Folkpartiet bildades 1934. Det var ingen slump. Demokratin – ja, civilisationen som sådan – stod inför sin svåraste prövning. Kapitalismen föreföll ha gjort bankrutt. Depression, massarbetslöshet och omfattande sociala problem plågade land efter land. Nazister, fascister och stalinister hade skickligt utnyttjat situationen och slagit klorna i stora delar av Europa.
Detta var mörkrets och intoleransens epok. Många förtvivlade om framtiden – skulle den tillhöra våldet, rasismen och tyranniet? Eller fanns ändå en möjlighet att göra motstånd och begära människornas förtroende för en annan, hoppfullare väg?
Under 30-talet blev det en tvingande nödvändighet att kraftsamla till försvaret av grundläggande liberala och medmänskliga värden. Det var därför som den sedan många år splittrade liberala rörelsen i Sverige enades om att starta Folkpartiet – som en ideologisk fyrbåk av humanism och värme i en kall och nattsvart tid.
Med denna bakgrund i åtanke kan man onekligen fråga sig om medlemmarna i FP:s Olofströmsavdelning haft en ringaste susning om vilket parti de egentligen tillhör. Och varför.
I måndags röstade Olofströms folkpartister om deras kontroversiella ordförande Erika Nagy kunde sitta kvar. Jodå. En majoritet på mötet, 11 av 17, ställde sig bakom henne.
Detta rör alltså en ledande lokal representant för Folkpartiet som sagt sig vilja begränsa asylrätten för utsatta människor, hävdat att ensamkommande flyktingbarn inte ska få fristad i vårt land, uttalat att FP i Olofström bör kunna samarbeta med Sverigedemokraterna.
Den moraliska, intellektuella och ideologiska konkursen är lika uppenbar som den är tragisk och förnedrande. Det sker dessutom i dagar när ånyo ekonomisk kris, arbetslöshet och social oro göder stämningar av rasism och politisk extremism.
Men vem är förvånad över FP:s haveri? Olofström har knappast gjort sig känt för att vara något liberalismens mönsterexempel. Det som fick Erika Nagy att falla i onåd var hennes öppna invit till SD. En invit som dock var logisk utifrån de främlingsfientliga åsikter som hon givit uttryck för – helt i denna sorgliga FP-avdelnings inarbetade tradition.
Som tidigare redovisats på bloggen (här) drevs Folkpartiet i Olofström förr av den numera framlidna gruppledaren Bo Edenborg. Inför valet för åtta år sedan spekulerade han hämningslöst i en främlingsfientlig politik som var snarlik Sverigedemokraternas. I början av 2002 gick Edenborg på offensiven med hätska utfall mot invandrare och flyktingar i lokalpressen.
Det väckte starka reaktioner. Bland annat från Emanuel Norén, då nybliven medlem och sekreterare i Olofströms FP-avdelning. Till BLT den 5/2 2002 sade Norén om Edenborg:
”Han är en av våra mest erfarna politiker, men vi måste ändå diskutera om han kan vara kvar som gruppledare.”
Norén uttryckte även farhågor vilka effekter Edenborgs utspel skulle få:
”Det skulle i så fall locka främlingsfientliga väljare, och de vill jag inte ha ens om det gör att vi får fler platser i kommunfullmäktige.”
Men Edenborg satt ohotad kvar som gruppledare. Han fortsatte också ogenerat på det främlingsfientliga politiska spåret, både före och efter valet. Vad gjorde Emanuel Norén? Tog sin hatt och gick som övertygad och principfast liberal?
Nej. Norén blev snarare Edenborgs villigaste medlöpare.
Norén accepterade inte bara att FP i Olofström leddes vidare ut över stupet av Bo Edenborg.
Norén axlade även villigt ansvaret som ordförande i föreningen.
Han ställde också sitt namn till förfogande som nummer två på Olofströms FP-lista.
Och han firade segerrusig den stora lokala valframgången i september 2002 med ett höjt glas i handen. En framgång vilken till stor del berodde på inflödet av de främlingsfientliga röster som Norén i februari 2002 inte sagt sig vilja ha. Ord och handling hängde liksom inte ihop, för att uttrycka det väldigt milt…
Nu är Norén själv gruppledare i Olofström. Nu har han krävt Erika Nagys avgång. Med vilken trovärdighet då? Vad i sak skiljer Erika Nagys värderingar från Bo Edenborgs?
Inte ens när Nagy fått medlemmarnas bifall till sin främlingsfientliga SD-linje, förmår Norén att göra det naturliga och lämna det sjunkande skeppet.
Norén har skördat stormen av det väsensfrämmande, intoleranta tankegods han själv varit med att så i Olofström. Men även Folkpartiet i Blekinge har sin del i detta elände. Jag menar, hur kunde detta distrikt år 2006 välja att hedra Bo Edenborg med en av partiets finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten?!
Liberaler som belönar främlingsfientliga politiker i sina egna led, måste nog helt enkelt räkna med få mer sådant ogräs i rabatten.
Christian Dahlgrens Blogg 
Hade Emanuel Norén haft några verkliga principer så hade han tagit konsekvenserna av det faktum att partimedlemmarna i Olofström faktiskt ställde sig bakom Erika Nagy. I en sådan situation finns bara en utväg: lämna Fp-föreningen. Gör man inte det visar man med tydlighet att man är en ryggradslös populist och politisk karriärist.
Hade Norén varit garanten för avgörande liberala principer som humanism, tolerans och mångfald borde han väl lämnat FP-föreningen redan 2002?
Epoken Edenborgs mörka skugga faller tung över den här tragiska historien. Jag hoppas att FP lär läxan ordentligt, förmår rekrytera vettigare företrädare i framtiden och återkommer som en seriös liberal kraft till valet 2014.
Aha, så jag ska avgå trots att jag tagit avstånd och inte hyser samma uppfattningar? Jag ska lämna mitt Folkparti på ett stormande hav utan destination? Klart jag som garant för Folkpartiéts varumärke och som väktare för den liberala idén måste stanna kvar och så gott det går påverka och hålla skeppet på rätt köl! Alternativet är ju otänkbart. att självmant lämna när man ändå har chansen att styra!
Om den konspiratoriska idén som Christian med tillskyndande kritiker gör gällande borde ju jag då också rimligtvis drivit min och partiets politik i den riktningen som jag tagit avstånd ifrån. Så har knappast skett! Röster från mörka gränder och skumma kvarter har alltså inte fått något praktisk inflytande över vår politik. Eller Christian kan kanske leda detta i bevis?
Japp, du ska bita i det sura äpplet lämna Fp Olofström, annars gör du dig bara löjlig, med tanke på hur du har uttalat dig. Vad ska du göra efter valet, om det bli aktuellt på riktigt att samarbeta med Sd i kommunen?
Det är nog ingen stor förlust, för lyckas du inte övertyga de lokala aktiva ens i denna frågan har du knappast någon chans att göra karriär. Och karriär på riksplanet kan du nog bara drömma om, med tanke på hur skrattretande högtravande du uttrycker dig; det låter närmast som du har presidentialistiska ambitioner…
Absolut, men han var väl rätt ung då? Med tanke på hur hårt han gått ut nu så blir han dock rent löjlig om han inte tar konsekvenserna av sina uttalanden.
Jo, strax över 20 – men varken Noréns omdöme, politiska insikter eller moraliska integritet tycks fortfarande direkt klockrent av hans ovanstående rader att döma.
Och, ja – visst blir det löjligt. Men saken är samtidigt större än så. Som liberal anser jag att främlingsfientlighet är en form av ondska. För att citera Gandhi: ”Non-cooperation with evil is a sacred duty”.
Man kan inte driva politik, stå på samma valsedel, begära väljarna förtroende, tillsammans med företrädare vars värderingar i totalt avgörande frågor svär mot liberalismens raison d’être. Då förskingrar man inte bara sitt eget politiska kapital. Man förfar sin personliga substans och blir en tragedi.
Det blev konsekvensen av att sitta i samma båt som Edenborg 2002. Nu blir det tydligen en repris med Nagy & Co. Sorgligt.