Nu, 2012, ska det vara klang och jubel kring August Strindberg. Det har ju gått precis ett sekel sedan han avled. Dock surar många Strindbergsfans över att det officiella Sverige snålat med bidrag till minnesåret. Regeringen har anslagit en ynka liten skattemiljon. Och Posten har inte ens brytt sig om att ge ut ett frimärke för att fira vår stora nationalförfattare.
Istället väljer Postens motivkommitté att hylla Lill-Babs, som från och med nästa vecka får äran att pryda svenska folkets brev och vykort. Så var det med den kulturella prioriteringen. Men är det något att uppröras över?
Känns det tvärtom inte tämligen makabert att använda någons frånfälle som förevändning till att slå på trumman och glamma? Nog doftar det en smula nekrofili över detta påbjudna Strindbergsjubileum.
Vill fansen ändå frankera med sin idol tycker jag att de kan använda den serie frimärken som Posten gav ut 1949. Då inföll ett mycket trevligare hundraårsminne: Strindbergs födelse. Obegagnade frimärken av denna sort är inte svåra att hitta, på Tradera kan man exempelvis köpa samtliga nedan för endast 30 spänn.
Förvisso har portot höjts betydligt sedan 40-talet, men varför då inte kombinera med Lill-Babs på kuvertet? Med tanke på Strindbergs gamla rykte som kvinnohatare, gör det säkert bara honom gott att få sällskapa med en tuff brud i lyxförpackning.
Christian Dahlgrens Blogg 
Nu är det ju folkparksrörelsen som postverket vill hylla. Vad folkparkerna betytt för att sprida kultur – både lättare och tyngre – här i landet skall man inte förringa. Och Lill-Babs är väl den artist som förknippas mest med folkparkerna för den folkparkspublik som ännu är i livet. Det fanns ju 50 år av folkparkskultur innan hon debuterade. Ingen skugga över August Strindberg och det förhållandet att han borde hyllas men det känns ojust att spela ut honom mot Lill-Babs. I själva verket är det nog så att fler personer har haft utbyte av henne än av Strindberg. Bengt Ohlssons artikel i DN förra veckan om att kulturetablissemanget vill bestämma vad folk ska få se och tycka om har fått en bra illustration i din blogg.
När jag läste din blogg en gång till – lite mer analyserande – ser jag att jag nog överreagerade. Så vitt jag förstår är du ganska positiv till att få se Lill-Babs på frimärket.
Jag har absolut ingenting emot Lill-Babs. 🙂
Och jag håller helt med dig om folkparkernas kulturella betydelse.
Tack för ditt inlägg.
Av en slump är jag i Lausanne, Schweiz idag och gick precis förbi ett hus där det stod att August Stringberg bodde, jag har flera frimärken med honom men visste inte alls vart han hade bott.