Sjukt valfläsk

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten om förslaget att bygga ett nytt lasarett i Finspång:

Finspångslasarettets lokaler döms ut som otjänliga. Ett givet tillfälle att även döma ut idén med ett lasarett i Finspång? Icke. Istället vill majoriteten både i kommunen och i landstinget bygga nytt. Och oppositionen applåderar. Det är ju valår.

Beklämmande. Väljarna rankar vårdfrågor högt. Om det är något de då borde kunna begära, så är det att deras förtroendevalda tar sjukvården på allvar. Landstingets ekonomi blöder. Rationellt sett är det ett oförsvarbart resursslöseri att ett län med vårt invånarantal, och våra avstånd, ska ha fyra lasarett. Det minsta, i Finspång, skulle lagts ner för länge sedan.   

Det är en sak med primärvård. Den ska vara nära människorna. Geografin har dock inte alls samma betydelse när det gäller den tunga vården, och den avgörande akutbehandlingen sker för övrigt i ambulanserna numera. Detta vet egentligen alla politiker. Men de orkar inte ta debatten av rädsla för protester.

Förlorare: demokratin, sjukvården och samtliga Östergötlands invånare.

Vi tolkar världen genom Black Sabbath (11)

Från arkivet har vi lyckats gräva fram Black Sabbaths första demo, en unik filmad inspelning från 60-talet. Det var innan skivbolaget krävde:

”Du, grabbar, det här var väl trevligt. Men kan ni inte fööörsöka spela lite mera, ja, skiiitigare liksom. Rockigare, eller vad man ska säga… elektriskt… Äh, sånt som kidsen gillar, va. Och du, Ozzy, den här transagrejen, alltså, ta det inte personligt nu va, men vi har ju snackat om detta innan vid lunchen idag och… ja, men ärligt talat, vi tror inte det funkar riktigt. Flätor och hatt är inte poppis längre. Fundera gärna på bandnamnet också, Astrud Gilberto, ska det inte vara Astrid förresten? Är ni en slags variant på folksångarna i Alice Cooper? Dom kommer aldrig att bli nått. Hmmm… nu vill vi inte vara petiga och visst, ni bestämmer själva, det gör ni. Men nä, något mera catchy behövs nog. Kom igen på torsdag, så testar vi nåra andra idéer. Här är fem pund så länge, kila ner på puben grabbar och lura på saken.”

Leve valstugan!

Ledarkommentar i Östgöta Correspondenten apropå att partiernas valstugor nu slagit upp portarna i Linköping:

Om jag inte minns fel dristande sig en gång Lars Tobisson, då partisekreterare i Moderaterna, att ifrågasätta nyttan av valaffischer. Spelade de egentligen någon roll för valutgången? Var det dyrbara affischerandet på gator och torg inte bara ett onödigt slöseri med pengar, trycksvärta och papper?

Han sammankallade sina kolleger i övriga partier och föreslog ett gemensamt avskaffande. Enligt historien höll alla med Tobisson. I princip. Men att bryta den invanda traditionen var ändå för vågat. Affischerna blev kvar.

Det var nog bra. Visst skulle det kännas tråkigt och fattigt utan denna demokratins färgglada utsmyckning? En valrörelse kan inte enbart bedrivas på distans via tidningar, TV eller bloggar. Den måste också synas och märkas konkret i vår egen vardag.

För detta har även valstugorna en viktig betydelse. De signalerar aktivitet, inbjuder till möten och jordnära diskussion mellan väljare och kandidater. Det talas mycket om sociala medier i detta digitalfokuserade tidevarv. Men vad är väl socialare än möjligheten att ses öga mot öga?

Vi tolkar världen genom Black Sabbath (8)

Tony Iommi: gitarr
Geezer Butler: bas
Bill Ward: trummor
Jan Allan: trumpet
Lars Gullin: saxofon
Bill Evans: piano
Monica Zetterlund: sång
Uppträder: Nalen, Stockholm
Låt: Planet Caravan, Changes, Black Sabbath, Behind the Wall of Sleep, The Wizard, Over to You, Air Dance, She’s Gone, After Forever

Som en eftergift till alla högljudda svenskar avslutas konserten med att Tony Iommi spelar en instrumental version av Gröna Små Äpplen.