Min senaste krönika i Sydöstran, publicerad idag:
Under 90-talets början gav Timbro ut två böcker som tillhör decenniets viktigaste i försvaret av demokratins och humanismens ideal. Den ena var Tyranniet begär förtroende, en samling texter av DN:s legendariske chefredaktör Herbert Tingsten.
Få andra publicister har med sådan klarhet och lärdom analyserat 1900-talets eländigaste tankegods: nazismen, kommunismen, rasismen, det koloniala förtrycket.
För urvalet svarade Per Ahlmark, som strax därpå utkom med en egen bok i Tingstens anda: Vänstern och tyranniet. Skriften var en uppgörelse med ledande svenska politiker och intellektuella som efter 1968 hånglat med blodsbesudlade potentater som Mao, Pol Pot och Castro.
Böckerna startade en intensiv idédebatt kring diktatur, massmord och medlöperi. Många som då tillhörde Tingstens och Ahlmarks supportrar är idag knutna till Reinfeldts regering som ministrar, tjänstemän och riksdagsledamöter, eller verkar som ledarskribenter i borgerlig press.
Vad har de lärt? Själv har jag ställt mig den frågan åtskilliga gånger. Nu jublar vi åt att Khadaffis vidriga regim i Libyen äntligen faller. Sverige har, på NATO:s begäran, sänt dit JAS-plan för att hjälpa rebellerna att krossa en av världens brutalaste diktaturer.
Men förra året sände samma regering handelsminister Ewa Björling (M) till Tripoli för att hjälpa statliga Rymdbolaget att sälja övervakningsutrustning, som var menad att stärka murarna runt Khadaffis fängelserike.
Ewa Björling är även med IT-minister Anna-Karin Hatt (C) ansvarig för att halvstatliga Telia kränger elektronik till diktaturen i Vitryssland. Elektronik som Lukasjenkos KGB-drängar använder för att bekämpa landets demokratiaktivister.
Och som en föga hedrande krona på verket har vi Carl Bildt som utrikesminister, en man vars kostym är nedkletad i blod och olja efter sina smutsiga affärer med folkmordsregimen i Sudan för Lundin Petroleums räkning åren 2000-06.
”Det besvärande med Sveriges högerledda regering är varken dess allmänna politik eller löftena i valrörelsen. Det motbjudande handlar om utrikespolitiken, synen på folkmord och cynismen hos de mest ansvariga”, skrev Per Ahlmark ilsket i DN häromåret. Denna upprördhet var han från liberalt håll i stort sett ensam om.
Gällande vänsterns synder kan borgerlighetens folk uppenbarligen skrika väldigt högt. Men när högern förnedrar sig härskar tystnadens ryggradslösa konformism. Det är inte bara motbjudande. Det är ett intellektuellt och moraliskt förräderi.
Christian Dahlgrens Blogg 
Ja, vad kan jag annat än instämma.
Dock. Mitt allmänna intryck är det är vanligare i svensk debatt med en överslätande och förlåtande attityd till ”vänsterns synder” än med högerns synder. Då höger i meningen extremhöger, nazism etc. ”Vänstern” är ju även det ett vitt och ibland svårdefinierat begrepp.
Jag menar förstås att allt hyllande av och samarbete med tyranner ska brännmärkas. Vilken kategori tyrannen än kan sorteras in i. Och här har Sverige(s olika regeringar) inte varit klara och konsekventa alltid.
Carl Bildt har en solkig historia. Men verkar inte få kritiseras.
Och vad kommer att sägas nu, efter Uppdrag gransknings kartläggning av den svenske oljemagnatens affärer med Putin? Kommer det att betraktas som helt OK affärsverksamhet? Eller???
Såg också Uppdrag gransknings program i SVT om Torbjörn Törnqvist och hans tvivelaktiga oljeaffärer med den ryska de facto-diktaturen. Ska en sån person sponsra Sveriges satsning på Americas Cup? Jag diggar verkligen segling, men mår närmast fysiskt illa vid tanken att Putingänget ska stå bakom rodret. Pengar luktar inte, brukar det heta. Men moralen stinker desto mer.
Jag knkappt förmärkt några reaktioner alls på UG-programmet. En bedövande tystnad. Eller är jag döv?
Man ska inte gå in på person, utan hålla sig till sak. Men uppriktigt, jag skulle verkligen inte vilja göra ngt slags affärer med T Törnqvist. Hans ögon, hans käkmuskler gör mig rädd.
F.ö. styrks min känsla av att stora förmögenheter inte går att skapa med hederliga medel. Små kanske, med hårt arbete. Men inte stora. Inte i dagens värld.
Jag är så himla orolig för att Bildt ska komma undan med detta. Det vore ett stort misslyckande för oss som demokrati. Oavsett om han är inblandad eller inte – jag vill inte få min vilja representerad av någon som inte ens respekterar transparensens principer så mycket att han är villig att ställa upp på en oberoende utredning. Det är helt enkelt inte rätt. Just nu har vi hamnat i ett läge där vi svenskar borde åka till mellanöstern och lära oss om hur man kämpar för sin demokrati.
”krossa en av världens brutalaste diktaturer.” på vilket sätt?
Ja, saken är ju den att kapitalismen alltid kommer finna vägar för att öka marknaden. Det leder till att fina ord om demokrati och frihet inte har någon betydelse i praktiken.
Visst finns det många inom vänstern som har mycket att ångra, men då har det handlat i första hand om naivitet när man stött krafter som sagt sig stå för solidaritet och jämlikhet. För högerns del handlar det om stöd till dem som kan upprätthålla handeln, diktatur eller ej.
Kan vara värt att minnas att det var Gösta Bohman som fördömde avsättandet av Pol Pot som ett brott mot folkrätten. Har aldrig hört honom fördömas för detta och självklart ignorerades detta helt på Levande Historias Kambodja-utställning.
´Hm. Trolltott har rätt. Bohman har kommit undan för lätt. Han också.
Det intressanta är att Per Ahlmark kritiserar inte enbart vänsterextremism. Han kritiserar i första hand angrepp på demokratin, från vilket håll de än kommer.
Det bekymmersamma i dagens debatt är att det är så få som kan hålla uppe de demokratiska idealen. Att det är så lätt att kritisera ena sidan. Men bli arg om den egna extremismen kritiseras.
Titeln på Ahlmarks bok vad inte så välvald, sedd såhär i efterhand. Den ger ett intryck av, felaktigt, att han bara var en kommunistdödare. Vilket retat kommunismens medlöpare.
Men få har kritiserat högergalningar som Ahlmark.. Den som inte ser det borde nog läsa på.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/09/gor-inget-dumt.html
Här en liten text om Ahlmark. Jag har fler skrivna de senaste dagarna om denne man.