Ack, ur led är tiden. Vem ska vrida den rätt igen? Ingen. Den digitala epokens ettor och nollor invaderar tillvaron med full kraft och förpassar färgfilmen till ett sorgligt spindelvävshörn i historiens dammiga arkiv.
Jag läser i tidningen om Kodachrome, som tillverkaren Eastman Kodak tydligen gett upp hoppet om. Den sista rullen, den bokstavligt sista från fabriken, gavs till fotografen Steve McCurry. 36 bilder kunde han ta och han valde självklart motiven med stor omsorg.
Ett av dessa var förstås givet: Paul Simon. Här är låten. Farväl, Kodachrome and those nice bright colors…
Christian Dahlgrens Blogg 
Nostalgiker där!
Min sedan länge avlidne fader berättade att under hans tid i USA, då sa man inte kamera, man sa Kodak.
Det var samma sak.
Jag längtar tillbaka till tiden före FRA-lagen.
Nostalgi, kanske. Men en dröm om en tid utan att Storebror kollar vart våg steg.
Jag ser det som framtidens återkomst.
Ja, inte dumt uttryckt. En nostalgisk längtan till framtiden… lite så känner jag också.