Félix Vallotton, Paysage avec rivière et deux figures, 1918.
Vårkänslor
Svara
Månadsarkiv: april 2014
Skoldebatt, del femtioelva
Skrivit i Corren 2/4:
Pang, bom, krasch! Ännu ett fiasko för det ständiga sorgebarn som kallas svensk skola. I december briserade Pisa-bomben att våra niondeklassare fortfarande underpresterar i matematik, naturvetenskap och läsförståelse.
Under gårdagen exploderade resultatet av en ny Pisa-mätning i debatten: svenska elever är sämre än det internationella genomsnittet även i problemlösning. Förnumstiga kommentarer följde om att detta helt klart tyder på att kunskaper och kreativitet hänger ihop.
Jasså! Vilken upptäckt! Har ni kommit på det nu? Inte konstigt att utbildningsväsendet antagit skepnaden av Titanic med rodret långt över vattenytan och fören pekade ner mot Norra ishavets kilometerdjupa botten. Tänkte jag för mig själv, mörk i sinnet.
Sverige är ett land där jämlikhet omhuldas som det kanske främsta av politiska honnörsord. Inget annat offentligt instrument för jämlikhet är så centralt som skolan. Inget.
Den ger alla barn möjligheten att lära sig fakta om världen, utvecklas mot att finna sin potential och ta avstamp ut i vuxenlivets vindlingar.
Misslyckas skolan med den uppgiften kan många fixa det hyfsat ändå, vissa kanonbra faktiskt – men företrädesvis sådana elever som kommer från studieorienterade hemmiljöer fyllda av böcker, konst och verserade samtal över dagstidningen vid köksbordet.
Barn som saknar dessa privilegierade förutsättningar får det ofta betydligt kämpigare på livets hinderbana, om inte skolan kompenserat med en rejäl kappsäck av bildning från inspirerande lärare. Vilket icke är något okänt faktum.
Lika lite som att kreativitet och skapande utöver det banalas nivå aldrig kan födas ur okunnighet. Det krävs en ordentligt murad grund av ansträngning för att kunna nå fantasins högre rymder. Vi vet detta, insikten funnits i många generationer.
Så jag undrar bara: hur kom det sig att vi fick en inverterad elitskola i Sverige som gynnar elever med akademiska föräldrar och sänker de övriga? Och hur kommer det sig att det är så svårt för utbildningsväsendets ansvariga att vända tingens ordning rätt igen?
Två frågor. Skicka in svaren till partierna i regering och opposition. De verkar behöva all problemlösningshjälp de kan få.
Politiken är problemet
Skrivit i Corren 1/4:
Augusto Lopez-Claros, chef för globala indikatorer och analys vid Världsbanken, varnade nyligen för att det höga skattetrycket i Sverige riskerar att driva fram en växande informell ekonomi.
Redan nu är denna svarta svenska sektor större än i länder som Schweiz, påpekande han. Onekligen något att betänka för trianguleringspartierna som nu går till val med sitt blocköverskridande budskap om att skatterna inte ska sänkas, snarare motsatsen.
Vilket alltså betyder att politikerna, tvärtemot Världsbankens rekommendationer, kastar ytterligare bensin på den informella ekonomins hotande brasa. Och ju högre dess flammor blir, desto hårdare tvingas den offentliga apparaten att försöka bekämpa elden genom mer kontroller, straff, bevakning, polisjakt och så vidare.
Ett aktuellt exempel på detta och den informella ekonomins lika olagliga som lönsamma näringsfång har Corren skildrat i en avslöjande reportageserie. Den handlar om oseriösa bussbolag som utnyttjar EU:s generösa regler för privatimporterad alkohol till organiserad smuggling i stor skala.
Man köper upp mängder av billiga rusdrycker i Tyskland som säljs vidare till privatpersoner och företag i Östergötland och övriga Sverige. De tio bussbolag som Corren undersökt beräknas dra in ungefär 120 miljoner svarta kronor i vinst varje år på hanteringen. Men genom Östgötapolisens ”Operation Bus stop” har smugglingen till vårt län stött på patrull.
I gårdagens tidning argumenterade riksdagsledamöterna Andreas Norlén (M) och Finn Bengtsson (M) för att hela Sverige borde ta efter ”Operation Bus stop”. Lagarna måste skärpas, de privata införselkvoterna från EU är inte rimliga och i synnerhet faran för alkoholmissbruk bland ungdomar måste bekämpas.
På onsdag arrangerar Norlén och Bengtsson ett riksdagsseminarium i syfte att gå till botten med problemet. Men hur har det uppstått?
Bussbolagens spritskurkar kan tjäna grova pengar därför att Alliansen inte bara behållit den hårda svenska moralbeskattningen på alkohol, utan dessutom höjt den ytterligare – senast vid årsskiftet.
”För de som illegalt handlar med stora mängder införd alkohol ger denna skattehöjning ännu bättre förutsättningar för verksamheten… Det krävs inte någon djupare kunskap om hur en marknad fungerar för att förstå att detta är orimligt”, menade flera tunga företrädare för den svenska bryggerinäringen då (Sundsvalls Tidning 5/1).
I grunden är det Sveriges antikverade alkoholförmynderi som spökar. Avskaffa det, slopa statens monopolbutiker, normalisera priserna och smugglarna har inte längre någon marknad.
Vilket i sin tur gör att polisen kan fokusera på annat, Norlén och Bengtsson slipper ägna sammanträdesmöda åt saken, och en del av den osunda informella ekonomin stryps. Men folkhälsan, utropar förstås monopol- och moralskatteförespråkarna.
Men det är ett överspelat argument. Fakta är att alkoholdrickandet i Sverige trendmässigt minskar – trots EU, trots den omfattande spritsmugglingen, trots Systembolagets satsning på självplocksbutiker och ökade öppettider. I synnerhet gäller det ungdomar.
Konsumtionen bland landets 15-åringar har sjunkit dramatiskt och inte varit så låg sedan 1971, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Lämpligen kunde väl politikerna då också nyktra till från sin skatte- och förmynderiberusning.
Snacka går ju
Skrivit i Corren 31/3:
Hört talas om Förenklingsdagen? Det är ett årligt event som Näringsdepartementet arrangerat sedan 2009 och syftar till ”dialog, kunskapsutbyte och inspiration för aktörer som arbetar med att förenkla för företagen”.
Den senaste Förenklingsdagen ägde rum i december. Blir det fler gånger hänger sannolikt på om Alliansen överlever valet eller inte.
Men oavsett vilken regering folket väljer i höst, kan vi tryggt räkna med att den politiska söndagsskoleretoriken om betydelsen av att minska företagarkrånglet består. Alla partier, till och med Vänsterpartiet, vill numera vara företagarnas bästisar.
Minns bara Mona Sahlins 90-talsklassiker om att svenska företagare är vår tids ”hjältar”. Under hennes och Björn Rosengrens gemensamma chefande på Näringsdepartementet snackades det så mycket blomsterspråk kring företagandet att de bägge fick epitetet ”pratministrar”. Den S-drivna ordverkstan gick på högvarv, trögare var det med konkreta resultat.
När Maud Olofsson tog över 2006 utlovades storstilad ändring, och hennes efterträdare Annie Lööf har fortsatt hålla Centerfanan högt. Ändå konstaterar Världsbanken i en färsk rapport att klimatet för nyföretagare är sämst i Norden.
Av 189 länder har Sverige fallit till 61:a plats gällande hur lång tid entreprenörer behöver slåss mot byråkratin innan de kan börja göra affärer med sina bolag (2011 befann vi oss på plats 39).
Det beror inte på att Alliansen trasslat till det mera. Utan därför att andra länders regeringar är duktigare på att underlätta för sin närande sektor än vad våra politiker har varit.
Världsbanken menar att pappersexercisen och kostnaderna för att starta företag i Sverige förblivit onödigt betungande, likaså att den rigida regleringen av arbetsmarknaden och det höga skattetrycket är problematiska faktorer.
Inget jättesmickrande facit efter åtta års borgerligt maktinnehav. Dialog- och inspirationsmöten på Näringsdepartementet i all ära. Men vill inte Annie Lööf prata sig in i historien som en ny Mona Sahlin är det nog dags att lägga in en högre växel i förenklingsmaskineriet.
Tala är silver, handling är – bokstavligen – guld.
Christian Dahlgrens Blogg 