Skrivit i Corre
n 26/1:
Diskussionen kring lunchbordet blev plötsligt livlig. Vi råkade nämligen komma in på ämnet Kevin Costner. Hade inte han drabbats av ett orättvist öde?
Av någon anledning har Costner fått rykte om sig att vara medioker, träig och kass. Man vinner liksom inga kulturellt kreddiga poäng på att gilla honom. Costner ska bara dissas. Den som inte håller med är en tönt utan smak. Så är normen. Jag kan inte fatta varför.
Ta filmer som Dansa med vargar, JFK och Drömmarnas fält. Lysande rullar. Faktum är att de flesta kring bordet instämde. Costner förtjänar att återupprättas. En skeptisk kompis invände dock att ingen skådis är bättre än sin sämsta film och pekade på fiaskon som Waterworld och Tin Cup.
Själv hävdar jag motsatsen: en skådis bör dömas efter sina bästa rullar. Det är ju där som ribban lagts. John Travolta exempelvis är briljant i Saturday Night Fever.
Att han sedan skämt ut sig bortom ord i Battlefield Earth är hemskt. Men detta magplask förminskar väl inte Travoltas suveräna rolltolkning som Tony Manero? Väldig få höjdhoppare rankas utifrån sina rivningar, sa en annan kompis klokt.
Kevin Costner, vi diggar dig!
Christian Dahlgrens Blogg 
Frugan tycker naturligtvis att han är bäst i den film som du inte ens vågade nämna.
Motsvarigheten till Julia Roberts onämnbara.
Bodyguard? I så fall nämner jag den nu 🙂
Jag gillar honom verkligen i Wyatt Earp också, underskattad episk western som av obegripliga skäl floppade på biograferna.
Om träig skall vara ett mått på dålig så måste vi rättvist påpeka att även Clint Eastwood kan vara en aning träig.
Själv tycker jag att träig i rätt sammanhang kan vara något som är både rätt och riktigt.
som tex i http://www.imdb.com/title/tt1205489/
Jag tror mig veta att vissa (kanske ännu fler) kvinnor har en dragning till riktigt tysta fåordiga träiga män även om det inte tillhör tidsandan att påpeka detta.
I Bodyguard är detta ett bärande element.
Den sk Löfvden – effekten.