Skrivit i Corren 16/2:
Skolbetyg är en ständigt het debattpotatis. Vissa, oftast till vänster på den politiska skalan, ogillar betyg och vill helst avskaffa dem. Andra, oftast till höger, älskar betyg och vill ha mer av varan.
Ser vi till forskningsläget tycks rådande sanning vara dunkel. Betygens effekter är motsägelsefulla. Entydigt glasklara samband mellan särskilt tidiga betyg och goda studieresultat verkar det klent med i undersökningarna.
Så vad ska man tro, i synnerhet mot bakgrund av all politisk energi som ägnats åt frågan?
I vilket fall kan konstateras att någon hållbar alternativ modell till betygen aldrig har fått något genomslag. Eftersom ingen kunnat presentera en sådan modell. Det kan ju vara talande i sig.
Men framför allt bör begrundas vad skolans betyg egentligen är uttryck för. Klassamhället, ropas det ibland från den illröda vänstersidan. I verkligheten är det precis tvärtom.
Skolan är det viktigaste och skarpaste jämlikhetsinstrumentet vi har. Betygen är i det sammanhanget ett fundament i meritokratin, menat att slå ut andra bedömningsgrunder för avancemang som historiskt varit social bakgrund, släkt, kön och liknande.
Betyg kan vara trubbiga, ja. Men det är ändå det rättvisaste sättet som finns för att mäta individuell kunskap, kompetens och duglighet. Att spela ner betygens roll, eller helt slopa dem, vore att öppna en bakdörr för privilegiesamhällets återkomst och reducera mängder av elevers livschanser.
Plus att Sverige skulle bli bokstavligen fattigare av att missa begåvningar som inte kunnat bidra till vår välståndsutveckling enligt sin fulla potential.
Att vi måste ha ett betygssystem borde det alltså inte vara något snack om. Däremot har utformningen diskuterats så ivrigt, och ändrats så mycket, genom åren att man blir matt av att bara tänka på saken. Denna politiska klåfingrighet har knappast gjort underverk för den krisande svenska skolan.
Med förra veckans överenskommelse mellan S/MP-regeringen och Alliansen kanske den ideologiska krutröken lagt sig för ett tag. Borgerligheten avstod från att trumfa genom kravet på tidigare betyg med hjälp av SD i riksdagen. Istället blev kompromissen att hundra skolor får möjlighet att införa betyg i fjärde klass på försök.
Okej, fint. Ett steg framåt. Fast vore inte den smartaste lösningen på problematiken att göra som i Finland?
Där gäller att högre årskurser i grundskolan har obligatoriska betyg, men skolorna ges frivillig rätt att sätta betyg redan från första klass (vilket händer). Bland andra Svenskt Näringsliv har manat till efterföljd och det vore inte så dumt.
Skolorna blir friare, lärare och föräldrar kan själva välja vad de föredrar åt eleverna. Betyg från första klass var länge normen i Sverige och varför skulle det vara så kontroversiellt egentligen? Snarare torde det vara en fördel.
Betygen avdramatiseras om de finns direkt från start som ett naturligt och formativt inslag i undervisningen. Den som anser att små elever istället bör ”skyddas” från ordentlig bedömning av kunskapsinhämtningen, kan gå till en skola med lite senare betyg.
Smidigt och flexibelt. Käbblet kan tystna och skolan lämnas ifred från fler partipolitiska betygsexperiment.
Christian Dahlgrens Blogg 