Igår krönikerade jag i Sydöstran om Karlskronamoderaternas handlingsprogram för nästa mandatperiod.
Finns att läsa på www.sydostran.se eller här nedan:
Ideologierna är döda! Det förkunnade statsvetaren och publicisten Herbert Tingsten i mitten av 60-talet. Bland västvärldens mogna demokratier hade de principiella motsättningarna mellan konservatism, liberalism och socialism klingat av.
Striden på den politiska arenan var bara en sorts tävlan i reklamförsäljning mellan partierna.
Tingstens tes skapade naturligtvis het debatt. En av Tingstens mest vältaliga kritiker var den unge idépolitiske reformisten Olof Palme. Vem hade rätt?
Tveklöst Tingsten. I alla fall om man ska döma efter Moderaternas handlingsprogram för Karlskrona 2010-2014. Det är ett förbluffande platt dokument, som alla trendkänsliga politiker – oavsett parti – med ett insmickrande bilhandlarleende skulle kunna vifta med.
Den som till äventyrs finner det viktigt att veta från vilka ideologiska värderingar Moderaterna tagit ut kursen, lämnas tomhänt. Istället får väljaren hålla till godo med en hög allmängiltiga floskler.
Moderaterna vill ”skapa möjligheter att möta framtidens utmaningar”. De tror på ”människors drivkraft, kreativitet och förmåga att vilja vara med och ta ansvar”. De önskar ett Karlskrona där ”alla känner framtidstro, självtillit och delaktighet”. De tycker att ”det ska vara tryggt att leva i Karlskrona”.
Räck upp en hand, ni som är emot!
Rent sakpolitiskt slås betraktaren främst av att Moderaterna helt övergett sin gamla skattepopulism. Tiden när partiet gick till val på att sänka kommunalskatten med fem kronor (!) förefaller oändligt långt borta. Nu är det grön populism som gäller för nästan hela slanten.
Det ordas ivrigt om klimat och miljö, närproducerad och ekologisk mat, cykelbanor och grön teknik. Har självaste Per Gahrton anlitats som spökskrivare?
Miljöpartiet är ju i ropet som aldrig förr, Maria Wetterstrand är mediernas älskling för dagen. Försöker Moderaterna lansera sin nya gruppledare Camilla Brunsberg som en lokal variant av henne? Inte orimligt för ett parti som uppenbarligen fokuserar på att maximera väljare efter modets vindar.
Men det blir också ett parti som kan segla iväg till vilka destinationer som helst. ”Nya Arbetarpartiet” igår. ”Nya Miljöpartiet” idag. Vad blir det imorgon? Hålls inte ideologin levande är alla riktningar lika tänkbara. Vem vågar lägga ansvaret för samhällets styre i händerna på sådana politiska kameleonter?
Christian Dahlgrens Blogg 
Moderaterna under Reinfeldt har blivit principlösa opportunister. Nyligen gjorde Schlingman ett utspel om att man borde könskvotera i aktiebolagen om inte dessa löst detta problem på egen hand fram till 2014.
Moderaterna som alltid varit emot kvotering! Kan de verkligen mena allvar med detta? Kanske blir den här anpassningsbarheten slutligen partiets död? De kan inte gå hur långt åt mitten som helst då det skulle underminera deras existensberättigande som parti! Samma sak skulle gälla om V plötsligt skulle kräva stopp för kvotering och angripa S från höger.
Samma sak gäller även Fp. Det är skrämmande att många sverigedemokrater numera har Fp som andrahandsval! Något sådant skulle man knappast kunna föreställa sig för 15 år sedan!
Delar din uppfattning, Olof.
Men stämmer det verkligen att FP är andrahandsval hos många SD-sympatisörer? Helt förskräckande i så fall.
Jag vet inte hur pass många det rör sig om, men att döma av kommentarer på flashback så verkar det röra sig om en del. Bloggen ”tradition och fason” tycker numera att Fp är det pålitligaste borgerliga partiet medans han under Bengt Westerberg’s tid tyckte att folkpartiet var ”vänsterpack”.
FP har betalat ett högt pris för sitt röstfiske i grumliga vatten under Leijonborg (språktest för invandrare, övergångsregler mot ”sociala turister” från öst, etc). Tidigare FP-ledaren Per Ahlmark sa rent ut till mig efter valet 20o2 att Leijonborg spekulerade i rasism. Det är ganska tuff kritik, milt uttryckt.
För några år sedan uppmanade Jimmie Åkesson sina sympatisörer att rösta på FP i Olofström som det bästa alternativet när SD själva saknade kandidater där (Åkesson bor i grannkommunen Sölvesborg här i Blekinge).
Jag känner många förträffliga folkpartister och har själv varit en stolt aktivist i partiet, men utvecklingen under senare år gör mig verkligen oroad över socialliberalismens framtid. När Tradition och Fason hyllar FP är det sannerligen ”a kiss of death”. Man får väl ändå hoppas att pendeln svänger tillbaka mot en mer Westerbergartad linje snart.
Egentligen var inte förslaget om språktest för invandrare så fel i sak. Problemet var hur Leijonborg valde att framställa det. Till exempel så berättade han INTE att hans parti var beredda att göra undantag för dyslektiker och andra som kan ha svårt att bli förstådda i det samhälle vi lever. Istället valde han populistvägen, vilket många tolkade som att partiet var på väg att bli främlingsfientliga. Jävligt osnyggt!
Ja, det är illa när sådana börjar hylla partiet. Även Dick Erixon (en ren parodi på neokonservatismen!) har flera gånger sagt att Leijonborg gjorde folkpartiet ”intressant” igen, även om han i dagsläget inte själv röstar på något parti i riksdagen. I övrigt är han en sådan som anser att allting till vänster om Bush eller McCain är besmittat av socialism.
Många länder har varianter på språktester, Sverige har haft det tidigare. När Cornelis Vreeswijk på 70-talet ansökte om att bli svensk medborgare ville någon stollig byråkrat språktesta honom! (Cornelis lät hela saken falla – han förblev holländare livet ut).
Jag är ingen entusiast av sådana prov, men tycker rent övergripande att medborgarskapet förtjänar att uppgraderas eftersom det i grunden är – eller borde vara – uttryck för vissa ideal och idéer (det öppna samhället, demokrati, mänskliga rättigheter – och skyldigheter). Där är det viktigt att vara tydlig.
Dock sätter du fingret på det avgörande i sammanhanget: FP gjorde en direkt poäng av att man blivit tuffa och hårda, att partiet gjort upp med Bengt Westerbergs ”snällism” – vad som nu är snällistiskt med att ta striden mot rasister och Ny Demokrati, eller försvara samhällets mest utsatta grupper som handikappade, etc.
Leijonborg och hans spinndoktor Johan Jacobsson ägnade sig åt en populistisk, nynationalistisk kravliberalism som man inspirerats av från systerpartiet Venstre i Danmark. Ingen vacker historia.
Ja, det är märkligt att ett parti som benämner sig själva sig socialliberaler gör allt för att undvika att prata om frågor som handikappades rättigheter, förlegade attityder och internationell solidaritet, men desto hellre pratar om att ställa krav på invandrare och skolbarn (bland annat hur viktigt det är att jaga knark och därför införskaffa ”frivilliga” drogtester, om hur viktigt det är att företagare ska kunna sparka fler anställda än idag och hur viktig USA’s roll i världen är i kamp mot diktaturer.
Vad jag vet så har till exempel Bengt Westerberg (delvis som företrädare för RK) däremot bla ombett Sverige att inte sälja vapen till länder som är i krig, vilket till och med ”vänsterfalangen” inom Fp verkar anse idag. Att som Ullsten, Leissner och Westerberg dessutom ingå i ett gemensamt upprop mot FRA-lagen var också mycket bra!