Skrivit i Sydöstran 7/9: 

Till en stats fundamentala uppgifter hör att kunna hävda sitt territoriums integritet, stå stark mot främmande regimers påtryckningar och värna sin egen befolknings trygghet. Därför vi har ett militärt försvar.

Säkerhetspolitiken har förvisso många aspekter. Det kan exempelvis handla om diplomatiska relationer, ekonomisk samverkan, bistånd, agerande inom internationella forum som EU och FN.

Men så länge vi fortfarande lever i en ofullkomlig värld där inte lammen sover med lejonen, går det aldrig att bortse från den gamla hårda sanningen: ytterst sitter alltid makten i gevärspipan.

Detta kunde man tycka att våra folkvalda företrädare i regering och riksdag nu borde fundera allvarligt över. Efter Berlinmurens fall och kalla krigets slut är det som Sverige bestämt sig för att den eviga fredens tillstånd inträtt i vårt närområde.

Vår militärorganisation är nedrustad till anorektiska nivåer, med undantag för flygvapnet, vilket som bekant ska uppgraderas med Super-JAS. Omställningen från invasions- till insatsförsvar har i praktiken betytt att politikerna verkar mena att Sveriges säkerhet bäst värnas med små truppstyrkor på andra sidan jordklotet som i Afghanistan.

Samtidigt har Ryssland återfallit i diktatur under Putin, börjat visa aggressiva tendenser och inlett en massiv upprustning av en ny generations vapensystem till lands, till sjöss och i luften. Enligt Putins planer ska nära 800 miljarder dollar satsas på militären till år 2020.

I detta sammanhang bör också gasledningen Nord Stream i Östersjön förstås. Det är inte enbart frågan om ett energiprojekt. Denna pipeline innebär även en rysk revirmarkör i havet. Gasledningen och dess underhållspersonal måste skyddas, väsentliga intressen bevakas. Den militära närvaron kommer garanterat att öka mycket påtagligt och mycket medvetet.

Makt måste kunna mötas med motmakt. Men vilken motmakt besitter Sverige? Till sjöss har vi fem, otillräckligt bestyckade, Visbykorvetter. Minimibehovet ligger snarare, enligt officerare jag talat med på marinbasen i Karlskrona, kring tolv för att flottan ska fungera effektivt.

Sverige riskerar knappast att invaderas. Men när vår svaghet gör att vi saknar förmågan att sätta oss i respekt, finns risken att Sverige ”finlandiseras”. Alltså att vi i framtiden tvingas anpassa oss efter stormaktsdiktat och att vårt lands suveränitet urholkas.