket onekligen känns förtroendeingivande. 

Ni undrar måhända vad en spatserkäpp ska vara bra för. Har jag möjligen skadat mig på tennisbanan och fått problem med knäet eller dylikt? Alls icke!

I början av förra seklet var käppen för varje modemedveten herre en lika självklar accessoar som hatt och handskar. 

”Att gå med käpp hör till överklassens njutningar”, förkunnar den odödliga etikettbibeln Mannen i sino prydno. Kursbok i savoir vivre (1925) och förklarar vidare:  

Man stöder sig icke på käppen annat än om det är skralt med benen. Man svänger ej med den, ej heller manövrerar man med den på något annat sätt som kunde riskera medborgarnas ögon. Käppen är fullständigt onyttig, men elegant. 

Av någon obegriplig anledning, tidernas förfall kanske, kom spatserkäppens viktiga roll som stilmarkör att hamna i bakvattnet under 1900-talets gång. Det förstås djupt beklagligt, ty vad är väl en promenad utan gentlemannamässig utrustning?