Skrivit i Corren 21/9:

Åh, hösten är så mysig. Träden får vackra gula löv, luften är hög och klar. Härligt att trivas tillsammans i mörkret med tända stearinljus.

Så ta mig sjutton heller! Jag bryr inte om vad andra säger. Och jag vägrar ansluta mig till någon klämkäck ”gilla läget”-filosofi. Jag hatar hösten! Avskyr kylan! Gråter över varje dag som bara blir fattigare och fattigare på värmande solsken.

Snälla sommaren, stanna kvar, jag gör vad som helst. Förgäves. Det är hopplöst. På med mera kläder, huttra, deppa, ta till flaskan.

Champagne givetvis. Bubbel piggar alltid upp. En fröjd för kropp och själ när årstiden sviker. Men det måste drickas med stil och då gäller bara coupeglas. Ni vet, såna där med bred och låg kupa.

De användes alltid förr när man njöt av champagne i snyggare sammanhang. Enligt envisa rykten ska glasen ursprungligen formats efter behagen på någon högt uppsatt fransk madame av finare börd. Måhända självaste Marie Antoinette. Vad vet jag?

I vilket fall är vanliga höga champagneglas en styggelse, rent av pöbelaktigt, en dryckens kulturskymning att använda. Det är väl mörkt nog ändå i vår bistra värld!