Bengt Hallberg. Ett piano. Inget mer.
Naket, avskalat. Jag har aldrig hört Moon River tolkas med sådan drabbande lyrisk värme.
Det skimrar. Glöder av lågmäld precision i känsla, uttryck. Toner av smältande guld.
Bengt Hallberg. Ett piano. Inget mer.
Kan tina vilken frusen själ som helst. Musikens mirakel. Och nåd.
(Denna version av Moon River finns på Bengt Hallbergs skiva Stardust In My Heart, 1999).
Christian Dahlgrens Blogg 
Ja, Bengt Hallberg är onekligen en pianogigant. Det är bara att erkänna.
Efter en längre tids bortvaro från scenen gjorde han nyligen comeback i Berwaldhallen. Vi får hoppas på fler konserter framöver.
Bengt H börjar ju bli till åren. Vilket vi alla blir, om vi får leva och ha hälsan, som min far brukade säga (han blev 90).
Jazzmusiker som håller igång (med musik alltså) brukar kunna bli riktigt gamla. Eubie Blake blev väl runt 100, Benny Waters spelade med King Oliver, jag hörde honom på Norrlands nation på sent 70-tal och det var inte många år sedan han avled, en bit över 90. New Orleans-trumpetaren Kid Thomas Valentine blev visserligen lite senil, men det hindrade inte honom från att spela aktivt till också en bit över 90 då han avled.