Ensam vid mitt köksbord, utlämnad framför datorns hånfullt vita Word-dokument, gör jag ett allvarligt menat försök att skriva en längre kulturartikel. Lätt förfärad och med en sjunkande känsla i kroppen av att misslyckas, göra fiasko, avslöjas som bluffmakare, en dilettant som egentligen ingenting vet och inget kan. Det här är en förbannat scary business ibland.

Tills man flyger iväg som en lycklig varmluftsballong när äntligen känslan stämmer och texten börjar bära. Sen är det dags att försöka igen. Och igen. Man är aldrig större än sin senaste insats. Om man skulle bli rörmokare istället?